Rollspel för alla

Justin blev förvånad över tjejens ärlighet, det var han inte van vid.
"Rymmer från mitt gamla ointressant liv i hopp över att jag äntligen ska få göra det jag egentligen vill..."svarade han lika ärligt.
"Jag heter Justin förresten", tillade han lugnt.

Ally nickar kort. "Ally" säger hon bara.
"Lust att göra sällskap?" undrar hon. "Jag behöver någonstans att gömma mig på, min far kanske ringer någon för att leta reda på mig. Om han ens förmår sig att ta sig till telefon..." säger hon innan hon hinner tänka efter.

"Sure", sade Justin med ett brett leende. "Men vart ska vi? Jag har ingen lust att sova i en gränd..."
Han tittade sig omkring i hopp över att hitta ett övergivet skjul eller nåt - utan resultat.
"Kanske vi hittar något utanför den inre stadsdelen?"föreslog han.

"Det kanske vi gör" säger Ally och ser hur det börjar ljusna.

Juliana plockar upp sin bok. Den är tung, men Juliana har vant sig. Hon bär den aldrig i väskan. Hon släpper inte det enda hon har efter sin mor utom synhåll. Juliana vet inte ens var hennes mor är någonstans, det hjälper knappast att mammans sista anteckning var:
"Nu ska jag lämna den här hålan till hem, jag kommer att ångra mig. Men jag kommer aldrig glömma lilla Juliana." 21 ord, och Juliana hade ändå inte hittat boken förrän hon fyllt 7. Då tänkte hon inte mycket på den, ett år senare blev den det viktigaste i hennes liv. Juliana suckar och reser sig från bänken, hon måste hitta någonstans att stanna över dagen.

Aily ger dom andra tjejerna ett varsitt rum och går sen till rummet hon hade när dom var här.

Justin började sakta rulla på brädan genom staden, de kanske hade turen och hittade ett övergivet ruckel eller något liknande. Just som han åkte förbi ett högt höghus stannade han tvärt och sken upp i ett brett leende.
"Vi kan gå in här", sade han och gjorde en gest mot höghuset. "Det finns en lägenhet som jag äger..."

Aily ser sig om i rummet och sätter sig sen på sängen.

Ally går efter Justin. Hon stannar bredvid honom och tittar upp mot det höga höghuset.
"Visst" säger hon.

Aily gäspar och går och lägger sig.