Om Malfoy fick en dotter!

Stackars Inez, hoppas det blir bra.

Sofia Albuslover

Tack så mycket! Ja det är inte lätt för henne, det är inte lätt att leva upp till namnet Malfoy...

Godrica
♥ Tack så mycket för att du läser kära sis! ♥ Älskar din ff också o hoppas att det kommer ett nytt kapitel snart

Freddelito
Ja det är synd om henne! ♥ Ja, hon har varit med om en hel del redan vid så ung ålder, blivit avvisad från sin familj, sätt väldigt konstiga saker och fått den eviga frågan Vem är jag? i huvudet
Tack så jättemycket!! Jag älskar verkligen att skriva på denna ff:n

Nickim010
Vi får hoppas att det löser sig ♥ och Tack för att du läser!!


Jag kan även meddela, mina kära vänner, att nästa kapitel är det sista från Inez första år på Hogwarts Men som jag sagt innan så kommer mer senare ♥

Bra att veta att det kommer mer, hoppas själv att du kommer skriva om alla hennes år.

Jag vill gärna det!! Och jag har planerat över hur vartenda år kommer gå så för hoppningsvis så gör jag det ♥

Men då gäller det att ni (mina kära läsare) fortsätter läsa och peppa mig med att skriva vidare ♥

Jag kommer i alla fall stanna, jag lovar.

Nickim010 Tack så himla mycket ♥

Jag har redan skrivit klart det sista kapitlet men jag vill inte lägga ut det innan jag skrivit första kapitlet på hennes andra år
Så att jag inte tappar bort mig

Jag längtar redan tills kapitlet, jag skulle kunna vänta i hundra år på det om det behövdes.

Nickim010 hehe du behöver inte vänta så länge För du fick mig att bli sugen på att skriva vidare så här kommer sista kapitlet av

Inez Malfoys första år!
Och eftersom detta är det sista kapitlet så är det lite extra långt ♥



Del 24 Hejdå, Inez

”Jag förstår att det är mycket att ta in, men en liten fråga, Vad var din patronus?”
Ännu en gång så stod jag på Dumbledores kontor, han hade kallat dit mig vilket antagligen var bra för om jag inte pratade med någon om vad som hänt några kvällar tidigare så skulle jag nog snart bli galen.
Jag blev lite förvånad av frågan jag fått av Dumbledore och log.
”Varför undrar professorn det?”
”Ren nyfikenhet” svarade Dumbledore i en viskning och väntade på mitt svar.
Jag tog ett andetag och svarade sedan.
Dumbledore nickade och log.
”En varg, det förstår jag absolut! Ett vackert djur, verkligen! Stark och trogen! Men vet inte alltid var den står, är den god eller ond...”
Jag lyssnade intensivt på varje ord Dumbledore sa.
”Den gör vad som är rätt” Han hade en glimt i ögat samtidigt som han log på ett speciellt sätt ”Och vit dessutom, den står för fred och lycka”

Jag var stolt över min patronus, vargen. Dumbledore fick det att låta som om det var mig han pratade om och det fick mig på mycket bättre humör.
Jag lämnade kontoret och fortsatte till nästa, nämligen professor Lupins.
”Hej Inez” sa Lupin innan jag hunnit knacka på dörren, jag tittade förvånat på honom ”Jag såg dig komma”
Lupin pekade på ett stort pergament papper som var utvecklat och såg ut som en slags karta. Jag gick fram till katedern och tittade på kartan.
”Det är Hogwarts” sa jag tillslut och tittade upp på Lupin.
”Alldeles riktigt” sa professor Lupin och nickade samtidigt som jag såg att han packade ihop sina saker och la dem i en stor koffert.
”Dumbledore sa att du...sa upp dig” sa jag och tittade på resväskorna.
”Ja, det blir bäst så” sa Lupin och packade ner några böcker om duellsbesvärjelser som vi använt på några lektioner.
”Jag... ehm... det.. det kommer bli... bli tråkigt utan dig” sa jag tillslut och tittade ner på mina skor ”Jag kommer..sakna dig professorn, du var den bästa läraren”
Lupin tittade förvånat upp på mig och log.
”Professor Snape berättade om vad som hände i skogen och, Inez jag är hemskt ledsen!” sa Lupin och gick fram till mig och la sin hand på min axel.
”Det där var inte du professorn!” sa jag bestämt ”det där var något som tog över din kropp och... det var ett monster men det var inte du”
Lupin log och gav mig en hejdå kram och jag kramade tillbaka, han var som den pappa jag aldrig fick.
”Nu ser jag att en viss Harry Potter är på väg hit” sa Lupin och pekade på kartan.
”Då är det bäst att jag börjar röra på mig” sa jag och lämnade kontoret.

Jag gick till stora salen för att möta de andra eleverna som firade att det var sommarlov och dags att åka hem. Då såg jag en liten klunga vid Gryffindorbordet, där stod Ron, Hermione, Fred, George, Melanie och några andra Gryffindor elever och tittade nyfiket på något som låg på bordet.
Jag gick fram och frågade Ron vad det var som hände.
”Det där stora paketet kom precis till Harry och ja... vi alla vill vet vad som finns i de......”
”Kom igen Ron, öppna det då!” sa Fred och avbröt Ron.
Efter en hel del pratande och flängande så tog Ron det tillslut och öppnade det lite och rätt som det var så låg allt det bruna inslagspappret på golvet och i Rons hand höll han den finaste kvast jag någonsin sätt.
”Det är en Åskvigg!”
”Den snabbaste kvasten i världen!”
På golvet låg även en blå fjäder, jag böjde mig ner och plockade upp den och kände direkt igen den.
Vingfåle, tänkte jag och log för mig själv och gav den sedan till Hermione.
Ännu fler folk började samlas runt bordet och jag började gå mot utgången. Jag hade sagt hej då till Melanie och vi bestämde att vi skulle höras via stenarna som jag fått av Melanie en gång i veckan.

När jag kom till dörren till den stora salen så såg jag inte eleven som var på väg åt det motsatta hållet och helt plötsligt låg vi båda på marken. Jag tittade upp och smekte min panna som slagit i den andra eleven och såg att det, såklart, var Harry Potter.
Vi tittade båda en sekund på varandra och sedan började vi skratta. Nästan varje gång vi träffades så, träffades vi så här.
”Så...” började jag och tog mod till mig. ”Sirius Black, är på fri fot igen”
”Ehm ja” svarade Harry snabbt och jag märkte att han försökte komma på något att säga eftersom han inte kunde säga att han var med och räddade honom, men det visste jag redan ”Han...det... ordnar nog sig”
Vi båda log.
”Ehm jo jag ville bara....”
”Du vet att....”
Vi började prata samtidigt och skrattade lite smått.
”Du först” sa jag och log igen.
”Jo, du vet att... att.. du är en väldigt schyst tjej, Inez” sa Harry och log. ”Din tur”
”Jag... jag ville bara säga att... att... glad sommar” sa jag, tittade ner på mina skor och log.
”Ja, detsamma” sa Harry och tillslut gav vi varandra en kram ”det kommer... det kommer bli bra”
Tillslut släppte vi taget och log mot varandra igen.
”Ja... du borde nog gå in dit” sa jag och pekade mot stora salen ”det finns något till dig där”
”Okej, ehm... Hej då Inez”
”Hej då”
Harry sprang in i Stora salen och jag vände mig om mot korridoren och såg plötsligt en kille med samma blonda hår som jag själv som tittade på mig med en sur min. När min och min brors blick möttes så tittade han direkt ner i golvet och började gå mot utgången, till tågstationen.
Jag tog ett djupt andetag och började tänka.
Nu bär det av, denna sommaren få gå som den vill men vad som än händer så... så kommer jag åka tillbaka till Hogwarts till hösten! Tillbaka till Melanie, Harry, Hermione och Ron. Då kommer allt bli bra!
Jag började tänka på fotot av min familj igen.
...också jag.... Inez Malfoy....jag står mitt emellan, tills jag vet var jag hör hemma!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Japp det var det mina vänner Hoppas att ni gillade Inez Malfoys första år lika mycket som jag ♥ Men mer kommer snart! Missa inte den spännande fortsättningen: Inez Malfoys andra år!

Jättebra! Jag är glad att jag ger folk skrivlust.

Om du gör det som en ny tråd får du komma ihåg att tagga mig! Jättebra!