Safe And Sound [Hunger Games][SV]

Krya på dig!!!

Krya på dig ♥

Awesome kapitel 8D ^^

Krya på dig

TACK SÅ MYCKET!!
Ni gör min dag♥
Ps. Det börjar bli ont om fraser till kapitelnamnen, så jag kanske använder några flera gånger xD
---------------------
Kapitel 9: No one can hurt you now
Träningscentret är fullt med vapen och klätterställningar. Men inte sådana vapen som Katniss använder, slitna och tillverkade av trä och vasslipad sten, utan dem här är av glänsande metall. Och klätterställningarna är inte som den gamla rostiga som vi har på skolgården hemma i distrikt 12. Nej, dem här räcker ända upp till taket och har fällor överallt. Jag försöker svälja klumpen i halsen, men det är omöjligt. 
Peeta ser att jag är nervös, och tar min hand. 
"Dem kan inte skada dig här, det vet du." Hans röst är varm och trygg, och tröstar mig faktiskt en bit. 
En kvinna harklar sig, och alla tystnar och ställer sig framför henne. 
"Välkomna till eran träning", börjar hon. Jag lyssnar bara med ett halt öra på alla regler och hänvisningar. 
Det finns en mängd olika stationer, och jag beslutar mig för att börja med något enkelt, som inte inkluderar vapen eller kamp. Jag går fram till kamouflagestationen. Det är alldeles tomt, sånär som på läraren. 
Han börjar genast prata på om olika sätt att dölja sig för sig omgivning, och jag försöker hänga med så gott det går. 
När jag äntligen får börja, så startar jag med att måla in min arm i en provisorisk gräsplätt som dem skapat. Det går riktigt bra, jag lyckas till och med få det att se ut som gräset reflekterar solstrålar och vajar lite i vinden. 
Någon sätter sig bredvid mig, men jag tittar inte upp från mitt arbete. 
"Hej", säger personen med tunn röst. Jag hör att det är flickan från distrikt 11, och tittar upp.
"Hej", nästan viskar jag. 
"Jag heter Rue. Du är Primrose, eller hur?"
"Ja... Eller Prim. Från distrikt 12. Vi är distriktsgrannar, för visst kommer du från 11?" 
Rue blinkar till.
"Ja, det gör jag. Jag tror att vi är minst av alla den här omgången", säger hon och tittar menande på pojken från distrikt 2. Vi båda fnissar till lite. Jag inser att det är första gången jag gör det sen jag åkte iväg. 
"Vi kam träna ihop om du vill", säger Rue, och jag nickar och reser mig upp. Vi är exakt lika långa. 
"Vad kan du?" Frågar hon.
"Växter, springa, sådant..." 
"Vi kan öva klättring!" Rues ögon lyser av upphetsning. 
"Jag har aldrig klättrat..."
"Åh, det är inte så svårt! Jag kan lära dig!"
Några timmar senare klättrar jag som aldrig förut. Både jag och Rue svingar oss emellan klätterställningarna och flyger genom luften.
Det är inte förrän jag är nere på marken igen som jag märker att flickan från distrikt 2 står och iakttar oss. Rue är fortfarande uppe bland ställningarna.
"Är ni bundsförvanter eller?" Väser hon och blänger på mig. Jag blir lite skrämd av det hårda i hennes röst.
"Nej, det är vi inte..." säger jag med skälvande röst. 
"Se till att bli det då, så kan vi döda er samtidigt." Flickan fingrar på kniven som hon har i handen, men stegar sedan bort från mig, till karriäristgänget.
Rue, som vid det här laget har hunnit komma ner, tittar lite oroligt på mig, men jag bara rycker på axlarna. 
Rädsla är det minsta jag behöver just nu.

Okej. Det. Var. Awesome. Kan. Du. Skriva. Mer. Typ. Nu? Jag. Vill. Läsa. Mer. Nu! c:<

OMG! SUPEER!

SKRIV MER! ANNARS ... c:<

Superbra!!! mera!

Jättebra!!!