Find It For Me (SV)

Jättebra!

Awesome!

ÄLSKAR DET HÄR KAPITLET!!!

Jättebra!!!!!!!!!!

Tack för kommentererna!

Kap. 18

Rose har börjat förstå Mike ännu mer sedan han kom hem. Hon kan se nästan precis vad han tänker bara genom att kika på hans ansiktsuttryck. Kanske är det för att Mike börjat känna mer. Är det möjligt att en människa kan börja känna mer? Det låter förstås konstigt men det är den enda förklaringen Rose har på lager. När hon stiger över Mikes tröskel och tittar på honom märker hon på en gång hur uppspelt hennes bror är. Han vill verkligen se om han klarar av att jobba så här. I grupp. Rose har självklart gjort det några gånger, men hon har svårt att våga hjälpa till. Hon är alldeles för blyg för att kliva fram och uttrycka sin åsikt. Rose märker också att Mike är lite nervös. Nej… han är inte lite nervös. Rose ser hur gärna han vill dra på sig sin luva för att dölja sitt ansikte. Efter att både Albert och Ellie kommit tio minuter för sent och alla stått och tittat ner i golvet i ytterligare fem börjar Mike lugnt tala.
-Tack för att ni infann er i hyfsad tid, säger Mike. Rose, tack för att du infann dig utomordentligt punktligt.
Rose rodnar.
-Nu, till vad jag vill ha hjälp med, fortsätter Mike. Albert, jag vill att du visar mig allt om hur du hackade dig in på presidentens databas. Rose och Ellie, ni kommer att ha varsin insatsstyrka, som ni själva måste ta ansvar över. Medan Albert och jag gör en plan, vilken ni självklart får bidra med ideer till, så måste ni träna era insatsstyrkor för strid. För det kommer de garanterat ingå i planen. Det går inte att undvika, vad jag ser. Frågor?
Mike stakar sig inte en enda gång. Han pratar tydligt och i precis lagom takt för att vi alla ska förstå och hänga med. Det är nästan som om han har planerat ett tal i förväg…
-Ehm… när får vi veta vilka som ingår i våra insatsstyrkor? Frågar Ellie. Det är väl liksom ganska viktigt att veta det?
-Det har jag ett svar på, Elli, säger Mike. Nu.

Rose lyssnar knappt på vilka som ingår i Ellies insatsstyrka. Rose kan dock inte låta bli att lägga märke till att den är alldeles för många i den för att det bara ska vara deras syskon som är med.
-Mike, säger hon, Mike slutar rabbla och tittar frågande upp från en platta. Det är inte bara våra syskon som ingår i den här truppen, eller hur?
Mike ger henne ett gillande ögonkast.
-Jag glömde visst berätta det, säger han. Ni vet Nill, killen på andra sidan gatan. Och… Triss! Ja… vi lekte… ni lekte ju lite med de när vi var små, så de kanske…
-Asså, Mike, inte för att vara elak, men det här måste vara den sämsta planen i hela ditt liv, säger Ellie. Vi kan inte direkt storma in i deras hus och be de riskera sina liv för en revulotion?
Mike ser oförstående på Ellie.
-Nej, säger Mike och fortsätter stirra på Ellie. Trodde du verkligen att jag tänkte låta de göra det? Nej, nej! Här ska inte riskeras några liv! Men vi behöver någon som kan administrera lite. Någon som kan övervaka anfallet lite mer övergripande.
Ellie höjer ett ögonbryn och Mike suckar, dock inte allt för uppgivet, vilket gör Rose lite bättre till mods. Ändå känner hon hur rodnaden stiger, för hon förstår inte heller alls vad Mike menar.
-Okej, mitt fel, jag är verkligen urdålig på det här med att förklara, säger Mike urskuldande och ler.

Han kanske inte alls suckade åt Ellie… han kanske suckade åt sig själv. Ja… Rose visste först inte hur hon skulle tolka Mikes humör när han nyss suckade. Men nu förstår hon. Det måste vara egenkritik. Har Mike någon sån? Isåfall är han en ännu bättre ledare än Rose först trodde.
-Jag tänker mig ett kontrollrum, säger Mike. Jag tänker mig en administratör som ser och hör allting övergripande. Som håller koll på de gångarna trupperna inte går i. Vi kommer garanterat behöva något i den stilen.
Rose förundras över hur mycket Mike verkar ha tänkt på. Det känns nästan som att de odödliga när de står där och lyssnar till Mikes planer.
-Ja, då fortsätter vi väl nu då, säger Mike.
Han börjar berätta hur Rose trupp ser ut och hon är relativt nöjd med vad hon hör. Några duktiga smygare och krigare men hon har inte så många som klarar av att stå för tänkandet. Det är självklart ett problem hon får ta tag i senare. Men nu ska hon gå ner och träffa sin patrull, det hade hon bestämt redan innan Rose fick höra namnen. Det gäller att göra gott intryck snabbt.

Någon kvart senare står fem personer uppradade framför Rose. Hon oroar sig inte för gruppens storlek, den kommer dubblas om allting går som planerat med grannarna.
-Hej, säger Rose.
-Hej, säger hennes syskon i kör.
Rose har bestämt sig för att vara den där mindre stränga ledaren. Hennes syskon måste tycka om henne om hon ska lyckas med att lära de någonting.
-Lyssna här, säger hon. Ni behöver inte stå uppradade sådär, jag kommer lära er lite formationer och så vidare, men för att gruppen ska fungera tror jag att vi måste bestämma ungefär lika mycket. Tillsammans ska vi utveckla våra stridskunskaper. Tillsammans ska vi lära oss nya trick. Men först behöver ni förstås byta om till lite… lämpligare kläder.
Vi börjar om en timme, precis här!


Låt mig veta vad ni tycker!!!!

JÄTTE BRA!!!

GWAAAAA!!!
MEN SKRIV INTE SÅ BRA!!

Kan bara instämma med de andra...
Super!

SKITBRAAAAA!!! ♥

VIKTIGT INFORMATION FÖR ALLA LÄSARE! LÄÄÄÄS NEDAN!

Hej!
Jag har bestämt mig för att ta ett lite längre uppehåll med den här berättelsen. Jag har en annan ide som jag vill jobba på innan jag helt tappar inspirationen till den... denna ide kommer dock gå att vara med på och läsa, här på Mugglis, så de som vill kan väl tagga mig i denna tråden och säga att ni vill att jag taggar er i DEN tråden
Jag kommer alltså inte lägga ner denna berättelse (jag är alldeles för glad i mina karaktärer för det) men jag kommer ta ett kort uppehåll och skriva en annan sak i ett tag.

Jag kommer också under uppehållet att jobba med karaktärsutveckling och annat puts som tidslinje för FIFM...

Men vi ses kanske snart igen! Det vill säga om ni har läst allt det där om ett annat projekt jag skrivit ovan!

Ses ♥

EDIT: Haha såg nu att detta var mitt 1800 inlägg