Emmas andra mugglisgame

En trea är bra, när hon har så mycket svaga svagheter.

Superbra!

Jag är ledsen, men det är lite sent att hoppa in med en ny karaktär. Du skulle däremot kunna spela Kyle som tidigare spelades av Ludmila (har tagit bort sin användare).

Alla nämns inte i detta kapitel. Ni som inte står med kommer jag att fokusera mer på en annan gång.

Kapitel tre: Den sista natten

Som bestämt knackade Adrian (evee) på Vindiellas (Smoke Smoke) rumsdörr exakt klockan tio på kvällen innan arenan (Adrian var alltid mycket noga med att komma i tid till olika saker). Vindiella släppte givetvis in honom. Hon var nästan vackrare än vanligt, tänkte Adrian och granskade hennes fylliga läppar, svarta lockar och ljusblå (nu en aning sorgsna) ögon.
"Vad ville du prata om?", frågade Vindiella (Smoke Smoke) och det hördes också på hennes röst att hon var nedstämd.
"Jag ville bara snacka lite. Är du okej?"
"Det är klart att jag inte är", svarade Vindiella genast. "Det är väl inte du heller?"
"Nej", svarade Adrian (evee) lågmält. Det blev en lång tystnad innan Adrian talade igen. "Jag är här för att jag vet att vi inte började på så god fot, och jag ville be om ursäkt." Vindiella suckade. Var det därför han var här? För att be om ursäkt? Var det alltså bara Vindiella som börjat känna... känslor för Adrian? Känslor man inte skulle ha för en bror.
"Vad vill du be om ursäkt för?"
"För att jag kom och hälsade på dig. Jag vet att det var dumt gjort mot min mamma att lämna henne när hon var sjuk och allt. Jag ångrar verkligen det."
Vindiella (Smoke Smoke) nickade åt Adrian (evee) att fortsätta. Så det här hade egentligen ingenting med henne att göra? Det handlade om Adrians mor?
"Sedan blev det så konstigt när jag fick höra att vi inte var syskon...", fortsatte Adrian, "...för jag har alltid känt att du och jag har ett band. Att vi hör ihop. Känner inte du också det?"

Adrian började svettas om handflatorna. Han var nervös för att Vindiella skulle svara nej. Det blev en lång paus och hjärtat sjönk som en sten hos Adrian (evee). Vindiella (Smoke Smoke) kände ingenting. Inte för honom iallafall. Inte på det sätt som han trodde sig göra för henne. Han var ändå tvungen att få det ur sig. Orden var som ett gift som skulle döda honom om han inte sade dem till Vindiella. Nu. Innan det var för sent.
"Jag har försökt att komma underfund med mina känslor, och jag har kommit fram till att jag verkligen gillar dig. Asså, gillar. Som mer än...."
Innan Adrian visste ordet av, och innan han hann avsluta meningen kände han Vindiellas otroligt mjuka läppar mot sina. Det var en sådan underbar känsla att Adrian (evee) kände att han aldrig någonsin varken kunde eller ville sluta kyssa Vindiella (Smoke Smoke). Aldrig. Han visste också att om detta var deras sista natt i livet borde de göra det bästa av den, och det verkade Vindiella hålla med om.

---

Aya (Isabelle Granger) låg samtidigt och stirrade upp i taket. Hon kanske ändå skulle gå och prata med Charlie? Han hade verkat rädd för henne sedan slåttern, och hon visste att han hade undvikit henne. Hon satte sig upp i sängen och drog på sig en tröja utanpå nattlinnet. Hon brydde sig inte så mycket om hur hon såg ut inför Charlie (AliceJ) . Hon visste att han inte skulle bry sig inför henne, så hon skulle inte göra det framför honom. Aya smög ut från sitt sovrum och in i rummet mittemot. Hon knackade inte på. Charlie skulle inte sova iallafall. Det var hon säker på. Aya hade rätt. Charlie satt på sin säng. Han hade inte ens pyjamas på sig.

Aya (Isabelle Granger) ställde sig fullt synligt i rummet.
"Hej, Charlie", sade hon och lade sig till med sitt trevligaste leende. Charlie (AliceJ) blev så rädd att han skrek och trillade av sängen.
"Vad vill du?", frågade han, tydligen helt vettskrämd.
"Jag vill inget illa. Jag lovar." Aya höll upp händerna för att visa att hon var obeväpnad. Charlie var fortfarande misstänksam. Mardrömmen där Aya fångat honom i en fälla jagade honom fortfarande, och han skulle inte glömma hennes triumferande min i drömmen i första taget.
"Jag är helst för mig själv", sade Charlie (AliceJ) tyst.
"Varför är du rädd för mig?", frågade Aya (Isabelle Granger). "Har jag gjort något fel?"
"Nej", svarade Charlie tyst. "Jag gillar bara att undvika folk." Han kände på sig att det inte var bra att säga sanningen. Inte innan han lärde känna Aya bättre. "Men säg mig...", fortsatte han "...är du bra på att göra fällor?"

---

"Varför gråter du?", Kyle (Ludmila) såg in i Europas (Molly Potter) tårdränkta ögon.
"Jag är så rädd, Kyle. För att dö. Jag vill inte dö."
"Det ska du inte heller. Du är ju duktig. Du kommer att klara dig länge."
"Jag vill veta en sak, Kyle?"
"Vad?"
"Gillar du mig?"
"Det är klart att jag gör, knäppskalle. Annars skulle jag ju inte prata med dig, fattar du väl?"
"Ja, men du vet vad jag menar", sade Europa (Molly Potter) allvarligt. Kyle (Ludmila) gav henne ett av sina otydbara leenden.
"Vem har sagt att jag inte gillar dig? Jag gillade förmodligen dig innan du ens visste om att jag fanns." Kyle flyttade på en av Europas månskensfärgade lockar och lade den bakom hennes öra.
"Får jag en kram?", frågade han och Europa (Molly Potter) lade sina armar om Kyles hals och huvudet på hans axel.
"Varför har du varit så kall mot mig?", frågade hon. "När vi var i Distrikt 2 verkade du gilla mig, men när vi kom hit blev du så känslokall."
"Jag vet att det låter dumt, men jag vill inte låta svag. Nu spelar det ingen roll längre." Europa grät fortfarande tyst.
"Gråt inte. Du har ingenting att vara rädd för. Jag ska beskydda dig." Kyle höll fortfarande armarna om Europa.
"Vi borde nog sova nu. Vi kommer inte få mycket sömn dagarna framöver."

---

Savannha Starbrooks (missy moon) hade ångest. Ja, ren ångest. Varför hade hon varit så dum att hon anmälde sig frivillig? Bara för att den där flickan hade varit i samma ålder som Boost. Savannha saknade sin lillebror och började först nu förstå vad han gått igenom året tidigare. Savannha (missy moon) var också ganska säker på att hon skulle dö först av alla, trots att hon fått en tia. Många av de hon sett i träningsrummen hade varit mycket skickligare än henne. Savannha tyckte inte bara synd om sig själv utan sin moster och lillasyster. Alison var bara fyra, och skulle inte bli glad och Savannha (missy moon) inte skulle komma tillbaka. För faster Megan skulle det vara en fjärde för tidigt förlorad familjemedlem.

---

I rummet mittemot låg Hazel Katesha White (Shaana) och hade ångest hon också, men över något helt annat. Hon hade lovat Nicole Campbell (glina2) att hon skulle ingå i deras allians, men det var en omöjlighet. Hazel litade lika lite på Nicole som någon annan och hon visste att hon, när tiden var inne, skulle vara tvungen att lämna den allians hon lovat att hon skulle vara med. Hazel (Shaana) skulle svika de som försökt bli hennes vänner.

---
Evie (Parva Fortemque) var rädd. För alla. För allt. Hon visste att hon inte skulle överleva så länge. Vad var hon bra på egentligen? Ingenting speciellt. Hon var liten, halvdöv och inte speciellt smart. Däremot visste Evie (Parva Fortemque) att hon skulle vara noga med att plocka bär som inte var giftiga och att hon var bättre med pilbåge än vad många av hennes konkurrenter var.

---

Det var släckt inne i Lixe Bromfrines (Rasmus potter) rum, men han sov inte. Han försökte. Det hade han gjort i timmar nu. Lixe låg under täcket och andades långsamt, men faktum var att han var rädd. Rädd att han skulle dö. Rädd att något skulle hända. Lixe hatade att inte kunna somna. Han började alltid tänka på saker innan han somnade. På Nicole (Alicedor), och på hennes lillebror där hemma. Han skulle sakna henne mycket om hon dog. Sedan ägnade han en stund åt att tänka på sina egna åtta syskon. De hade varandra. De skulle klara sig, intalade han sig. Nicoles bror skulle ha det annorlunda. Brad, var det så han hette?

Dörren öppnades och ljus strömmade in.
"Kan jag få sova hos dig?", rösten var vacker och Lixe (Rasmus potter) var säker på att det var Nicole (Alicedor) som hade talat. Han lyfte upp sitt täcke och kände snart Nicoles värme mot hans kropp.
"Jag är rädd, Lixe."
"Jag med, Nicole."
"Håll om mig, snälla."
Lixe (Rasmus potter) lade sin ena arm om Nicoles midja och den andra under hennes huvud som en kudde. Det gjorde inte honom någonting att få ha närkontakt med någon. Det var kanske just det han behövde. Han var bräcklig, och mycket mer rädd än han vågade erkänna. Lixe flätade in sina fingrar i Nicoles som var på hennes midja. De sade ingenting på en lång stund. Tills båda somnade.

Visst jag kan spela Kyle

Helt grymt kapitel!!!

Jättebra!

Skriv gärna mer om mig! Inte varit med så mycket i två kapitel, men det är inget tvång. Annars JÄTTE BRA!

Det var jättebra!

Gahhh! DU ÄGER JUE!!