Dramione - A love story. [SV]

Å såklart vi står ut med dig how could we not? Längtar ^^

Mer och har läst alla kapitel hittils

Jag förstår hur det känns! Mitt schema ser ut ungefär som ditt!

Kom ihåg att det viktigaste är att du själv tycker det är roligt att skriva det här. Gör det inte för våran skull, gör det för din.
Skriver du ett nytt kapitel blir vi alla glada, men vi är också förstående om du inte gör det. Det är inte mänskligt att lägga ner all sin tid på en fanfiction! Det är ju inte precis det enda du har och göra här i livet x)

Hoppas allt lugnar ner sig så fort som möjligt i skolan. Och lycka till med allt annat! Och hundvalpar är underbara (och annoying). Nejmen du får ha det så bra! Jag älskar den här ff'n och jag vill att du ska veta att du inte behöver känna någon press.

Kram! ♥

Kapitel 15.
Hermione:
Harry och Hermione var nästan ensamma i sällskapsrummet. Endast ett par sjundeårselever satt i ett hörn och samtalade lågt.
Harry såg allvarligt på Hermione och hon vände nästan genast bort blicken.
- Vad är det egentligen som händer mellan er tre? Ingen snackar med mig längre, Hermione, ingen. Mina bästa vänner slutar prata och låtsas som om inget ovanligt hänt så fort som jag kommer in i rummet, och som pricken över i:et börjar jag nästan känna empati för min ärkefiende sedan elva års ålder.
Hermione hindrar en uppgiven suck från att slippa ut.
- Draco och jag… vi gjorde slut i förrgår, säger hon till sist.
- Vad? Hermione, jag är ledsen, vad hände? Varför gjorde han slut? Harry lägger ena handen på Hermiones axel och ser medlidsamt på henne.
Hon lutar sig bakåt i den scharlakansröda fåtöljen och möter slutligen Harrys blick.
- Det var inte han som gjorde slut, det var jag. Jag gillar honom inte längre, han och jag, vi passar liksom inte ihop.
Harry ser chockat på henne.
- Vad tusan snackar du om? Halva terminen har du varit helt upp över öronen förälskad i honom och nu helt plötsligt så passar ni inte ihop?
- Nu tar du väl i lite grann, men ungefär så, ja.
- Och det här har ingenting med Ron att göra? Frågar Harry misstänksamt.
- Nej, vad får dig att tro det? Hermione försöker att se oskyldig och förvånad, men misslyckas.
- Förutom att ni har spenderat onaturligt mycket tid tillsammans utan att bråka, efter det att Ron bett om ursäkt för att ha skrikit på dig inför halva Gryffindortornet? Tja, med tanke på hur långsinta ni båda två är och hur snabbt du förlät honom, så vad vet jag? Och om inte det vore nog så har han knappt snackat med mig sedan efter ert bråk och varit otroligt hemlighetsfull. Och titta inte på mig sådär!
Hermiones ögon har börjat tåras, inte för att hon är ledsen, utan för hur övergiven och besviken Harry låter.
- Åh, Harry, förlåt mig! Det var fel av oss att göra så, jag inser det nu… Hon försöker krama honom men han knuffar undan henne.
- Svara på frågan, Hermione. Vad har Ron med det hela att göra?
Hermione suckar, men inser att det inte ör någon idé att försöka dölja sanningen för Harry längre, eftersom han är fast besluten att ta reda på den.
- Vi är ett par.
Harry bara gapar.
- Vad i… Ni två? Är detta något slags skämt? För det är inte det minsta roligt… Hermione, det är ju helt absurt! Ni, av alla människor!
- Det är inget skämt! Svarar Hermione hetsigt. Är det verkligen så konstigt att jag och Ron kan tycka om varandra på det sättet? Vi har ju varit vänner sedan första året, så jag förstår inte varför det skulle vara så absurt att vi har utvecklat romantiska känslor för varandra! Och stäng munnen, Harry, du ser ut som en guldfisk.
Sjundeårs eleverna vänder sig om och kastar en blick på de två yngre eleverna som stirrar stint på varandra.
De ser på varandra en lång stund, utan att säga ett ord. Som om de försöker avgöra vem som ska öppna munnen först.
Harry blir den första som säger något.
- Jag sa aldrig att det var fel, men det verkar bara konstigt. Att ni går från att bråka om dig och en annan kille till att vara kära? Det känns inte rätt enligt mig.
- Ingen frågade dig om vad du tycker! Hermione reser sig plötsligt från stolen. Ron och jag klarar oss mycket väl utan dina fördomar! Jag trodde att du skulle vara glad för vår skull eller åtminstone glad för att jag dumpat Draco, du har ju aldrig ens gillat honom!
- De har inte du heller, inte förrän någon månad sedan! Harry har nu också rest sig.
Hermione blänger ilsket på honom. Sedan vänder hon på klacken och marscherar upp för trappan till flickornas sovsalar. Bakom sig lämnar hon en förvirrad Harry åt sina blandade känslor.

------
Yay, look who's back from the dead! Mwahaha just kidding.
Det känns som om det blev ett lite kort kapitel, men det kanske beror på att det utspelar sig på mindre än en kvart.
Passar på att önska er alla en riktigt god jul, för jag vet intenär nästa kapitel kan dyka upp, men håll ögonen öppna!

Oh yes I LOVE IT ♥
Dramione då?!
God jul iaf ^^ ♥

Wää. Poor Harry XD
I'm glad to have you back!! Mer?? :3

jättebäst!

super bra!
God jul till dig också!

Ooh it was beautiful ♥
Romione IS beautiful ♥
Och den här berättelsen är fanimej bäst.
Jag har verkligen saknat den en massa!

Bra ♥