Rollspel, från olika världar

Klaus flinade, han tittade snabbt mot Kain. De verkade inte precis gilla varandra, bara för att vara dum mot Kain ställde han sig upp och tvingade honom att se in i Klaus ögon.
"Gå ut i skogen, hitta en tillräckligt tjock gren och börja slå dig själv i huvudet med den tills du svimmar."sade Klaus med sin tvingande förtrollande röst. Kain gick iväg som en robot mot hallen medan Klaus vände sig mot Jezebel.
"Hoppas det inte gjorde något", sade han bara och lade händerna djupt ner i jeansfickorna innan han började vandra mot stugan. Han hade redan blivit på mycket bättre humör.

Jezebel såg på Klaus och log sen "inget alls, bara han inte dör, det är mitt nöje" sa han leende och såg sen efter Klaus när han gick. Han fick verkligen ingen ordning på honom. Ena stunden var han "normal" och i nästa ville Jezebel slå nått i huvudet på honom. Jezebel satt kvar en stund innan han gick ut i skogen och hämtade Kain som låg avsvimmad i skogen. Han lyfte upp honom och tog med honom till stugan och lindade om såret i huvudet. Han var inte riktigt säker på varför han gjorde det men han var inte säker på något längre. Han bestämde sig för att ta något att äta och gjorde en osttallrick och satte sig sen i soffan och stirrade rakt fram. Det var nästan lättare när Alexis bestämde över honom

Klaus satt i skuggan av ett träd då han såg att Jezebel hämtade Kain från skogen, han hade säkert en rejäl bula i huvudet. Klaus log med hela ansiktet ända tills han fick syn på sin fars ansikte i skogsbrynet, han stirrade på honom. Klaus ställde sig snabbt upp och skyndade sig in i stugan där Jezebel hade lindat om Kains huvud. Han gav dem båda en snabb blick innan han satte sig ner i soffan och stängde ögonen men öppnade dem snabbt igen då han såg Mikaels ilskna ansikte.
"Har han en stor bula?"frågade Klaus för att få bort tankarna från Mikael.

Jezebel såg på Klaus
"snarare ett sår" sa han och ryckte på axlarna "du har övertygande krafter och Kain gör inget halvdant" sa han och tog en bit ost och studerade Klaus
"strunta i honom. Jag vet att det är svårt. Ens fäder sitter fast i huvudet och de kan styra än" sa Jezebel lugnt men kyligt "det gäller helt enkelt att överlista dem. Jag lät Alexis tro att han kontrollerade mig fortfarande när jag dödade honom första gången" sa han och log elakt "varför hatar han dig så? Han måste ha nån anledning" sa han nyfiket

Klaus log snett.
"Han är inte min far."sade han lätt. "Min mor var otrogen med en annan man i byn, med en varulvssläkt. Det är därför som endast jag kunde bli en hybrid, du kanske inte förstår."
Han suckade.
"Men jag försökte ju, fast de andra var lika som mig. Men jag dödade även hans ena son, då vi skulle och spionera på varulvarna. Han dog då en av dem förvandlades och Mikael klängde mig för det."berättade Klaus. "Han har jagat mina andra syskon också, men mig hatar han mest. Endast för att jag är som jag är och inte är hans äkta son."

Jezebel suckade lite "varför är fäder så korkade. Det var ju knappast ditt fel att din mor var otrogen" sa han och tänkte på sin egen far som hade varit otrogen "min far hatade mig eller det var kanske fel, han såg mig som ett expriment" sa Jezebel och tänkte på sin egen far och hur han haft det. Han såg sen på Klaus "nej jag förstår inte allt men det är egentligen inte så konstigt" sa han och såg på Kain som hade stigit upp
"vad gjorde du med mig?" sa han och såg på Jezebel
"inget. Hade det varit jag hade du vari död det vet du" sa han kallt
"om du vill döda mig varför lindade du om såret då?" sa hans bror
"för när jag dödar dig ska jag göra hela jobbet inte bara avsluta det när du är avsvimmad" sa han kallt och log elakt. Kain såg på dem och lämnade sen stugan "egentligen borde jag inte hata honom eftersom det inte är hans fel och han har haft det lika hemskt som jag. Men om han aldrig fötts hade jag aldrig behöv lida" sa han kallt

"Om jag aldrig fötts så skulle aldrig vampyrer funnits."svarade Klaus och klappade honom på axeln. "Så jag har det kanske en lite gnutta värre än dig om man ser det från ett brett område, hur många som har skadats tack vare mig det vill säga. Inte för att jag bryr mig eftersom man kan stänga av alla känslor som vampyr."
Han ställde sig upp och tittade ut genom fönstret, Mikael stod fortfarande där och stirrade mot honom.
"Om jag inte är tillbaka innan solen går upp så vet du att jag är död."sade han och gick ut genom dörren. Han började gå mot sin far med bestämda steg, händerna i fickorna och med ögonen på Mikael.
"Du kom din fegis."sade Mikael och Klaus tvingade sig själv att inte bli arg, vilket var svårt med tanke på hans humör.
"Kom hit och säg det där."flinade Klaus och Mikeals blick hårdnade, nu var det Klaus tur att jävlas.

"Ja men du kan ju knappast anklaga dig själv för det" sa Jezebel allvarligt, det var korkat att anklaga sig själv för sånt "och bara för att det finns andra vampyrer med och de dödar folk är ju de tinte ditt fel" sa han och nickade sedan "lycka till" sa han och såg Klaus försvinna. Jezebel satt tyst en stund och såg sen på Kain som stod i dörren
"Sen när blev du så glad" sa han misstänksamt
"det angår inte dig" sa han kallt
"Sen jag fick honom att inse vem Alexis egentligen var" sa Cassian som kom in och satte sig bredvid Jezebel och han log lite
"Va inte så mallig nu" sa han och Kain bara stirrade på dem
"stänger du inte munnen syr jag ihop den" sa Jezebel kallt

"Det skulle jag, om det inte fanns någon vägg emellan."sade Mikael och lutade sig mot ett träd medan han lekte med pålen från den vita eken. "Tänker du bara stå där?"
"Javisst, det är det enda som får dina nerver att svikta."sade Klaus roat och duckade då pålen kom flygande mot honom. Han fliande brett mot sin far innan han tog upp pålen.
"Dumt beslut."sade han hårt och flög på sin far med all kraft innan han tryckte ner pålen i Mikaels hjärta för andra gången. Pålen fattade eld då den var tillräckligt mycket nerborrad och sedan fattade Mikaels kropp eld.
"Vi ses aldrig mer fader."sade Klaus och torkade tårarna som hade fallit, precis som förra gången. Han kände sig nöjd då han lämnade sin fars aska på marken och gick in i stugan där han fann de andra tre. Han flinade mot Kain.
"Smakat trä på sistone?"flinade han och lutade sig mot dörrkarmen.

Jezebel såg på Kain som för första gången i sitt liv såg vilsen ut. Kanske var det för at han var van vid att ha Riff med sig överallt.
"kan ni två inte hålla sams ett tag i alla fall" sa Cassian och bröder a såg på varandra
"vi kan försöka att inte döda varandra" sa Jezebel allvarligt och Kain nickade och slog sig ner i soffan mitt imot och såg på de andra två. Jezebel lyfte blicken mot Klaus
"så du dog inte" sa han och log roat "jag antar att din far är död?" sa Jezebel och Cassian log roat
"det slog mig att vi allihop dödat våra fäder, även om Kain misslyckades" sa Cassian retsamt
"jag var tio" sa Kain allvarligt och såg sen på Klaus "du var den som slog mig" sa han vasst