Hur kunde hon? [SV]

Ja, Ja , Ja älskar det!

Du behöver inte fråga om vi vill ha mera.
För svaret är alltid det samma: JA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

mera när kommer nästa kapitel

Jättebra!!!

"Mera?"
"Always..."

Nu har jag äntligen läst ikapp! Och awesum!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeera nu!!!!!! 3 kap i morron

Tjata inte Camilla

Ta det lugnt!

Kapitel 22: Sirius, dö inte.. Lämna mig inte.

Jag låg i hans säng. Kände hans bröstkorg sakta och ojämnt höja sig uppåt och sedan sjunka ihop igen. Jag hörde hans rassliga andetag och såg hans blåa läppar. Jag kysste han försiktigt och insåg att de var blåa pågrund av att han var kall och att hans syreintag inte var tillräckligt bra. Jag tittade på soffan som Professor Dumbledore satt och sov i .
" Professor Dumbledore?" Han öppnade genast ögonen och reste sig upp.
" Vad är det Miss Pope?" Jag tittade på Sirius innan jag svarade.
" Om Sirius dör, så hoppar jag av Hogwarts. Bara så att du vet.." Dumbledore tittade på mig och skakade på huvudet.
" Varför inte fortsätta och sedan se till så att ingen glömmer Sirius?" Jag ryckte på axlarna.
" Kommer att bli för mycket minnen.." Professor Dumbledore la en hand på min axel.
" Då säger vi såhär, Mr Black kommer inte att dö. Han behöver bara återhämta sig." Jag tittade ner på täcket och nickade.
" Jag hoppas det iallafall" Professor Dumbledore log snett och lämnade rummet. Detsamma skulle jag göra när allt blev tyst. Kusligt tyst.
Jag vände mig sakta tillbaka mot sängen och såg att Sirius bröstkorg inte höjde och sänkte sig längre.
Jag började skrika. Jag skrek och skrek och skrek. Botare kom in, en bar ut mig, jag hörde dom prata om skulle de sluta eller fortsätta kämpa. Var det försent?
FAN SIRIUS! KÄMPA! LÄMNA MIG INTE!

Blev ett väldigt kort kapitel idag. Men ska tillbaka till läkaren och prata om cellgifter idag -.-