Skriva av sig-tråden

superman; Jobba på självkänslan är något som alltid går att göra och med säkerhet kommer att funka! Jag håller med Cyachi helt om det hon skrev också, btw

@superman; Känner igen känslan. Ibland får jag även för mig att det är jag mot världen, typ. Att alla är emot mig, ingen gillar mig, ingen vill vara min vän egentligen, osv. Sånt är jättejobbigt, usch.

Tack så mycket för stödet folks! Det betyder jättemycket verkligen. Och tack för peppingen och komplimangerna också. Ni är helt underbart snälla!

Jag har antagligen helt fel. Jag jämför mig med fel personer och usch.. jag borde bli självsäkrare, jag ska bli det!
Och plus att om ingen annan lyssnar så vet man ju att hela mugglis finns där. ♥

Elderwand Gud vad skönt att veta att man inte är ensam! Och ja, såna känslor suger verkligen..

Jag & J bestämde oss för att bara vara vänner. Antagligen bäst så. Han gillar mig, men tror inte att kommer bli kär så... Dessutom har vi inte samma syn på vad ett bra förhållande är. Oavsett så hade vi det gryymt mysigt i torsdagskväll.

Aw :c

du är fin darling ♥

Känns lite surt, men jag har ändå lärt mig flera viktiga saker. Typ att det är viktigt med ärlighet och det känns faktiskt mycket bättre att berätta vad man känner, även om det inte händer så mycket sen, än att bara gå och grubbla på känslorna.

Jag är nog antagligen ganska nöjd ändå. Som sagt var, vi vill vara kompisar båda två. Hans kramar är fina och kompisar kramas. Typ. Haha XD

Jag känner mig lite nere för att jag saknar min favoritlarärare som jag förmodligen inte kommer att träffa förräns om 2 månader :'(

jag saknar mitt ex.

Jag blir så irriterad på vissa. (Känslig för att prata om mat, kost, ätstörningar, osv, läs inte)

Jag är en målmedveten människa. Jag fokuserar på träningen, eftersom min dröm är att bli Personlig Tränare. I träning ingår kost, så självklart börjar jag tänka på kosten mer och mer. Jag äter ganska hälsosamt och bra, för att jag vet att jag mår bra av det. Bara för de är jag inte rädd för att äta kladdkaka, så att säga. With me?

Men folk börjar tro att jag har ätstörningar eller liknande, så fort jag tackar nej till godis, etc, eller när jag frågar om det finns grönsaker till maten. Jag blir så less på det, för jag måste försvara mig så att ingen ska oroa sig, för det finns inget att oroa sig för. Då kan det hända att jag måste tacka ja till den där pizzan trots att jag vet att jag kommer må illa, och kanske inte kunna springa nästa dag. This makes me sad.

Det är likadant med att jag tränar mycket.
"Jag ska ta en springtur nu"
"Vadå, bantar du eller?"
Gah. Grejen är, vissa av dessa människor kanske faktiskt bryr sig om mig, men vissa är bara ute efter att skapa diskussioner. Kanske ingen big deal, menmen.

^


Alltså åh vad jag stör mig på sånt! Jag tycker det är sjukt imponerande hur mycket du verkar satsa och jaa... Det inspirerar mig lite, jag vill också ha någonting att sträva mot på samma sätt!

Jag tycker absolut inte du ska ge mig dig och göra saker du inte vill! Så länge du vet sanningen kanske det inte spelar så jättestor roll vad alla andra tror och tycker?