Men jag älskar ju dig! (L/J) (SV)

meer

bra!

Haha! Meera! Snälla rara du? Lite mer? Annars kommer jag dö! Den är så ***** bra!

åhh mera, mera. mera nu!!

Mer ♥

mooooooooooooooooooooooooore

wow bra
undrar vad som händer härnäst

Tack för alla kommentarer! Brings a smile to my face!!! Här kommer nästa del vet, den är lite random, men det är iaf ingen cliffhanger

Kapitel 29

(James)
”Heej Lily!” sa han och kom inflygande till hennes sovsal.
”Shhhhhhhhhhhhhhhhh!” hyschade Lily högt till svar och Alice låg och muttrade att han skulle hålla käften.
”Några verkar vara lite bakis…” retade han de och satte sig på Lilys säng men blev snabbt bortsparkad.
”Gå!” muttrade hon.
”Men Lily! Inte ska du väll vara så otrevlig! Här!” sa han och kastade en tablett till henne. ”Du borde också ta en!” sa han och kastade en till henne, hon hann dock inte fånga den och den åkte ner på golvet.
”Vad är det här?” frågade Lily misstänksamt.
”Bakistabletter! Vi var tvungna att komma på något botemedel när vi hade fester!” sa han och log när Alice kastade sig ner på golvet efter sin tablett. Lily stoppade sin i munnen och hon fick en min som hon just tuggat på en rutten kräkböna (Bertie botts bönor i alla smaker). ”Jag vet, vi jobbar fortfarande på smaken… Men jag lovar att du snart kommer må bättre Lils!” Hon log svagt. ”Du vet att du ser rätt så hemsk ut va?” frågade han.
”Tack!” sa hon sarkastiskt.
”Men det passar dig!” sa han i ett försök till att muntra upp henne.
”Haha! Din POJKVÄN säger att du passar i att se hemsk ut? Wonder how that will turn out…” sa Alice skrattande.
“Du passar i allt Lily!” sa James och Lily satte sig upp och kysste honom. Han lutade sig mot henne så att hon la sig ner på sängen. Han placerade några kyssar på hennes hals och hon började fnissa.
”För tidigt på morgonen…” sa Alice trött. Lily började skratta högre och James rätade generat på sig. Han hade helt glömt att Alice var i rummet… ”Borde vi gå till Katie innan frukost?” frågade Alice när hon gått in i badrummet för att byta om.
”Nä, jag tror hon skulle prata med Nathan och Sirius idag…” sa Lily och tänkte medlidsamt på sin vän, de konversationerna skulle inte hon velat ha…

(Katie)
Katie vaknade efter en natt med orolig sömn. Medicinen som Madame Pomfrey hade gett henne, läkte visserligen såren men det gjorde j*vligt ont! Prinsonier syndromet var en sjukdom som gjorde att man fick skavsår i magen, typ. Och sen blev man illamående, fick ont i huvudet osv. Hon tittade sig runt i sovsalen, gardinerna var bortdragna så det måste åtminstone vara morgon. Hon sneglade på klockan som visade nio, då borde hon få frukost snart! Hon var vrålhungrig! Dörren till sjukhusflygeln öppnades och in kom en snygg, lång, mörkhårig man. Drömläge? Japp, i alla situationer utom den här…
”Hej Katie!” sa han och drog fram en stol så att han kunde sitta bredvid hennes säng.
”Hej Sirius…” sa hon och försökte le.
”Ehm… de sa att du ville prata med mig…” sa han efter en pinsam tystnad. Katie tvekade, vad skulle hon säga till honom? Vad ville hon egentligen? Var skulle hon börja?
”Hur va Lilys födelsedag?” bra Katie! Säker fråga!
”Ehm… bra antar jag, jag hade i alla fall kul! Vi gjorde enligt planerna, var uppe hela natten, ja allt vi planerat egentligen!” sa han och log det leendet som fick 99% av Hogwarts tjejer att smälta. Katie log lite.
”Så Lily är bakis nu?” frågade hon skämtande.
”Japp! James gick med några bakistabletter till henne och Alice…” Han skrattade lite för sig själv.
”Vad var det där igår?” Shit! Det slapp bara ut henne! Han tittade lite osäkert på henne.
”Ja, jag skulle kunna fråga detsamma…” han gav henne en anklagande blick. Visste han? Hade någon berättat? Inte James! Eller? De var ju bästa vänner.
”Jag frågade först!” sa hon snabbt. Men gud hur gammal var hon? Han suckade.
”Jag vet inte! Jag menar… Jag gillar verkligen dig Katie och jag menar på festen var du… Det verkade som om du gillade mig också… Men några dagar senare var du ju ihop med Bones!”
”Konstig! Du och jag var ju… på g? Trodde jag i alla fall… men sen på festen flörtade du med varenda kvinnlig varelse! Och sen följde du med någon tjej upp i sovsalen och… Nathan och jag började dansa men sen gick han och du kom och verkade gilla mig igen så… Men sen dagen efter var du dig själv igen! Flörta med alla!”
”Men Katie lägg av!”
”Det är sant! Det vet du!” sa hon och kände hur tårarna brände i ögonen. Han tittade uppgivet på henne.
”Men om du gillade mig, varför blev du då ihop med Bones?”
”I början var det bara för att göra dig svartsjuk…” började hon men Sirius avbröt henne.
”Schyst! Och du klagar på mig?”
”I BÖRJAN! Men sen upptäckte jag hur snäll han var och ja…”
”Men gillar du fortfarande mig?” frågade han med höjda ögonbryn. Hur många gånger hade Katie inte haft den här konversationen?
”Ja…” suckade hon.
”Så du gillar inte Bones?” frågade han förvirrat.
”Jo…” suckade han igen. Sirius slog uppgivet ut med händerna.
”Jag kommer aldrig förstå er tjejer! Du måste välja Katie och… Jag vet inte änns om jag skulle vilja va med dig längre!” Han reste sig upp och började gå mot dörren.
”Nej! Sirius!” skrek hon efter honom och tårarna började rinna. Han vände sig om och hans ansiktsuttryck mjuknade när han såg hennes tårar.
”Katie…” han tvekade lite. ”Säg till mig när du bestämt dig…” han gick ut ur rummet. F******N!!!!!!!!! Hur kunde hon ha varit så dum? Hon gillade ju honom! Mer än Nate! Varför kunde hon inte bara ha sagt det? Hur mycket värre kunde det bli?
Den frågan ska man aldrig, ALDRIG ställa! För precis i samma sekund kom en förvirrad Nathen Bones in i sjukhusflygeln.
”Vad gjorde Black här? Vad har hänt?” han rusade fram till sängen och kramade Katie.
”Jag har fått något jävla Prinsonier syndrom…” Nathan släppte henne och satte sig på stolen Sirius nyss suttit på.
”Gråt inte Katie!” sa han och torkade bort några tårar på hennes kinder. ”Vad gjorde Black här?” Hon måste göra det!
”Jag behövde prata med honom… Nate, jag tror vi… vi kanske ska ta en paus?” försökte hon.
”En paus? Varför? Vad har hänt?” Han tittade förvånat på henne igen. Hon måste vara ärlig.
”Elle kanske inte paus… Vi borde nog göra slut…” Nate reste sig argt upp.
”Katie! Vad är ditt problem? För några dagar sen var du all over me!!!!! Vad f*n har hänt? Var det Black?”
”Nate… jag vet, jag är hemsk men… jag var inte helt ärlig mot dig i början flörtade jag bara med dig för att göra en annan avundsjuk men sen…”
”Katie, du vet verkligen inte när du borde hålla käften! Vem? Black?” Han såg riktigt arg ut nu! Och läskig! Katie ville inte titta på honom, så hon stirrade på sina fötter.
”Glöm det!” skrek han och stormade ut ur salen och muttrade ord som ”Så jävla korkad!” och ”Aldrig mer!”
Katie tittade upp i taket i ett försök att hålla tårarna borta. Hon misslyckades! Nathan hade rätt! Hon måste verkligen lära sig när hon skulle hålla käften! I morse hade hon två killar, nu hade hon ingen…

Kan du inte ta bort alla stjärnorna i F**********************n, blir så jobbigt att läsa

jättebra!! Mera!