Allixandra Dumont - Hemligheternas Kammare

Varför ska hon ha halsbandet? Varför kollade Malfoy på henne med en iskall blick? Frågor, frågor som jag inte vill ha svaret på just nu! Super!

Hehe, va bra för jag har bara svar på en utav frågorna, men tänker absolut inte berätta vilken av frågorna eller svaret Så glad att du gillar det!



Yay! hehe så bra, tack tack tack ♥

JÄTTE BRA!!
Dock är ju vissa saker tagna ur böckerna, men det behöver ju inte vara en nackdel..

Hejsan svejsan!
Här kommer nästa kapitel, lite kortare än vanligt men men, så blir det ibland. Inspirationen tryter lite för tillfället. Men hoppas ni ska gilla det ändå.

Kapitel 27
~Utegångsförbud~

Vi spenderar hela eftermiddagen och kvällen hos Hermione, fram tills madam Pomfrey kommer in för att säga till oss att det är dags att gå. Jag ser på Hermione en sista gång innan vi alla tre lämnar salen bakom oss. Tystnaden ligger tjock i slottet, de flesta har hört om Hermiones förstening vid den här tiden och så fort som vi passerar dem blir de flesta tysta och stirrar på våra hopsjunkna kroppar och rödgråtna ögon. Jag ser sällan upp från golvet, inte fören vi har kommit in i sällskapsrummet släpper jag ut en stor suck som länge byggts upp inuti mina lungor.

Vi sätter oss alla tre ner i den röda soffan och värmer våra chockade kroppar framför den sprakande brasan som pyser i eldstaden. Jag hör hur de andra eleverna omkring oss mumlar försiktigt ett tag innan de återgår till att prata om det gamla vanliga. Flickorna talar mycket om Link Belki i år sex och de andra snygga killarna på skolan, pojkarna talar om Quidditch och hur tråkigt det var att matchen mellan Gryffindor och Hufflepuff blev inställd. Men ingen gnäller om det när vi sitter inne i allrummet.

Dörren in till elevhemmet öppnas och jag hör de välkända stegen från professor McGonagall, hon stannar en bit in i rummet.
- ”Hör upp allihop! (Säger hon med sin gälla och stränga röst) Under omständigheterna så har professor Dumbledore tillsammans med de andra professorerna kommit fram till att ett utegångsförbud kommer infalla med start idag. (Elever mumlar och gnäller omkring i rummet) Tystnad, reglerna är som följer. (Hon rullar ut en pergamentrulle och harklar sig innan hon spänner ögonen i alla sina elever för att vara säker på att hon har vår uppmärksamhet) Alla elever kommer att följas av en professor till sina lektioner. Alla, elever ska infinna sig i sina elevhem klockan sju varje kväll och absolut ingen, ingen, har rätt att lämna elevhemmet efter klockan sju på kvällen.” McGonagall ser ut över sina älskade elever och jag möter hastigt hennes blick medan hon snabbt rullar ihop pergamentet som hon läst från.

- ”Jag hoppas att ni förstår, att om den som bär ansvar för dessa försteningar inte fångas, är det troligt att skolan stänger och alla elever måste återvända hem...” rummet bryter ut i mummel så fort orden lämnar McGonagalls läppar, hon går sin väg med rak rygg och hastiga steg.
- ”Om skolan stänger har jag inget hem att återvända till, det blir tillbaka till familjen Dursley...” Harry sjunker ihop ännu mer i soffan, jag ser förvirrat på honom och funderar på vilka familjen Dursley är och hur det kan vara så hemskt att vara där. Jag har inte lärt känna alla delar av liven hos mina vänner ännu,
- ”Pfft, som om det skulle vara okej med mina föräldrar... Du stannar hos oss i sådana fall, det vet du Harry.”
- ”Ni tror väl inte att de verkligen kommer att stänga Hogwarts, jag menar... Eller tror ni det?” Jag ser nervöst på mina två vänner som tittar tillbaka på mig och sedan delar en blick med varandra.
- ”Jag tror inte att Dumbledore kommer ha något val, om detta fortsätter så är ingen säker. Och, tänk om det blir värre...” Harry ser på mig och en rysning färdas genom min kropp.

Min sovsal ligger öde, klockan är bara halv nio på kvällen men dagens händelser har gjort mig trött, mina ögon har stora påsar under sig och min kropp skriker efter sömn. Roux sitter på min sänggavel, jag ger honom en liten godisbit innan jag byter om. Jag klär på mig min pyjamas och hänger försiktigt upp min skoluniform. Sängen välkomnar min stela kropp och täcket värmer snabbt upp mig. Mina tankar kretsar kring min bästa vän som nu ligger ensam i sjukhusflygeln, inte i sin säng mitt emot min som hon borde...

Det är jättebra fast det var lite kortare än det brukar! ♥

Tack tack ^^
Ja, inspirationen har liksom försvunnit för tillfället xD

Får hoppas att den återfinns...xD

Ahmajjgadd vad jag älskar den här!

Till inspirationen:

HejahejafriskthumördetärdetsomsusengörooooohNordanhymviskavinnaviskatadomviskagöraketchupavdomkämpakämpakomigen!!!

DET BLIR BARA BÄTTRE OCH BÄTTRE!!!

Men guu vännen! Tack! ♥ ♥ ♥



Va bra! Det är ju så det ska vara!