Draco memoraid (DM)

Niiiieee tycker så synd om Elli!! Hon försöker ju prata med Dracoboiii men han är bara dum mot henne. Älskar hur du gjorde Snape han var precis som om J.K Rowling skulle ha gjort honom! (Eller typ bättre). Fattar på riktigt inte hur du gör, du är så fantastisk på att skriva!!!

Awesome!

WIHO! Två kapitel, jag känner mig bortskämd. ♥



Du vet att jag alltid kommer läsa DM om och om igen, vilket jag säkert gjort 1000 gånger. Och jag kommer definitivt vara den första som läser 2:an. Längtar, längtar! ♥

Min kärlek för dig och DM går inte att beskrivas. Jag älskar dig! ♥

Ring läsare jag väntar spänt på nästa kapitel hoppas det blir innan nyår

Varit sjuk så har inte orkat sitta vid datan ♥ Men nu är jag bättre och blir så glad över att logga in och läsa era härliga kommentarer, och veta att ni fortfarande läser och gillar det! Lägger upp ett nytt kapitel imorgon så fort nån kommenterat ♥ Ni är.... BÄST


YES SHE DOEEES!!! Tack darlig, always.




Älskade Seppi... Som jag sa till dig, jag känner mig rätt dålig vid sidan av dig - för du skriver verkligen WOW. Så jag har svårt att tro dig när du gillar detta, but jag måste göra det, för blir så sjukt freaking glad av tanken på att du gör det! Jag som ÄLSKAR ditt "tittande hit och dit", tycker mina blir lite utdragna och röriga. Men nu fick jag lite bättre självförtroende igen. Tack ♥ Så glad att du gillade det!!! HIHI ja!!! Boggi boggart... Draco som är så raaawer!!! Tack för att du tog dig tid ♥


Tack så HIMLA mycket, vad glad jag blir!! Tack!!!


å tack så himla mycket. Blir så glad!!!!



*Gråter för att jag inte kan tumma flera inlägg* VILL TUMMA ALLA!!! Och du ska få en garanterat Bonnny!! Ja visst är det hemskt?! Grin Draco Glad att du gillar Snapieboy! Jag tycker han är lite otäck, han stirrar alltid så elakt på mig. Glad att DU gillar honom iallafall!! Han är din. Tack förresten , u make me so HAPPY!!!!


Tack så grymt mycket vännen!!!


Jag älskar dig!! Om du är den enda som läser, så svär jag att jag ändå skriver klart 2:an för dig. Den ligger och väntar.... Jag vill visa dig! Så hold one, cuz i need u. Men det vet du nog reda. Tack för att du är kvar hos mig ♥


JAG ÄLSKAR NYA LÄSARE!!!!!! TACK SÅ MYCKET Jag har varit sjuk så därför ttog det lite tid, men imrn så!

Lägg upp ett kapitel nuuu som jag skrev till dig på snap

Eftersom du envisas Gik... Så ni får skylla på henne och Draco om ni tycker jag tråkar ut er. Här kommer nästa kapitel! ♥ Jag vett att Draco inte har spådomskonst med Harry och CO egentligen, men läste i en interljuv med JK att hon tänkt att dem skulle ha det tillsammans från början, men sen plockade
bort det. Så det passar bra i min story. Älskar er! ♥


Kapitel 19
Inte röra

Under örtläran skulle vi jobba i par och jag hade turen att få arbeta tillsammans med Neville. Örtlära var hans favoritämne och det enda han faktiskt var riktigt bra på visade det sig. Vi skulle studera Mangorayaplantans fortplantningssystem och dess visuella egenskaper och Neville, som redan läst ut Ett tusen magiska örter och svampar två gånger, rafsade ivrigt ner svaren på frågorna och lät mig utan vidare skriva av honom. Jag tyckte verkligen om Neville. Inte bara för att han hjälpte mig med de krångliga frågorna (Hur får man fram Mangorayaplantans varvätska och vilka partiklar kan dess fröer åstadkomma under jord?) utan för att han verkligen hade det där hjärtat av guld som man kunde läsa om i alla skvallertidningar. Lite klumpig var han visserligen (Han välte omkull tre krukor och stötte till den fjärde med armbågen) men mycket snäll och hjälpsam.
”Nej jag gillar inte Trolldryckskonst nå vidare”, berättade han medan vi mätte upp varet i små glasflaskor som Professor Sprout skulle samla in i slutet av lektionen, ”Jag är faktiskt lite rädd för Snape”, nästan viskade han och såg sig oroligt över axeln som om han väntade sig att läraren som han fruktade mest av allt i hela världen skulle hoppa fram bakom en av krukorna.
”Vad tyckte du om honom?”
”Tja, han verkade passa ganska bra på en kyrkogård”, sa jag sanningsenligt medan jag kämpade med att klämma ut den sista illaluktande gula vätskan från min planta.
”Draco gillar honom”, sa Neville och såg på mig. ”Snape är hans favoritlärare.”
”Jaha”, svarade jag ointresserat. ”Stackars Draco.”
Neville frustade till och började skratta så högt att Professor Sprout vände sig om och såg på oss
med en högst ogillande min i det rödblommiga runda ansiktet.

Trollkonsthistorian som vi hade som sista lektion innan lunch var helt klart det tråkigaste jag varit med om sedan min ankomst till England. Detta trots att läraren visade sig vara ett spöke. Det skvallrades om att Professor Binns aldrig riktigt insett att han var död. Han hade helt enkelt fortsatt att kliva upp varje morgon för att undervisa och en dag så hade han lämnat kvar kroppen efter sig i den pösiga favoritfåtöljen framför brasan i lärarrummet. I samma stund som vi klev in i det kvava klassrummet och sjönk ner på de obekväma trästolarna verkade hela klassen sjunka ner i någon sorts mystisk dvala. Seamus Finnigan och Dean Thomas (två pojkar från Gryffindor som gick i våran årskurs) låg med armarna uppslängda på bänkarna och stirrade uttråkat rakt fram. En tjock Hufflepuff flicka med flottigt rött hår och stor fräknig näsa snarkade högljutt från sin plats längst bak i klassrummet och närmast dörren satt tre till flickor från Hufflepuff djupt inne i ett fnittrande samtal utan att ta någon som helst notis om Professor Binns som långsamt kom glidande genom svarta tavlan. Harry och Ron som delade bänk med Neville såg också ut att vara på väg att slumra till. Neville stirrade uttryckslöst ut genom fönstret djupt försjunken i sina egna tankar. Kanske var han kvar på Örtläran i fullfärd med att mäta upp Mangorayavar medan Professor Sprout nickade gillande. Hermione var den enda som fortfarande hade alla sina sinnen på topp. Hon satt rak i ryggen med sin gråa fjäderpenna i ett fast grepp och väntade spänt på att Professor Binns skulle börja prata. Jag försökte kämpa emot den sövande kraften som svävade runt i klassrummet men efter en halvtimmes malande om Svartalfupproren 1874 gav jag upp och sjönk tillbaka ner i stolen. Som det flesta i klassen utan Hermione inräknad vaknade jag till ur dvalan då och då för att göra någon tråkig anteckning i blocket medan Ron snarkade högt i bänken framför. Vid varje utandning åkte en smal dregelsträng längre och längre ut ur ena mungipan på honom för att vid inandningen åka tillbaka in igen. Hermione rynkade på näsan och skakade på huvudet så hennes stora hårsvall dansande längs hennes axlar och kittlade mig på näsan.

”Lyssnade ni överhuvudtaget  på det som Professor Binns berättade för oss idag? Jag tyckte faktiskt att det var väldigt intressant och Svartalfupproren är en väldig stor del av utvecklingen i samhället, den är faktiskt väldigt viktigt att känna till! Dessutom så är jag nästan säker på att det kommer upp i slutprovet…och jag som har så svårt att komma ihåg årtal!” Hermione suckade och hivade upp sin väska som var så full med böcker att den inte gick att stänga över axeln. Hon blängde på Harry och Ron som båda ignorerade henne och istället valde att livfullt engagera sig i det parti knallkort dem precis påbörjat. Tyst iakttog jag hur Ron triumferande såg på medan Harrys kort exploderade efter att han tagit för lång tid på sig att hitta dess partner.
”Det är inte min dag idag”, stönade han och sköt över kortleken mot Ron. ”Din tur.”
”Hur vore det om ni två ägnade er lite mera åt läxorna och mindre tid åt nöjen?” fräste Hermione ilsket. ”Då kanske eran läxhög inte skulle smälla er på näsan efter en veckas skola!”
”Äsch håll klaffen Hermione”, svarade Ron gäspande. ”Det är första dagen idag, okej? Min hjärna har fortfarande sommarlov!”
”Du har ingen hjärna”, inflikade Harry som snabbt fick ducka undan för Rons anfallande korthög.
”Det upptäckte jag för länge sen…”
”Ååh kom Elli, vi går!”
Hermione tog mig under armen och drog bort mig från Harry och Ron som nu gapskrattande hade
kastat sig på bordet medan korten rykande låg lite varstans i uppehållsrummet.
”Här går det inte att vara, de där två gör mig tokig!”
Så hemska tyckte jag inte att dem hade varit, men jag kände på mig att det här inte
var rätt tillfälle att påpeka det så jag följde istället snällt efter henne ut genom porträttet.
”Efter lunchrasten har jag talmagi… du har väl spådomskonst, din stackare…”
Försiktigt vek hon ihop sitt schema och stoppade omsorgsfullt tillbaka det innanför klädnaden.
”Vet du var Norrtornet ligger?”
Jag skakade på huvudet och Hermione log.
”Harry och Ron har också spådomskonst om dem nu kommer ihåg det vill säga”, hon suckade uppgivet och himlade med ögonen. ”Se till att gå tillbaka till uppehållsrummet tio minuter innan lektionen börjar och påminn dem.”
”Okej”, svarade jag och såg på medan Nästan huvudlöse Nick, Gryffindors spöke, gled förbi i sällskap med en elegant spökkvinna iförd hög hatt och lång klänning som svävade efter henne.
”Jag ska komma ihåg det.”
”Bra. Vad synd att du inte läser talmagi istället, om du frågar Professor Vektor så kanske du får byta! Jag kan lova att det är ett väldigt intressant ämne, bra mycket mer lärorikt
än den där spådomssmörjan… Titta där är ju Draco!”
Snabbt vände jag på huvudet och tittade dit Hermione pekade. Längst ner vid foten av den långa marmortrappan stod mycket riktigt Draco. Han fifflade med någonting som verkade alldeles för stort och tungt för honom, hans ansikte var rött av ansträngning och ögonen koncentrerat hopknipna. Hela tiden kastade han blickar över axeln för att kontrollera att han inte var iakttagen. Ett par andraårselever från Rawenclaw travade förbi högljutt tjattrande och jag såg hur han skyndade sig att dölja det han hade under manteln.
”Vad tusan håller han på med?” viskade jag halvhögt och fick Hermione att också luta sig över räcket för att se ordentligt. Hon rynkade pannan.
”Ingen aning.”
”Vänta lite.”
Jag räckte henne min väska och började småspringa nerför trappan. Det sista trappsteget skuttade jag över eftersom jag blivit förvarnad av Neville att någon kastat en fallförtrollning över det och skyndade mig fram till Draco.
”Hej.”
Han hoppade förskräckt till och slog huvudet i trappräcket.
”Vad skulle det där vara bra för! Vad vill du?” sa han ilsket och gned sitt huvud.
”Vad har du där?” Jag pekade på det som han stressat försökte dölja innanför klädnaden.
”Ingenting!”, fräste han och försökte tränga sig förbi mig. ”Jag har lektion!”
”Det har du inte alls det”, svarade jag lugnt. ”Du har spådomskonst nästa timme, och den har du tillsammans med mig. Om tjugo minuter. Så vad håller du på med?”
”Ingenting som du har att göra med, din lilla smutskalle!”
”Draco, lägg av.” Jag ställde mig alldeles framför honom och pressade honom mot väggen.
Han backade bakåt tills han krockade med listen, sökte med sina gråa ögon efter en flyktväg men blev tvungen att se rakt på mig. Han såg rädd ut.
”Förlåt”, mumlade han och tittade bedjande på mig. ”Jag menade inte det där…”
”Nej det gjorde du inte”, svarade jag bestämt. ”Vad har du där?”
”Ingenting… En sak bara. ”
”Vadå för sak?” Jag sträckte ut handen och Draco ryggade bakåt så hastigt att han nästan föll.
”Nej! Rör det inte!” Han lät skräckslagen.
”Va?” Jag tittade förvånat på honom. ”Rör det inte?”
”Det är… en överraskning. Till min mamma”, sa han snabbt. ”Det är en väldigt speciell sak…”
”Får jag se.”
”Ja ja… om du lovar att inte röra vid det!”
”Jag lovar”, sa jag trött. ”Få se nu.”
Väldigt försiktigt sträckte Draco in handen innanför manteln och kontrollerade att ingen annan än jag intresserade sig för vad han höll på med. Sedan drog han långsamt ut handen med fingrarna slutna om en ganska så bred stor ask i svart siden.
”Rör inte vid det”, förmanade han och jag suckade.
”Nej har jag sagt. Öppna den nu!”
Han tvekade med handen i luften, såg på mig att loppet var kört och fumlade försiktigt upp asken.

Det slutar alltid sååå spännande! I want more, NOW.

”Förlåt”, mumlade han och tittade bedjande på mig. ”Jag menade inte det där…”

Awh! That's rare, it's not often we see Draco apologize. But hey, even if I think mean Draco is sexy as fuck, I'm not complaining.
I like this side of him too.

Bra skrivet! ♥

Superbra!

Dracooo är mammas pojke... Nu ska jag hålla tyst innan han kastar en massa förbjudna saker på mig xD

Aweeeesome som vanligt