Att hitta balansen.

Awesomee

DAT WAS ÅZUMM

hihihihihihihihihihihiihi sirica c:

Gulligt att Sirius sitter och petar på henne på lektionen haha x) Men den där blicken. Som jessica inte kunde tyda. VAD VAR DET FÖR BLICK OMG FEELS

Hahah, gillar Sirius attityd. x3 Han tar liksom allt som en enda stor lek. Med smilet också efter bitchslappen, "du går feeeel" osv. x))

Sen tanken på Sirius Fucking Black med cigarett i munnen. TOO MUCH FOR ME

"utan tröjan såg han väldigt förförande ut" I BELIEVE YOU JESSICA

"skolans fulaste kille" WOW vet den tjejen vem on talar om? ;o

Hahahah, typ hela kommentaren blev full med mina Sirius-feels BUT YOU GOTTA LIVE WITH IT

Kapitlet var awesome och jag förväntar mig mer Sirica i framtiden bara su du vet ;D

Ingen som märkte den lilla detaljen att Sirius säger att allt t.o.m vampyrer finns i den mörka skogen?

Jo faktiskt

omg... OMG VAD VE HAN VAD FINNS DÄR VAD ÄR DET HÄR HELP ME

Kapitel 16. Rödluvan och vargen.

Jessica

Jag kom upp från den förbjudna skogen lagom till middagen, men jag var inte hungrig. Jag funderade över vad Black sagt. En mening hade fastnat i mina tankar. ”Allting finns i den förbjudna skogen. Till och med vampyrer” hade han sagt. Vad menade han med det? Om det bodde en vampyr i Hogsmeade eller på Hogwarts, varför attackerade den inte människor i stället?
”Hon verkar vara helt borta i tankar.” sa Lara och skrattade. Hon konverserade med Lily och Sev medan de satt hand i hand. Något hade uppenbarligen hänt mellan dem två den senaste månaden. Jag låtsades fortfarande tänka men jag följde deras konversation nyfiket.
”Så, what’s the deal med dig och Avery Raven?” frågade Lily och Sev såg upp från sina knän, han vill tydligen också veta vad det var för speciellt som hänt mellan dem, och eftersom de trodde att jag inte lyssnade så pratade Lara på.
”Första kvällen här så gick jag ut och skulle utforska stället, nyfiken som jag är. När jag kom ner till fängelsehålorna så mötte jag honom i en korridor och vi pratade en del. Han fick reda på mer än vad jag brukar berätta för folk, så det kanske är en bidragande anledning till att vi blev så goda vänner första gången vi träffades.” svarade hon och log brett. Det enda som förstörde hennes perfekta vita leende var de spetsiga hörntänderna som gjorde att hon blev lite mindre perfekt och lik alla andra.
”Men ni är väl tillsammans?” frågade Sev och Lara nickade. ”När hände det då?” fyllde Lily i.
”Kvällen då Jessica vaknade upp. Tja, drygt en månad sen” sa Lara och drack upp det sista i sitt glas som jag aldrig sett henne fylla. Men jag kanske inte bara lagt märke till det. Jag reste mig upp och de såg nyfiket på mig då jag log och ursäktade mig för att sedan gå. Jag kände deras blickar bränna i min rygg hela vägen tills jag kommit ut ifrån stora salen. Jag tog en genväg upp till Gryffindortornet som Lily berättat om tidigare i år då hon blivit prefekt och fått veta om genvägar till alla elevhemsingångar.
”Välkommen. Lösenord?” frågade den Tjocka damen och log lite medan hon ursäktade sin väninna som var på besök under middagen.
”Mandragora” sa jag och porträttet öppnades så jag kunde gå in.
”Shh, det kommer någon.” hörde jag en bekant röst säga. Jag gick vidare in i sällskapsrummet och jag hade rätt. Det var James Potter som hyssjat dem då de suttit där och diskuterat vilt. Sirius såg på mig kort innan han oberört vände bort blicken och kliade sig besvärat i nacken och slängde bort en kvist som säkerligen fastnat i hans hår då han varit nere i den förbjudna skogen. Efter att ha synat dem ett tag och Lupin och Potter stirrat tillbaka på mig så gick jag förbi dem och rushade uppför trapporna och slog igen rummet till flickornas sovsal. Jag gick till min säng och tog av mig min Hogwartsklädnad som jag sedan ersatte av ett par svarta byxor och en vit stickad tröja. Jag tog på mig en av mina kappor och såg mig i spegeln då den tunna manteln hängde runt mina axlar. Den röda färgen fick mig att se riktigt oskuldsfull ut.

Idén jag haft ända sedan middagen och besöket i den förbjudna skogen var att få reda på ikväll, vad Black menat med att det fanns vampyrer i skogen. Jag gick tillbaka ner och följde Lily, Sev och Lara till ner mot Hagrid, skolans nyckelväktare. Men vi svängde av och gick upp mot uggletornet och då vi kom upp letade jag upp Ghost. Min uggla. Anledningen till hennes namn är att hon aldrig hoat det minsta och utgör aldrig något ljud, plus att första gången jag såg henne var i skogen hemma då hon flög mot mig och påminde verkligen om ett spöke. Den kritvita ugglan satt lugnt och såg på mig med sina väldigt gröna ögon. Intill henne låg två brev. Jag tog dem och på det första fanns min familjs emblem stämplat med svart stearin. Jag rev upp det medan jag satte mig ner och klappade Ghost.

Kära Jessica.

Eftersom du snart har höstlov och den årliga All Helgons Natt-balen ska hållas så vill jag gärna att du kommer hem. Det finns också en del saker jag skulle vilja diskutera med dig om din framtid och vem vi skall gifta bort dig med. Jag bryr mig inte så mycket så länge det är någon renblodig som inte har skam över sig. Åter till balen. Jag tänker beställa balklädnader till dig och Avery.

Hälsningar din Mor.

Jag vek ihop det och la det i min byxficka och såg misstänksamt på det andra. Samma snofsiga emblem men jag kunde inte tyda från vilken familj. Brevet var lika överklassigt och man kunde nästan känna doften av överlägsenhet från att bara se på brevet.

Miss Raven.

Jag har blivit bjuden till balen på din mors herrgård. Jag har hört mycket gott om dig och jag undrar om du skulle vilja vara min dejt till denna bal.

- Regulus Black

Det var nästan så jag tappade hakan.
”LILY!” ropade jag medan jag började skrattade. Trodde verkligen Regulus Black att jag skulle gå med honom? Lily kom fram till mig, följ av Lara och Sev. Jag la handen över ansiktet och räckte brevet till Lily. Lara och Sev stod bakom och läste lite diskret och sedan började de alla skratta.
”Du borde göra det Jessica” sa Lara. Jag tog bort handen för ansiktet och såg på henne som om hon vore dum i huvudet.
”För att jävlas med Sirius Black alltså”, sa Lara och skrattade. Lily och Sev skrattade och då jag förstod vad hon menade, så skrattade jag också.
”Ska vi gå?” sa Sev efter en liten stund. Han tog Lilys hand och kramade den hårt.
”Gå ni, jag ska bara svara på dessa brev” ljög jag och de nickade och gick tyst därifrån. Lara dröjde i dörröppningen och jag tog upp fjädern och bläckhornet som legat intill Ghost för att börja skriva. Jag visste att det var mors idé att jag och Regulus skulle gå. Han var ju trots allt från en fin familj. Jag hade inget val, men jag var fortfarande tvungen att vara artig, och om jag nu hade samlag med Regulus bror och det skulle komma ut på något sätt så skulle jag ligga illa till. Jag skrev ett kort artigt svar och skickade iväg Ghost för att leverera det, la ner fjädern på samma ställe som innan och gick sedan iväg till den förbjudna skogen. Jag skulle få reda på vad fan Sirius Black menade med vampyrer i den förbjudna skogen.

Det tog ett tag innan jag kom fram till platsen jag varit på ett par timmar tidigare. En fullmåne lyste starkt på himlen. Jag hörde ett ylande en bit bort och ryste till. Det var riktigt kusligt. En hård vind tog tag om mitt hår och kylde ner min nacke och jag fällde upp den röda luvan över huvudet. Oasen låg tidlös stilla och det enda som visade på liv var att blommorna hade slutit sig för att sova. Jag gick av stigen och plockade upp en safirblå, en smaragdgrön och en alldeles klarvit blomma och vevade med staven ovanför dem. De öppnade sig och fladdrade upp i luften och jag gjorde de över resten av blommorna som var på marken. De susade omkring mig och under månens ljus bildade de en skugga över mig.
Så hörde jag ett dovt morrande och vände mig om. Jag tappade koncentrationen och oasen förblev lika fridfull som innan, om det inte varit för den där halvvuxna varulven som stod och morrade åt mig i bortre änden. Jag såg lugnt på den, men inombords var jag livrädd, var det såhär jag skulle dö? Dödad av en ung varulv. För den såg definitivt inte vuxen ut.
Så hoppade en svart varg ut ur skogen och rakt på varulven. Varulven började jaga vargen och vargen sprang därifrån. Varulven stannade till och sprang efter en kronhjort som studsade förbi. Någon tog tag i min arm.
”Jessica! Vad gör du här?” skrek Black förfärat. Jag kände mig knäsvag och hade säkert fallit ihop om det inte vore för att Sirius höll mig. Han lyfte lätt upp mig och utan att ens försöka varken flirta eller ta på mig bar han mig mot den förbjudna skogens utkant.
”Gå in i slottet, och lova att inte berätta för någon.” sa han. Jag fällde en tår.
”Du kunde ha dött, och just därför ska man inte vara i den förbjudna skogen om natten.” fortsatte han. Jag lyssnade och han väntade på mitt svar.
”Jag trodde jag skulle dö.” sa jag tyst och fällde ännu en tår.
”Du skulle inte ha dött från en varulv, bara blivit en.” sa han som om han vore smart.
”För det är så mycket bättre att vara varulv än att dö.” sa jag. Han verkade ta åt sig.
”Gå härifrån bara Jessica.” sa han och drog bort tårarna från mina kinder med sin tumme.

Jag såg honom i ögonen och såg inget annat än något som liknade ånger och sorg. Sen vände han sig om och gick in i skogen igen.
”Tack!” ropade jag. Han såg tillbaka innan han fortsatte och jag såg honom inget mer.
_______________________________


Oj vad mycket jag skrivit dom senaste dagarna haha. ^^ Tänk på det som min julklapp. ;D

Så kan ni ju lämna en sån där fin och lång kommentar som jag älskar. ♥

Andrea kan inte skriva långa kommentarer D:
Ellej jo, det kan jag 8D Haha

Siriuuuuuus ♥

Och brevet... ahahahahaha dör xD 'Miss Raven.

Jag har blivit bjuden till balen på din mors herrgård. Jag har hört mycket gott om dig och jag undrar om du skulle vilja vara min dejt till denna bal.

- Regulus Black' Omg hahahahaha bäst!

Jag gillar familjen Black
Och jag visste trodde att det var fullmåne och att Remus skulle komma fram som varulv, för jag är så br 8D Nej jag skojar. Jag är sämst.

Men det var awesome i alla fall

As awesome as always. ;D

Hittade ett par slarvfel, men slarvfel är ju slarvfel. Jag tror att jag gjorde rekord i att använda slarvfel i en mening där. o.o

Iaf, så är jag inte säker på om detta var ett slarvfel eller inte, men sett stavas med e, inte ä. om man har sett något, vill säga. ^^

hahah, gillade att Jessica låtsades vara uppslukad av sina tankar men att hon egentligen lyssnade. x) Det skulle man kunna testa någongång...

Sen gillar jag överhuvudtaget det att hon "slumpmässigt" klädde sig i en röd mantel/luva och titeln på kapitlet. ^^

oooh, gillade den korta storyn om hennes uggla, älskar namnet och orsaken till det. :3

Jeez, hennes mamma verkar vara sträng. o.o och väääldigt noga med vem hon gifter sig. xd JOBBIGT

Det blev lite oklart där, svarade hon ja eller nej till Regulus fråga? Hahah, gillade ändå Lilys tanke om att reta Sirius på det sättet. x)

Kan föreställa mig att det såg vackert ut när Jessica trollade med blommorna. Men jag kan inte förstå att hon gav sig ut i skogen med tanke på att där kunde finnas en vampyr...

Gillade hela delen med varulven. Hur Jessica verkade lugn fast hon var livrädd, hur Sirius och James dök upp, lekte de med Remus?, och hur Sirius räddade Jessica. hihihihihihihih sirica c:

"Gå härifrån bara Jessica." sa han och drog bort tårarna från mina kinder med tummen. aaaaw ♥

Och sista meningen gillades starkt. Av någon orsak kanske var det det att hon ropade tack och han vände sig om eller något annat.

JAG VILL HA MERA APGRIS ♥

Det var awesome Jag reflekterade inte över det först, men nu när du säger det verkar det så självklart X)

Kapitel 17. Tar inga order.

Jessica

Den natten kunde jag inte sova. Jag vred och vände mig i sängen och till slut satt jag bara i fönstret och såg ut över Hogwarts. Så fort jag hörde ett ylande hickade jag till. Det slutade dock med att jag somnade i fönstret och vaknade upp någon timma senare av att jag hostade som ett as och så fort Lily vaknade stoppade hon ner mig i sängen och la en påse med is på mitt huvud. Hon höll på och tjata om att jag fått feber och blablabla jag ska sova hela dagen. Jag somnade om och sov hela dagen. Tills Lily sa att om jag inte vaknade skulle hon ta in Black.

Jag steg upp och klädde på mig. Det kalla tyget var obekvämt men efter en liten stund blev det behagligt. Medan jag stod vid spegeln och täckte över det blåa under mina ögon satte Lily upp mitt midjelånga hår i en rund boll på huvudet. En kvart senare så satt jag nere i stora salen med tjocktröja och täppt näsa och såg allmänt ful ut. En vanlig torsdag den tjugotredje oktober 1975. Ett brev landade på mina vindruvor och ett litet paket landade i min skål med soppa och paketet simmade runt med snörena som armar. Det såg väldigt festligt ut. Jag tog upp min stav och torkade paketet och öppnade det. I paketet fanns en chokladbit.
”Ät så mår du bättre.” stod det på paketet. Jag såg mig omkring i salen tills min blick hamnade på marodörerna. Som verkade fördjupade i en diskussion Remus Lupin såg mer trött ut än vanligt och Sirius hade ett sår på kinden. När han såg att jag tittade så log han mot mig, men sedan vände han sig mot sina vänner igen. Jag blev smått besviken, fastän jag inte ens förstod känslan. Jag såg ner på bordet och suckade. Varför honom? Så kom jag på att jag hade brevet kvar att läsa. Jag rev upp det och läste.

Hej Jessica.

Det är Regulus Black som skriver. Gläder mig att du vill gå med mig. Har du tid att träffas innan fredag, så att vi kanske kan lära känna varann?

- R.A.B

Jag la ner brevet i fickan och slöt tankarna för en liten stund. Jag hörde inte någon som talade med mig. Jag fokuserade på att äta klart, och så fort det var klart reste jag mig upp utan ett ord och gick. Då jag precis stängt ekdörren till stora salen efter mig så slog mitt huvud i någon annans och vi både föll ner på golvet. Där var han. Regulus. Han log snett mot mig och jag gned mitt huvud.
”Förlåt, såg dig inte.” sa han på ett sötsliskigt sätt, hans röst var fin, men inte hans sätt att tala.
”Det är okej Black.” sa jag och log.
”Åh, kalla mig Reg, sötnos.” sa han och log snett. Jag höll på att slå till honom, väldigt hårt. Inte en till liten jobbig Black. De var inte bara lika utseendemässigt, personligheterna gjorde att de kunde vara tviliingar, det enda jag visste om dem då.
”Kalla mig inte sötnos.” sa jag argt och hostade. Hans leende bleknade bort.
”Gullet då?” sa han och skrattade lite lätt. Jag skakade på huvudet.
”Ursäkta mig Black, jag måste vila.” sa jag och gick förbi honom raka vägen upp till Gryffindors sällskapsrum. Utanför porträttet stod Valerie, Oliva, CC och Patricia, de stirrade allihopa på mig.
”Vi skulle vilja prata med dig.” sa Valerie och log mot CC som stod bredvid henne.
”Jag har inte tid, jag ska gå och lägga mig.” sa jag och skulle precis gå mot porträttet då Oliva tog tag i min ena arm och CC den andra. CC, - förkortning för hennes namn Camile Chirsten – var än nästan exakt kopia av Valerie förutom det att hon älskade att bråka och hon var snäppet kortare. Oliva var som den där barbiedockan jag aldrig hade och Valerie var tjejen som var tillsammans med Sirius Black i ett år för två år sen. Hon hade tydligen trott att han älskade henne.

De ledde mig till ett övergivet klassrum och satte mig ner på en stol.
”Du ska ge fan i Sirius.” sa CC.
”Jag försöker, han är påträngande som fan den jäveln.” sa jag och hon blinkade.
”Vill du ha stryk?” frågade Valerie.
”Du är så patetisk!” gormade jag åt Valerie. ”Du ska föreställa min vän!” CC slog till min över kinden, och i den stunden visste jag hur Sirius kände sig, adrenalinet man fick gjorde så att man ville slå tillbaka hårdare, man skrattade åt läget. Det brände och smärtan var förjävlig. Jag fick upp min stav och lamslåg henne så att hon åkte rakt in i väggen och ramlade sakta ner mot golvet. Valerie gick emot mig, lojal mot sin vän var hon, den jäkla hufflepuffaren. Jag kastade levicorpus på henne som Sev lärt mig och lamslog Patricia. Den korta asiaten for ner i golvet med ögonen öppna. Jag ställde mig upp och tog stryptag om Oliva och med min stav rev jag upp ett sår på hennes kind. Nu var dockan inte så perfekt längre.

Jag lämnade dem där och gick tillbaka till tornet och efter att jag sagt lösenordet gick jag in i sällskapsrummet. Vem satt där, helt ensam, om inte Sirius Black.
”Dina flickvänner vill att jag lämnar dig ifred Black.” sa jag och gav honom en slängkyss.
”Vem, vad, vilka, vad sa du?” skrattade han. Jag gick emellan fåtöljerna och slängde mig i hans famn.
”CC, Oliva Green, Valerie och Patricia, jag ska göra dem lite avundsjuka bara.” sa jag och log mot honom. Han drog runt mig så att han satt på mig.
”Ska du göra dem avundsjuka, på dig? Pfft.” skrattade han. ”hur då?” avslutade han med ett höjt ögonbryn. Jag tog tag i hans slips och drog ner honom mot mig.
”Såhär.” sa jag och kysste honom.
”Jag tar inga order från någon.” mumlade jag mellan kyssarna.