Alex-Den kvinnliga deltagaren från distrikt 7

Du är värkligen BÄST!!!!

Tack så mycket.♥

Nu är jag på det här skriv och läs humöret så lägg ut ett kapitel NU!!! Ä skoja bara bara men det är så det sjäns man vill bara fortsätta läsa av den här ff en HELA dan!

Hihi, som vanligt suger jag på konstruktiv kritik, kunde inte hitta några större fel. Helt enkelt:

AWESOMEMEGABRASÅÅÅÅÅÅHHHVADBRA ♥

Åh. Så. Superbra!

Jättesupermegaassafantastisktoemotståndligtawome!!!!

När kommer ett till kapitel?

Tack!
et kommer förmodligen inte komma mer tills på fredag, eftersom att jag har terminens största matteprov på torsdag och jag måste plugga.

ok .

Nu kommer mer.
TACK så himla mycket för era underbara komentarer. ♥

Caspian kommer upp ur hålet.
”Åh, det luktar gott. ”
Lucy rör om lite till i grytan, och jag lägger upp hjortskinnet på stenen bredvid jag lade kaninskinnet på.
”God morgon, sömntuta.”
Caspian skrattar lite. Sedan så hjälper han Lucy med maten. Jag fortsätter att ta ut inälvor.
Maten blir klar, och den blir faktiskt god. Jag lägger bara till lite persilja, som jag hittar en bit in i skogen.
Båda två berömmer mig för maten, även om jag säger att det inte behövs. Det är ju enkelt.
Ett kanonskott ljuder.
När vi har ätit färdigt så går Caspian ut i skogen för att leta mat, och då passar Lucy och jag på att bada. Vattnet i sjön är faktiskt ganska varmt.
Sedan så renar vi massor av vatten. Jag visar Lucy hur man gör en björkburk, och hon lär sig snabbt. Medan hon gör skålar så gör jag mos av blåbären.
Sedan så fyller jag på med mossa och andra mjuka saker i kojan. Jag gör även en liten öppning som släpper in solljus i hålan, så att vi får ljus därnere även om vi inte använder ficklampan. Hålet syns inte om man står däruppe.
Jag lägger ficklampan på laddning i den varma förmiddagssolen. Sedan så sätter jag mig och täljer ett spjut.
Caspian kommer tillbaka, och jag och Lucy går ut i skogen. Vi hittar massor av brännässlor, och vi plockar dom med hjälp av pinnar. När vi återvänder så har vi brännässlorna och en ekorre.
Caspian torkar hjortköttet, och jag och Lucy tillagar brännässlorna. Vi äter under tystnad.
Plötsligt hör vi ett skrik.
”Snälla, snälla, rör mig inte! Döda mig inte!” Det är en flickas förtvivlade röst vi hör alldeles nära.
Vi tar snabbt våra saker och kryper ner i gömstället. Jag hör flickan skrika en gång till, när jag stänger dörren. Vi lyssnar spänt.
Ett äckligt, slafsande läte hörs. Sedan ljuder ett kanonskott över arenan.
Jag kikar ut ur en liten spricka. Det jag ser får mitt hjärta att hamna i halsgropen.
Det är 5 karriärister. Tre flickor, två pojkar. De undersöker resterna av maten som vi lämnade kvar.
”Vet ni, jag tror att någon, eller några, gömmer sig för oss,” säger den lilla flickan från 2an. ” Och hen har nyss varit här.”
”Ja, jag håller vakt här och ni kan leta,” säger pojken från 1an och de andra nickar. De börjar söka igenom området.
Alla fem går förbi stenen flera gånger, men märker ingenting.
De letar i flera timmar, sedan så slår de läger precis utanför utgången. De tänder en eld, och över den så grillar de mat. Massor av mat.
Jag, som suttit och bevakat hela tiden, smiter ner i hålan där Lucy och Caspian sitter.
Vi äter lite av det torkade hjortköttet, och resterna av nässelsoppan. Vi äter även av hallonen.
Sedan så går jag upp och tittar vilka som är döda. Eller, upp och upp, jag tittar genom sprickan i dörren.
Flickan från 11an, pojken från 4an och flickan från 6an.
Karriäristerna skrattar när bilden av pojken från 4an visas. De pratar om hur snyggt hans distriktkamerat dödade honom. Hon ser smickrad ut.
”Han var lätt. Vågade knappt hålla i kniven. Han skrek som en bebis.”
Den långa tjejen slänger med sitt platinablonda hår. Hon fnittrar.
”Okej, tror ni att dom där som var här kommer tillbaka?”
”Haha. Ja, jag tror att dom kommer tillbaka. Och då ska vi slakta dom.”
Alla karriäristerna somnar, förutom pojken från 1an som vaktar.
Jag smyger ner i hålan igen. Där lägger jag mig på djurfällarna, och drar filten över hakan. Jag somnar, med Lucy som nattvakt.