Draco Memoraid

Skrivet av Elzyii:
Hehe Nott är faktiskt inte intresserad av henne...Inte på DET sättet iallafall!
Om du hade gått på Hoggy hade du för tusan haft varenda grabb efter dig ♥3333333333 Tillochmed svårtflirtade Snape hade fallit för dig din snygging.
Hihi det är min favorit scen... MOAHHAHA JAG SÄGER JU DET JAG ÄR FETT EVIL. Tur att du är så awesume och håller koll på mig. Maha, DU ÄR BÄST HÖRRU. puss!♥

Måsta bara säga en sak:
Skulle jag vara snygg? Jag har glasögon, Jag är blek som ett spöke, grå ögon, , osv... Men... TACK!!

Om rektusempascenen:
Jag har allvarligt talat inte läst hela. Jag blev så rädd att jag bara skummade genom sida efter sidatills det slutade handla om det. Määää!

Lilla, söta Elzyii, lägguppdittkapitelnuviväntarsnällaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Svaret:


OMG ELZAN ÄR TILLBAKA ♥
1) i lov u too sweety
2) dET ÄR DIN TUR AWSOM RIGHT!?
3) oh fukk. oh fukk. da fuq sTAY AWAY FROM ME

OMG.
Dat Song. //tårar i ögonen//
Tack kära Elzyii, den var underbar.
MEN DU ÄGER OXÅ GLÖM ALDRIG DET DU ÄR INTE GRÅ JÄMFÖRT MED MIG FAKTISKT GÅR JAG KLÄDD I SVART ELLER GRÅTT VARJE DAG FAKTISKT.
Du är underbar alltså ♥
Svar på ditt p.s: eXCUSE ME?! im a bitch right now but sriously harry just go alreday no one wants u here do u understand

Hildah? Så det är hennes namn? och ush va i he
är hon som pansy? Jaja, då förstår jag i alla fall varför hon skryter sådär; hON ÄR DESPERAT efter nån som är korkad nog att va på riktigt me henne. Jag är elak nu som retar en person jag aldrig träffat men whatever man.

MWAHAHAHAHAHAHAHAHA DU ÄR IN ENSAM OM DET MOHAHAHAHAHAHAHA
Aww tack ♥
Men jag är ledsen att jag inte skrev kommentaren nån gång men jag hade allvarigt för många feels varje gång jag läste igenom den. Och jag svarar på ditt svar för att jag tyckte att det behövde besvaras - ORDENTLIGT

UNDERBART ATT NI VILL HA ETT NYTT KAPITEL!
Det är inte så långt och handlar faktiskt till stor del om Harry (Bara för att luna lovegood 21 älskar honom så mycket så skyll på henne haha!) men jag kan glädja er med att jag redan är klar med nästa, det ligger och väntar på att jag ska rätta det! Måste återigen tacka er för att ni läser detta- Det betyder oerhört mycket för mig.
Har inte hunnit rätta det eftersom jag vill passa på att lägga upp det när jag väl har internet, hoppas det är OK ändå.
Älskar er massor allihopa, tack återigen för att ni finns!

Och Trezzan på måndag får jag ett batteri..Så då kommer jag telefonterra dig.
Kommentera eller tumma om ni tycker om det!

Kapitel 59
Vid-behov-rummet

”MORD! MORD PÅ TOALETTEN! MOOOOOORD!”
Missnöjda Myrtles skrik ekade över hela slottet och folk knuffades och trängdes för att se vad
som stod på.
”Släpp fram mig! Jag är faktiskt Prefekt... Ursäkta mig, tack...”
Hermiones röst tystnade med ens när hon nådde fram till toaletten och jag anade onåd.
Harry hade varit borta en bra stund och vad dess värre var- Han hade försvunnit nästan direkt efter Draco. Hade Draco i sin desperation gett sig på Harry och skadat honom så allvarligt att han var döende? Isånafall var det mitt fel.
Med tungt hjärta pressade jag mig fram genom klungan av nyfikna elever som tysta stod och stirrade in i det sönderslagna badrummet. Det första jag fick syn på var blod.
Massor av rött kletigt blod avtecknade sig som en geggig röd matta över det vattenfyllda skitiga golvet och mitt hjärta fastnade i halsgropen när jag fick syn på de två figurerna som låg ovanpå det.
Draco låg alldeles stilla på det våta golvet i en pöl av blod med ena handen över ansiktet.
Hela hans klädnad var nerfläckad och fingrarna greppade fortfarande efter trollstaven som hade rullat bort ifrån honom när han föll till marken.
Vid hans sida satt Severus Snape med sin egen trollstav utsträckt.
Utan att ta någon notis om eleverna som nyfiket betraktade alltesammans rörde han rytmiskt sin stav längs jacken i Dracos hud medan han mumlade någonting ohörbart som fick såren att dra ihop sig . Harry reste sig på darrande ben från golvet och var nära att halka omkull i en vattenpöl.
Jag stirrade på honom utan att kunna tro mina ögon.
”Elli...” Sa Hermione och grep efter min hand men jag knuffade henne ifrån mig och rusade fram till Dracos gestalt.
”ÄR DU INTE RIKTIGT KLOK!” Tjöt jag åt Harry som förskräckt backade undan, ”Du har dödat honom! Draco… Nej, vad har du gjort!”
Snyftande sjönk jag ihop bredvid Draco och tog hans bleka hand i min.
Den var iskall.
”Snälla Draco... Dö inte!” Viskade jag och blinkade bort de heta tårarna som trängde fram ur ögonvrån, ”Du får inte dö.”
”Han dör inte”, väste Snape, som fortfarande knäböjde bredvid Draco, ”Jag ska ta Malfoy upp till sjukhusflygen och Potter, du stannar precis där du är. Och våga dig inte på några konster, är du inte här när jag kommer tillbaka kan du skatta dig lycklig om du överhuvudtaget är i stånd till att packa din väska.” Efter en sista bister blick på Harry reste sig Snape upp och trollade fram en bår ur tomma intet. Sedan tågade han ut från toaletten med Dracos lealösa kropp svävande framför sig som en trasdocka. Hans hand stack ut från båren och jag kramade hastigt om hans kalla fingrar. Sedan vände jag mig om mot Harry som med sänkt huvud stod och iaktog mig.
”Hur kunde du...” Jag skakade på huvudet och Harry såg oerhört olycklig ut, ”Jag fattar inte hur du kunde!” Demonstrativt vände jag honom ryggen och småsprang efter Snape som redan var halvvägs uppför trappan till sjukhusflygen.
Om Draco skulle dö så skulle han åtminstone slippa göra det ensam.

”Harry, ta det inte så allvarligt! Du gjorde det ju faktiskt inte med flit. Men jag
tror ärligt talat inte att så många skulle ha någonting emot om du gjorde om det...Aaaj! För tusan Hermione... Jag menar, du behöver ju inte göra det till en vana men att cutta upp ett par Slytherinelever om året gör väl ingen skada. Och vi har mycket större chans att vinna qudditchpokalen om inte deras sökare kan spela på söndag.”
Harry satt tillsammans med Ron och Hermione uppe i Gryffindors sällskapsrum.
Väl nedsjunken i sin favoritfåtölj framför brasan fick han en chans till att sortera tankarna som oavbrutet hade snurrat i hans huvud det senaste dygnet. Harry ville inte göra sig av med boken – den slitna gamla trolldrycksboken hade blivit som en vän för honom- men han insåg att Hermione hade rätt. Först när hon hade kommit med sina giftiga gliringar om att Harry borde lämna in den så hade han trott att det berodde på att det för första gången fanns någonting förutom Quidditch som Harry faktiskt var bättre än henne i. Att det helt och hållet berodde på den tidigare ägarens makabra begåvning för trolldryckskonst låtsades han inte om.
Genom att följa instruktionerna som alltid fanns nerklottrade bredvid spalterna i boken så hade Harry höjt sitt betyg från ett ilsket rött B(Bedrövligt) till ett slarvigt Ö (Över förväntan) som hade följts av en rad argsinta blickar från Snape som inte kunde begripa hur hans mest avskydda och sämsta elev plötsligt kunde bli en sådan hejare på trolldryckskonst. Men nu var det alltså slut med det.
Harry skulle aldrig uppnå det betyg som krävdes för att få studera vidare inför kommande läsår, vilket betydde att han kunde sopa sin dröm om att bli auror under mattan. Dessutom hade han fått straffkommendering tillsammans med Snape nere i fängelsehålorna varenda kväll under det följande två veckorna, något som gjorde att hans redan pressade schema nådde sin bristningsgräns. Qudditchträningen tog sin tid tre dagar i veckan och Angelina godtog inga ursäkter för att stå över en kväll. Sedan hade han mötena med Dumbledore att tänka på; och till råga på allt så hade han sina läxor. Eftersom sjätte året var sista året innan F.U.T.T examen skulle hållas så höll alla lärare sina elevers läxhögar på svindlade höjder. Proffesor McGonagall var värst. Hon hade med ett bistert ansikstuttryck under gårdagens lektion i förvandlingskonst talat om för klassen att det bara var Hermione som hade lyckats uppnå kriterierna i uppsatsen om Transfiguration och att allesammans skulle bli tvungna att göra om den till på onsdag.
Harrys fingrar värkte efter två timmars skrivande och han kände hur det snurrade i huvudet av trötthet. Allt han ville var att få lufsa upp till sovsalen tillsammans med de andra pojkarna och krypa ner i sin mjuka himmelsäng. Men han visste att Hermione inte skulle låta honom lägga sig förens han lämnat ifrån sig boken. Harrys fingrar slöt sig om lärobokens malätna pärm och som om hon hela tiden väntat på det tillfället harklade sig Hermione högt.
”Du borde lämna bort den där nu, Harry.”
”Jag vet”, svarade han och kände till sin förvåning ett stygn i hjärtat som inte hade med trötthet att göra, ”Jag ska bara komma på ett ställe att gömma den.”
Hermione såg strängt på honom. ”Du ska inte gömma den, Harry. Du ska kasta den.”
Harry gav henne en knyck på nacken som skulle föreställa en nick och reste sig sedan hastigt upp från den sköna fåtöljen.
”Lika bra att få det gjort då”, Sa han hurtigt och gav Ron och Hermione ett ansträngt leende, ”Ingen tid att förlora.”
”Vill du ha sällskap?” Frågade Ron och gjorde en ansats att resa sig men Harry skakade avfärdande på huvudet. ”Nej, det är bättre att du stannar här och skriver klart uppsatsen. Då hinner i alla fall en av oss klart med den.”
Hermione verkade ha lagt märke till den ansträngning som det kostade Harry att ge sig av därifrån, för hon log medlidande mot honom och utbrast: ”Åh, oroa dig inte för det Harry, jag gör klart den åt dig.”
”Tack så mycket Hermione.” Harry gav henne ett stelt leende innan han pressade sig ut genom porträtthålet och började gå nerför marmortrappan.

Hans steg ekade ödsligt i den tomma korridoren och han såg sig förbryllat omkring.
Slottets nya säkerhetsregler och ryktet om att Dumbledore lät argsinta träsktroll vakta korridorerna nattetid hade verkligen gjort susen. I vanliga fall brukade det krylla av rebelliska förstaårselever som utmanade varandra till att kladda Droobles bästa bubbelgum på väggarna, kasta in stinkbomber i övergivna klassrum och trampa Ms Norris på svansen, men nu var slottet lika tyst som på natten.
Det enda ljud som hördes åstadkoms av Peeves som studsade omkring någonstans på femte våningen. Inte ens Mr Filch syntes till och Harry njöt i fulla drag av tystnaden medan han funderade på vart han skulle kunna gömma boken. För han tänkte givetvis inte följa Hermiones råd till punkt och pricka- han skulle helt enkelt inte klara av att göra sig av med den. Och oavsett Hermiones fördommar om svart magi så kände Harry instinktivt på sig att det var fel. Han hade ju faktiskt haft stor användning av boken- och vem vet? Kanske han skulle behöva den igen.
Ett märkligt ljud utanför biblioteket fick honom att stanna till och lyssna.
Inifrån den låsta dörren hördes ett långt skrapande ljud och ett par kvävda inandningar.
Sedan hördes fem mycket ljudliga dunsar och någon som njutningsfullt skriade till och Harry fick bråttom igen. Med en bisarr lust att skratta fortsatte han sin färd med en mycket äcklig och komisk bild föreställande bibliotekarien Madam Pince och vaktmästaren Mr Filch liggandes avklädda ovanpå skrivbordet inne på Pinces kontor, båda två med ett galet uppspelt ansiktsuttryck.
Den synen följde Harry en bra bit genom korridoren men övergav honom när han kom till en gränd som spärrades av en gobeläng av Babbelitask den babblige. Utan att tänka plockade han fram marodörkartan ur väskan och öppnade den med ett lätt slag av sin trollstav.
Hundratals prickar med namn dök genast upp på det gamla pergamentet och Harry följde som alltid dem med största intresse. Mycket riktigt såg han hur pricken som föreställde Argus Filch långsamt rörde sig ovanpå en prick varsnamn doldes under Argus inne på bibliotekariens kontor, men Harry kände ingen tvivel om vem det var som låg under Filch och lämnade med ett kvävt skratt de båda åt sitt öde och fortsatte studera kartan. Hermione och Ron satt fortfarande kvar uppe i sällskapsrummet och han kunde för sitt inre se Rons ansikte, flammigt av ansträngning när han knep ihop ansiktet av koncentration. Undrar om de bara var läxor som de ägnade sig åt... Demonstrativt sköt Harry bort tanken och sökte med blicken efter en ny prick.
Han fick som väntat syn på henne i Slytherins sällskapsrum tillsammans med Blaise Zabini.
Varför skulle hon envisas med att umgås med de där? Hon var den enda elev som någonsin vitsades i ett annat elevhem än sitt eget och Harry kände en våg av svartsjuka. Varför var inte hon och gjorde sina läxor? Han skulle kunna ha hjälpt henne. Harry bet sig i underläppen och stirrade på pricken som föreställde Eleonora Jacobsson. Hon satt åtminstone inte uppe hos Malfoy i sjukhusflygen. Harrys mage drog ihop sig av dåligt samvete när hans tankar vandrade tillbaka till den ödestigna händelsen kvällen före. Skulle hon någonsin vilja prata med honom igen? Han skulle i alla fall försöka förklara sig. Eftersom Harry var så insjunken i sina tankar märkte han inte figuren som kom gående emot honom, varken på kartan eller i verkligheten. Och därför var det kanske inte så konstigt att han studsade till när han hörde en sävlig drömmande röst alldeles bakom sitt vänstra öra.
”Hejsan Harry.”
”Luna!” Utbrast han och pressade mitt i sin förvirring fram ett leende, ”Vad gör du här?”
”Åh, jag letar efter piplärkor- en present till pappa som tack för det här -hon rasslade med halsbandet av kapsyler som satt runt hennes hals- och det har sin häckningstid nu och pappa skulle så gärna vilja ha ett par ägg till sin samling.”
”Öh, jasså”, sa Harry och försökte låta engagerad trots att han inte förstått ett ord, ”Så intressant.”
”Oh ja, det är mycket speciella djur. Vill du hjälpa till att leta?”
”Tyvärr inte, Luna” Svarade Harry, ”Jag har en sak jag måste göra.”
”Men då hjälper jag dig med det!” Sa Luna glatt och stirrade på Harry med sina utåt stående ögon, ”Vad ska vi göra?”
”Nej... Du förstår inte, det är bättre om jag gör det ensam. Jag menar inte ska du behöva...”
”Du ska gömma den där boken, eller hur? Jag hörde Ginny prata om det med sina vänner. Jag vet ett perfekt gömställe, Aiden Romers brukar alltid gömma mina sockor där men jag överlistar honom varje gång. Ska jag visa dig?” Utan att vänta på svar började Luna gå och Harry hade inget annat val än att följa efter. Hon svängde av till vänster och tog sedan höger förbi ett övergivet klassrum -som en gång för länge sen hade använts av en mycket känd och respekterad man vid namn Gyllenroy Lockman som hade kommit till Hogwarts för att undervisa i svartkonster- och vidare genom en lång tom korridor som Harry mycket väl kände till. När de passerat genom den vek Luna som väntat av till vänster igen och Harrys hjärta tog ett litet skutt i bröstet när han såg den välkända gobilängen av Barnabas den barnslige. Mittemot den fula tavlan fanns det ett rum som Harry hade haft mer nytta av än något annat på Hogwarts. Med ett snabbt ögonkast på Luna som väntade med armarna korsade över bröstet gick han fram och tillbaka längs den tomma väggen tre gånger medan han tänkte intensivit. Innan Harry hann blinka fanns den älskvärda dörren av gjutet trä där och de smög in i vid-behov-rummet. Han drog efter andan. Aldrig hade han sett rummet så fyllt av prylar och han fick lov att tygla sina impulser ordentligt för att inte rusa in och undersöka alltihopa.
Harry kastade en snabb blick på Luna som utan att blinka glodde in i rummet. Han ville inte ha med sig henne i jakten på ett lämpligt gömställe men han hade inte hjärta att säga det till henne; hon hade ju trotsallt försökt att hjälpa honom.
Som om Luna läst Harrys tankar slog hon sig ner på en förfallen trädgårdsstol med inristade initialer (Alla hade någonting med Missnöjda Myrtle att göra och det var inga snälla saker) och lutade tungt sitt huvud åt sidan medan hon ingående betraktade Harry med sin dimmiga blick. ”Ta god tid på dig.”
Harry tackade henne med ett leende innan han ensam stövlade iväg in i rummet.
Det verkade som om tusentals elever hade varit här före honom och alla hade det varit mycket mån om sitt gömställe. Det fanns en mängd olika böcker som definitivt inte hade granskats av någon lärare, ett litet terrarium med något som såg ut som fjälliga hamstrar som låg orörliga på burens bottnen; sedan länge döda. Det fanns tonvis med puffsurrare, stinkbomber och trasiga trollstavar travade i stora högar längs det smutsiga golvet och nedanför en sönderslagen staty som en gång hade föreställt Helga Hufflepuff låg skärvorna av någonting som var misstänkt likt ett drakägg.
En stor skål var placerad mitt bland skärvorna och dess innehåll bestod av tjock mörkröd sörja som inte kunde vara något annat än blod med tillhörande sugrör. Med en rysning tog Harry ett hårdare grepp om sin bok. Han ville gömma den någonstans där han garanterat skulle kunna hitta den igen. Men var? Det var då han fick syn på den. Ovanpå en trasig bänk satt ett fult sprucket sten huvud som föreställde en kvinna. Framför henne låg en röd sidenkudde och ovanpå den ett nött uråldrigt diadem. Harry plockade försiktigt upp det och vidrörde de med fingerspetsarna. En gång i tiden måste det ha varit mycket vackert. Han hörde Luna hosta borta vid dörren och fick bråttom.
Hastigt gav han diademet en sista smekning, pressade ner sin bok bakom den fula kroppslösa statyn och placerade med en viss ansträngning diademet på dennes huvud. Nu skulle han med säkerhet hitta tillbaka hit igen. Harry vände sig om flera gånger för att memorera vägen ordentligt.
Och när han äntligen befann sig borta vid dörren igen blev han nästan förvånad över att finna Luna halvsovandes med huvudet lutat mot den åldersbestigna väggen.
Efter en lätt knackning på hennes axel begav de sig tillsammans ut genom dörren som genast försvann i tomma intet och Harry kände en känsla av frihet i sitt bröst. Nu skulle ingen kunna ta boken ifrån honom.


Hoppas ni iallafall tyckte det var HELT ok och är taggade för nästa! Snart händer det grejjer...Puss!

BRA!!!!!!!!!! Jag är SUPERTAGGGAD!

jättebra!! när kommer nästa kapitel? mst planera in det så jag inte ha träning eller något! du skriver som en ängel! i love you! och din ff så klart!! ♥

OMG.....
Så sjukt bra!
Du vet inte hur glad jag blir när du svarar mina kommentarer♥
Detta kapitel var...uselt....Nej jag skämtade bara, det var så sjukt ASBRA så det fungerar inte!
Jag älskade även längden på detta kapitel!
Vääääldigt långt och perfekt!
Längtar väldigt mycket till nästa kapitel!

Aaah! Jag vill bara gå i tusen små bitar innombords! Draco! Om han skulle dö skulle han slippa göra det ensam... INGA. ORD.


De rebelliska förstaåringarna! haha de är som i femman när "de coola" skaffade facebook och ljög om sin ålder! #badass !
Pince och Filch bwahaha!

Ron är som vanligt...

Luna... Jag älskar henne.

Lite random och kort kommentar men ändå. Behöver väl knappast säga att det var awesome eftersom det är det varenda gång

OMMMFFG, Nadii. ♥
Det kommer längre och mycket längre kommentar senare.

Ja nytt kapitel ♥ och det kommer ett till om 2 dagar (tror jag) ♥♥