Dolder förbannelsen [sv]

Fortsättning på förra kapitlet....

Lily kände det som hon skulle spy, Vad skulle hon säga? Skulle hon ljuga för Lord Voldemort?

”Voldemort?..ehm.. jag vet ingenting.. min storebror berättade hemska spökhistorier om honom när jag var liten.. och jag antar att det där är bilden som jag har kvar av honom .. du vet .. undermedvetet..”

Hon såg på Tom. Hon kunde helt enkelt inte läsa hans ansiktsuttryck. Om han inte trodde henne, så märktes det inte i alla fall. Men var han så dum att han gick på en sån historia?

”Varför frågar du?” ville hon veta

”Nej.. nej det var inget” sa han och suckade ”Jag inbillar mig saker bara”

Han såg på Lily och ännu en gång kom Lily på sig själv med att drukna i hans grå ögon.

”Vill.. du hitta på något?” frågade han plötsligt

”Hitta på vad?”

”Dra till Hogsmede.. ta en honungsöl?” föreslog han

Lily tvekade..

”Kom igen nu, det är ju lov?” Han log sitt charmiga sneda leende, Lily kunde inte låta bli.. hennes nyfikenhet på Dolder tog över hennes förnuft, ..ett dåligt drag som hon ärvt av både Ginny och Harry.

”Okej, vi går nu.. jag vill hinna besöka godisbaronen och några andra butiker med” sa hon och hoppade upp.

”Okej som du vill” sa Tom och klev upp och tillsammans gick de ut ur porträtthålet.


Blev en liten kortis där men lägger upp det nyaste kapitlet imorgon snart, bara lite kvar på det

riktigt bra jag gillar som sagt hur du bygger upp spänningen.

Jättebra!

Jätte bra.

mera!

Har sträckt läst hela morgonen och jag har bara en sak att säga ASGRYM

Mer =)

Kapitel 30, Tre kvastar.

Tom och Lily fick äntligen en chans att sitta ner. När de väl hade kommit till Hogsmede hade de shoppat julklappar konstant, eller snarare.. Lily hade köpt julklappar och Tom hade hjälp henne att välja färg på paket pappret.

Nu satt de med varsin honunsgöl på tre kvastar, Tom kände sig varm och ..(utan att inse det själv).. så var han mycket glad.

Han betraktade den vackra flickan framför sig, med det långa svarta håret rufsigt av blåsten och kinderna fortfarande rosa av kylan, hon la märke till att han betraktade henne och rodnade, så otroligt vacker..

Han fick en impuls att berätta hela sin livshistoria för henne, allt. Men han tvekade, skulle hon förstå? Eller skulle hon skrämmas av monstret som gömde sig i honom?

Ärlighet hade aldrig varit en av hans starka sidor, varje ord som han sa var oftast en lögn. Han förstod aldrig poängen med att berätta sanningen.. Ingen kände honom? Så han kunde vara vem han ville och tycka vad han ville. För hans kamrater på Hogwarts hade han förklarat att hans föräldrar hade varit mäktiga renblodiga trollkarlar som blivit dödade av Grinderwald och att han placerats på ett mugglar barnhem av säkerhets skäl. De köpte hela historien såklart.. Aldrig skulle väl den perfekte Tom Dolder ljuga?

Den enda han inte ljög för var Lily, eftersom hon var den första som han brydde sig vad hon tyckte om honom så var detta mycket konstigt tänkte han, men det var något med henne som gjorde att han spottade ur sig hela sanningen och det kändes som om hon förstod, varför visste han inte.

Han såg på henne igen, hon log tillbaka och han kände den glada känslan i kroppen igen.

”Jag gillar det här, att umgås med dig” sa han

”Jag gillar att umgås med dig med” log hon

Hennes hand vilade på bordet framför dem. Tom tvekade inte utan smekte försiktigt över den med sin egna hand, och hon ryggade inte tillbaka utan smekte lätt hands fingrar med hennes.

Tom log, tänk.. tänk att Tom Dolder äntligen hade en äkta vän, och han vågade tänka.. kanske mer än så.



Like it? Kommentera vad ni tycker nu.. ÄRLIGT! hehe

jag gillar det det enda som slår mig hela tiden är att om de blir kära blir det problem. för om Lily stannar kvar i den gamla världen andras ju framtiden :p o om hon lämnar Tom blir han ledsen

extremt bra! ska bli kul och se hur det fortsätter..
kommer Tom våga säga hur han känner?