Tom Riddle's Diary (SV)

Jätte bra skrivet

Kapitel 9 Kaos

Vart jag än satte min fot hörde jag viskningar och kände pekande fingrar bakom ryggen. Att vara vän med ormviskaren var tydligen inte populärt. Jag höll huvudet högt och låtsades att jag inte hörde något. Eleverna märkte dock när klackarna på mina stövlar hördes lite för högt mot stengolvet. Men det var förstås värre för Tom. Alla undvek honom som om han var giftig och till och med lärarna kastade en och annan orolig blick på honom. Jag hade aldrig sett honom så kall förut. Han log inte sina charmiga leénden mot Horace och hans ansikte var så uttryckslöst att det lika gärna kunde varit av sten. Det var inte förens en mörk eftermiddag i oktober som alla kom på andra tankar.

Jag huttrade av den kalla vinden som svepte förbi mig där jag stod. Himlen var mörk även fast klockan inte var så mycket. Sjöns spegelblanka yta såg fridfull och stilla ut med undantag från de få regndroppar som bildade små krusningar på vattnet. Träden var fulla med orangea, gula, röda och ett fåtal gröna löv. Mina favoriter var de gula med gröna ådror, ett sådant singlade ner från ett träd och följde med vinden innan den landade i sjön.
"Grindyloggar är alltså inget att leka med, de gömmer sig långt ner i sjöar bland sjögräset och angriper en när man minst anar det." Professor Kettleburn's röst förde mig tillbaka till verkligheten.
"De ser ungefär ut som gröna troll med horn och skägg, inte så vackra om du frågar mig." Sa han och skrockade.
"Ja då var lektionen i skötsel och vård om magiska djur slut för den här gången och kom ihåg att inte träffa på några grindyloggar!"
Jag plockade upp min läderinbundna bok och stuvade ner den i min fulla väska. Sedan hann jag ikapp Tom och gick bredvid honom upp mot slottet. Han må ha varit ormviskare men det hindrade mig inte från att sluta vara hans vän.
"Nessa, du..." Sa han.
"Jag vadå?" Avbröt jag honom.
"Du behöver inte."
"Jo."
Och för första gången på flera veckor såg jag att det ryckte lite i hans mungipa. Men han gömde sitt leende väl och jag vet inte varför. Vi gick tysta resten av vägen. Även om det bara duggade blev mitt hår tungt av väta.

När jag kom innanför den enorma ekporten längtade jag efter en varm måltid och en sprakande brasa men jag möttes av det vanliga.
Kaos.
Det andra dödsfallet hade inträffat och i hallen stod lärarna samlade igen. Ännu en gång gällde det en mugglarfödd elev, jag kände igen henne från Ravenclaw. Plötsligt lade jag märke till något som jag inte hade sett första gången, ett stort slemmigt ringlande spår på golvet.

Åååååh!!! Såååå braaaa!!!!

Taaaaack sååååå mkt!

Järrebra

Åh tack! ♥

GRYYYYM DU ÄRRR!!!!

Gooooooooopod!!!

SÅ HIMLA BRA JAG ÄLSKAR VERKLIGEN SÄTTET DU SKRIVER PÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag plockade upp min läderinbundna bok och stuvade ner den i min fulla väska. Sedan hann jag ikapp Tom och gick bredvid honom upp mot slottet. Han må ha varit ormviskare men det hindrade mig inte från att sluta vara hans vän.
"Nessa, du..." Sa han.
"Jag vadå?" Avbröt jag honom.
"Du behöver inte."
"Jo."
Och för första gången på flera veckor såg jag att det ryckte lite i hans mungipa.
^^Aww, nu börjar jag typ shippa Vanessa/Tom... Hmm, ngt bra shipname till dem... Tessa? Vom? Taness? Vanom?

Tessa!