Rollspel, från olika världar

Klaus suckade och tittade på solen, hur länge skulle det ta för Elijah att försöka nå honom egentligen? Om Bonnie kunde få fram häxor från andra sidan så kunde hon väl få kontakt med honom också. Fast hon hatade honom, så varför skulle hon vilja hjälpa Elijah?
"Dina förväntningar är höga broder."sade en vuxen röst bakom honom, lättnaden skölde över honom då han kände igen Elijahs röst.
"Du hittade mig."sade Klaus och Elijah nickade, han var halft genomskilnig där han stod. Klaus förstod att de inte skulle kunna hålla kontakten länge till. "Du måste hjälpa mig."
"Jag förstod det."sade Elijah utan att se på honom. "Bonnie gör sitt bästa just nu, men vi måste hitta de döda häxorna och bedja om deras hjälp."
"Som om de skulle hjälpa mig."muttrade Klaus, han skulle aldrig mer slippa hem. "Damon är också här."
"Jag ska berätta för Elena."lovade Elijah.

Jezebel öppnade ögonen när en skugga föll över honom och han såg på Kain
"tror du vi kommer hem?" sa hans lillebror och satte sig ner
"nån gång gör vi säkert det" sa Jezebel och kramade om handen runt skalpellen, han litade inte på Kain helt
"du verkar ta det här väldigt lugnt" sa Kain undrande
"jag är inte säker på att jag vill hem" sa Jezebel enkelt
"jag är förvånad över att du pratar med mig normalt" sa Kain
"jag har ändrats en hel del och när vi inte behöver slås med varandra kan jag försöka vara artig" sa Jezebel och förvånad till och med sig själv.
"jag kommer aldrig förstå mig på dig" sa Kain
"det kommer ingen" sa Jezebel och satte si upp
"varför hatar du mig egentligen?" undrade Kain och Jezebels blick mörknade och Kain förstod att han gått över gränsen. Jezebel reste sig och gick där ifrån. Han visste att han hade berättat för Kain i den variationen som stod i boken men då hade han hatat honom och berättat för att de skulle kunna döda varandra utan tvivel. Men nu när han inte var säker på att han hatade Kain och då ville han inte berätta för honom

"Hur kommer det sej att någon verkligen vill ha din hjälp?"sade Elijah skrattretande. Klaus blängde på sin äldre bror. "Har du gått över till den goda sidan?"
"Det beror på hur man tolkar saker och ting."förvarade sig Klaus. "Varför vill ni ens hjälpa mig?"
Elijah ryckte på axlarna.
"Det finns ingen annan bad-guy som vi kan mobba."svarade han och suckade. "Kol saknar dig nästan, han har ingen att gå på bar med."
"Caroline?"
"Hon har inte hört av sig", flinade Elijah, "jag tror du kan ge upp dina förväntningar över henne."
"Du vet att jag är envis."sade Klaus och Elijah nickade.
"Jag känner att jag måste tillbaka, men jag hör av mig direkt som jag får reda på något nytt."lovade hans storebror innan han försvann.

Jezebel gick argt in i skogen. En av de få saker som kunde göra Jezebel arg var hans förflutna. Jezebel var vanligtvis lugn och men han hatade allt som hade med sitt liv att göra och gillade egentligen inte att prata om det och särskilt inte när folk skulle tycka synd om honom. Kain skulle förstå och han ville inte ha hans sympati. Jezebel stannade i en glänta och la sig tröt ner. Naturen lugnade honom alltid och han behövde det nu. De var i såna här falls om han brukade mörda folk och göra det som brutalast men han kunde inte döda eleverna för då skulle Dumbledore aldrig hjälpa honom hem, om han nu ville komma hem. Jezebel släppte ut håret och andades in naturen.

Klaus gick in till stugab där Kain var men han struntade i honom och gick bara in till sitt sovrum där hans ritblock fanns. Han kastade sig ner på sängen, tog ritblocket och började skissa. Han var tvungen att kunna hålla sig lugn för att klara sig och för det så skulle han försvinna in i sig själv utan att bry sig om de andra.

Jezebel reste sig upp efter en stund och gick tillbaka mot stugan och såg Kain sitta där och han igronerade honom. Jezebel tog en apelsin och gick sen bort till Klaus rum och knackade på
"stör jag?" sa han och lutade sig mot väggen "jag ville mest veta om vi kommer lyckas ta oss här ifrån?" sa han och tog en klyfta

Klaus tittade upp, han hade ingen lust att tala men han ville inte vara oartig eftersom de inte hatade honom, vad han visste.
"Om häxorna i min värld vill hjälpa oss så visst, om inte så blr vi väl kvar här."svarade Klaus och ryckte på axlarna, "häxorna i min värld är inte direkt förtjusta i varken mig eller Damon så de vill säkert inte hjälpa men jag har skrämt upp dem så att de knske borde göra det i alla fall."
han gjorde en kort paus
"Vill du alls hem?"frågade han och lade huvudet på sned.

Jezebel nickade "du verkar inte komma så bra överrens med nån i din värld?" sa han undrande och funderade en stund "vad är skillnaden på häxorna i din värld och den här världen?" sa han undrande och tystnade sen och funderade. Han var inte säker på vad han ville. Han tog en klyfta till innan han såg på Klaus
"jag vill i alla fall ha valmöjligheten. Och jag är inte säker på att jag vill stanna här heller." sa han och såg på bilden som Klaus hade målat "snygg, du är duktig" Sa han

"Tack."mumlade Klaus. "Ingen gillar mig för allt ont jaag gjort. Men jag har mina skäl, de behöver inte bry sig om de inte vill."
"Häxorna i den här världen använder stavar och behöver endast små ord för att få fram sin magi. De har konstiga strålar och så har de inte lika brett område."berättade han. "Häxorna i min värld, behöver inte säga ett ord ifall de vill skada någon, de behöver endast tänka på det. De använder massvis av ord för att få fram en väldigt stark besvärjelse som kan ha med precis vad som helst att göra. De kan återuppliva döda, bryta förbannelser, döda vampyrer och annat. Jag slår vad om att de är bättre än de här."

Jezebel nickade "det känner jag igen, fast jag har turen att ha Cassian" sa Jezebel lite drömmande men återvände till nuet "det låter praktiskt. De är verkligen konstigt hur mycket våra världar skiljer sig. I vår värld är magiker mest synska. De kan inte använda formler" sa Jezebel och tänkte på rättvisan och magikern. Båda var i deras värld magiker men här skulle de inte kallas magiker.
"jag antar att du vill hem?" sa Jezebel till Klaus