Ögonsten

♥ kapitel 29 ♥
~vecka 11.

Klockan var prick ett och Kelly skulle komma hit vilken minut som helst, så jag gjorde mig i ordning.
Jag tog på mig en slapp tröja, och ett par mönstrade tights, som passde till tröjan.
Satte upp mitt hår i en hästsvans och tog på mig lite mascara.
Det ringde på dörren och jag tog min mobil och min börs, och sprang ner för trapporna och öppnade dörren för Kelly.
Jag tog på mig mina svarta vans och en jacka.
- Ska vi gå? frågade hon och log.
- Ja, log jag tillbaka.

När vi var framme gick vi in i en klädaffär och började kolla på olika tröjor.
Eftersom att jag inte ville att min mage skulle synas så tänkte vi gå och köpa lite kläder så att det inte syns.
- Den här? hon höll upp en mönstrad tröja och jag nickade.
Jag kollade efter en tröja med ett tryck på och hittade en.
Den var svart med ett vitt kors och jag kände mig tvungen att köpa den.
- Jag och Alex har gjort slut, sa jag till Kelly.
- Har ni? sa hon chockat, och kollade på mig.
- Ja, sa jag och fortsatte att kolla på tröjor.
- Okej, varför?
- Ja du vet saker med Luke.
Hon nickade och fortsatte leta.
Efter ett tag orkade jag inte söka mer, men jag var ganska nöjd iallafall.
fyra stycken tröjor och 2 par tights.
Vi gick mot kassorna och betalade, och tog våra påsar och gick ut.

- Borde jag ringa honom? frågade jag efter en lång stunds tystnad.
- Ja, han borde få veta.
Jag tog upp min mobil och sökte kontakten, och tryckte på " ringa. "
Och det ringde.
En signal, två signaler, tre signaler och så var det framme.
Han hade svarat.

skrivet av potterflicka.

Love this 2 ♥

Ni får adda mig och Freja på kik, vi heter;
jennymhognas & Diffindo .

Du är jätteduktig! "Bevakar"

Meer

Känn ingen press men... meeeer! ♥ I lööööv it!

choppa Kul att du tycker om det. :-)

Elinaey Kul med en ny läsare! :-D

§ Hedwig § Kul att höra/läsa vad man nu ska säga. :-)

♥ Kapitel 30. ♥
~vecka 11.

Luke hade svarat, och han sa:
- Hej.
- Hej, svarade jag.
- Så hur är det? frågade han.
- Bra jag har gjort slut med Alex, svarade jag.
- Har du? frågade han.
Jag nickade.
- Hallå, är du kvar?
Jag kom på att han inte kunde se mig, idiotiskt av mig.
- Förlåt jag nickade, mumlade jag.
Jag hörde hans skratt, så roligt avr det väl inte?
- Varför gjorde du det?
- Åh, uh.. saker kom emellan.
- Okej, sa han bara.
Jag var glad att han inte frågade något mer, för jag visste inte vad jag skulle ha svarat.
- Så, vill du ses? frågade han efter ett tag.
- Okej, vad ska vi göra?
- Ta en promenad i parken? frågade han.
- Okej, vi ses där.
- Hejdå, sa han.
- Hejdå.

Jag la ner min mobil i fickan och kunde inte låta bli att le.
Kelly kollade på mig.
- Varför ler du?
- Jag är glad, svarade jag.
För jag var verkligen det.

--

Förlåt för det dåliga&korta kapitlet. :-((

♥ Kapitel 31. ♥
~ vecka 11.


Luke och jag tog en lång promenad i parken.
Jag lade hela tiden märke till hans hand, som nästan nuddade vid min.
Luke var ganska tyst, men efter ett tag frågade han:
- Vet lärarna om det ännu?
- Va? sa jag.
- Att du är gravid alltså.
Jag kunde se en rodnad på hans kinder.
Jag tittade ner och sa:
- Nej, de har ingen aning.
- Nähä. Men... Blir det en pojke eller en flicka?
Aha.
Han ville ses för att fråga ut mig.
Jag blev en aning besviken, men lyckades hålla masken:
- Jag vet inte. Jag kan inte se in i min mage.
- Nej, men jag har hört att man kan kolla upp det, sa Luke.
- Det är sant, men jag tänker inte göra det. Jag menar, det är mer spännande om man inte vet.
- Kanske det.
Tystnad.
Vi fortsatte gå, och jag tappade nästan hoppet.
Han kanske inte alls gillade mig.
Då skulle han väl inte vara så tyst?
Men, Luke sa plötsligt muntert:
- Jag skulle vilja ha en pojke!
- En pojke? Varför just en pojke? skrattade jag.
- Flickor är så...
- Så lätta att '' slinka in i ''?
Luke skrattade förvånansvärt mycket, och han sa sedan med lite för allvarlig röst:
- Jag är inte pedofil.
- Nähä, sa jag ironiskt.
- Vadå, om jag var det så skulle jag inte vara med dig!
Utan någon egentlig anledning blev jag glad.
Det betydde mycket för mig att han mindes.
Att han visste att han var pappa.
Snart i alla fall.
Jag frågade honom:
- Tänker du ofta på det?
- Vadå? sa Luke och tittade på mig.
- Alltså... Att du har gjort mig på smällen.
- Åh, eh, jaha.
För ett ögonblick trodde jag att han skämdes, men han sa sedan högt och glatt:
- Jag tänker ständigt på det! Du då?
- Ibland, sa jag.
Men det var en lögn.
Åh Luke, det är det enda jag tänker på.
Snälla du, öppna ögonen, se efter noga!
Ser du inte att jag älskar dig?
Vet du inte om att jag gjorde det från första början?

SÅÅÅÅ BRA ♥
Men jag joinar #teamAlex ofc! Luke... Neeeej...

Men jättejättejättebraaa!! ♥

♥ Kapitel 32. ♥
~ vecka 12.

Det var måndag, och det betydde att jag skulle på ultraljud.
Jag gick till mitt skåp och tog ut mina böcker, och la ner dem i väskan och smällde igen skåpet.

Jag gick över till Kellys skåp, och kollade på henne.
- Hej, sa jag.
- Hej, log hon.
- Jag kommer inte vara med på andra lektionen.
- Varför inte? frågade hon.
- Jag ska på ultraljud, sa jag lågt.

Jag hade ingen aning om vad jag skulle berätta till läraren, jag kan ju inte bara: hej jag ska på ultraljud så jag kommer missa den här lektionen!

Nej, helt klart inte.
- Vad ska du säga till läraren då? frågade Kelly.
- Uhm, att jag ska till sjukhuset, det räknas väl inte som en lögn? Det är ju ungefär sant.

Kelly nickade.

Efter första lektionen så kom mamma och hämtade mig från skolan, och körde mig till sjukhuset.

När vi var framme parkerade hon, och låste bilen och sen gick vi in.
Vi kom till receptionen och sa att vi hade bokat en tid hos ultraljud-saken. ( kom inte på namnet.. )
Hon sa att vi skulle gå till väntrum två, och dit gick vi.

Efter ungefär tio minuter kom en läkare och ropade mitt namn.
- Sophie? sa den ljusblonda läkaren.
Jag steg upp från min plats och gick över till henne.
- Kom med mig, log hon.

Jag följde efter henne i en lång korridor, och sen öppnade hon dörren och sa att jag skulle gå in.

- Jag heter Johanna, sa hon och sträckte fram sin hand. Jag tog den och skakade den.
- Och nu ska vi kolla på din mage så du får lägga dig där, pekade hon.
Jag gjorde som jag blev tillsagd, och gick över dit och satte mig ner.
Efter ett par sekunder kom hon med ett par blåa handskar och en tub.
- Nu får dra upp tröjan lite, log hon.

Jag drog upp tröjan och Johanna öppnade tuben och la på mig en salva och smetade ut det lite.
Hon la på mig en grå-sak som skulle göra att hon skulle se fostret.

Barnet dök upp på en skräm, men jag kollade bort för jag ville inte veta vilket kön det var.
- Allt ser bra ut hittills, sa Johanna.
- Det är en..
Jag avbröt henne innan hon hann avsluta sin mening.
- Jag vill inte veta, sa jag.
- Okej, vill du att det ska vara en överraskning?
Jag nickade.

Jag hoppades också på en pojke.