Kärlek vid första ögonkastet [SV]

Spännande!

mer

Super spännande och bra!

Vem är Peter igentligen? Hmmm
Super!!

Jättebra

Åh herre gud, det var så otroligt länge sedan jag lade upp ett nytt kapitel. Har så dåligt samvete. Har fortfarande inte fått tillbaka så mycket av skrivsuget, meen jag har fått lite planer nu
Har klämt fram ett kapitel, med nöd och näppe, hoppas det är okej i alla fall.


Kapitel 27

Jag öppnade långsamt mina ögon och möttes av ljuset. Jag låg på golvet i Peters hus. Jag kände hans hand långsamt stryka min axel och jag ryckte till när han kom åt ett ömt område.
”Förlåt, har du ont?” Frågade han och jag nickade långsamt samtidigt som jag satte mig upp med hjälp av honom.
”Men det är inte så farligt” Sa jag för att inte få honom att känna sig skyldig.
”Vad skönt” Sa han och vi log mot varandra. Han lutade sig fram mot mig och gav mig en snabb kyss.
”Hur länge har jag varit borta?” Frågade jag och satte mig i skräddarställning.
”Inte så länge, kanske någon timme” Svarade han och jag lyfte på ögonbrynen. En timme var ganska mycket ändå.
”Du kanske ska åka hem?” Frågade han och jag nickade. ”Du behöver vila”. Jag började långsamt resa mig samtidigt som Peter tog på sig sin jacka. Jag tog det försiktigt för att känna efter var jag hade ont, men det var inte så farligt. Det skulle troligtvis bara bli några blåmärken jag skulle få leva med. Vi gick ut till bilen för att åka mot mitt hus. Det kändes som att det hade varit en evighet sedan som jag var där.

Det var mörkt och träden susade förbi utanför bilens fönster. Peter svängde in på min tomt och jag steg ut ur bilen.
”Sov gott sötnos” Sa han och jag log mot honom.
”Sov gott, vi ses imorgon” Sa jag tillbaka och slängde honom en kyss. Han gjorde samma sak och jag stängde bildörren. Jag stod och väntade på att han hade kört iväg innan jag gick in. Jag tände alla lampor i huset för att jag inte skulle känna mig så ensam och gjorde upp eld i den öppna spisen, med stor hjälp av min trollstav. Jag upptäckte en uggla som satt och knackade på fönstret till köket och jag gick över mot den. Jag öppnade fönstret och kände genast igen ugglan, det var Sams. Jag tog emot brevet och ugglan flög ut över ängarna i mörkret. Jag öppnade brevet försiktigt och kände hur det gjorde ont inom mig. Jag saknade dem. Den smärtan var värst av all möjlig, smärtan som inte var påtaglig.

Heeej

Det är underbart här! Det börjar definitivt närma sig vinter snart, det är på gränsen till att det börjar snöa. Vinter= Snö= Julklappar= Du får inte glömma att köpa till oss! Vi saknar dig, precis som vanligt, och önskar att du kunde vara här, precis som vanligt. Laurie är nu officiellt ihop med den där Slytherin killen, Tim, han är faktiskt snäll.

Vi har panik över vad vi ska ha på oss på balen. Vi lyckades tvinga de till att ta bort dvärgtemat men självklart är det alltid lika svårt med klänningar. Vi har skickat med lite bilder på olika klänningar, vi tänkte att du skulle få bestämma. Vi undrar om du skulle vilja komma på julbalen och jullovet? Vi har fixat så att det skulle fungera om du vill. Vi har valt att inte åka hem på julen, det är ju ändå vårt sista år.

Just det! Peter, hur går det mellan er? Är ni officiella nu? Du måste skicka bilder på er tillsammans! Vi får se till att ta något smygfoto på Laurie och Tim och skicka snart, eftersom att Laurie tydligen inte ville skicka. Vi hoppas, hoppas, hoppas på att du kommer hit till jul, det skulle vara helt underbart.

Mycket kärlek
Sam, Laurie och Melanie

Ps. Balen är om drygt en och en halv månad, den 22a december. Ds.


Jag log, att få åka dit över jul skulle vara underbart. Jag var tvungen att svara på en gång att jag väldigt gärna ville åka dit. Jag tittade på alla bilder, de såg alla så vackra ut i klänningarna och jag skrev att jag faktiskt inte kunde välja mellan klänningarna. Jag skrev även att det inte var så kallt här, och att snön ändå var ett tag borta. Självklart skrev jag att jag saknade de också och att det inte fanns något annat jag saknade så mycket. Jag påmindes dock av mina föräldrar. Det var länge sedan jag träffade dem och det kändes faktiskt lite som att de hade glömt bort mig. Jag skickade även iväg ett brev till dem, i hopp om att de fortfarande skulle bry sig om mig.

Jättebra

meraa

Bra! Längtar t nästa!

Bra!