Det hårda livet (SV, Dramione)

bra! mera

jättebra"

Känslan av att komma hem ifrån Skåne (Internet, yes!!) och hitta tre nya, fina kommentarer, tack! ♥

Jättebra Jag älskar Dramione♥

jättejättejättebra!

Kapitlet var fantastiskt Ginny!
Fast om jag ska vara ärlig så var inte det speciellt förvånande med tanke på din förmåga

Jag bara älskar Hermiones personlighet.
I de flesta ff:ns brukar hon bli så tråkig och stel...Men inte här inte! Du har fångat henne perfekt och det är så fantastiskt som det bara kan bli.

Det enda du borde tänka på ibland
(som i början av det här kapitlet) är att inte kopiera så mycket från boken utan skriva utifrån dina egna idéer. Man kan tex ta samma info men göra om det till nya meningar om du förstår vad jag menar.
Det är ingen kritik utan bara ett litet tips Vet hur svårt det kan vara när idétorkan flyter på...Men försök! Du är så pass duktig så det borde inte bli några problem för dig.
Stor kramis till dig Ginzan, längtar till nästa kapitel!

Naaaw, tack! ♥♥ Sådana kommentarer värmer en kall (tråkig) höstkväll.

Jag vet att det blev lite tråkigt med det så gott som kopierade stycket, men det var mitt i idétorkan, och jag var tvungen att skriva någonting.

OCH JAG FATTAR INTE ATT DU KOMMENTERADE!!! ♥♥♥♥ KÄRLEK TILL DIG!! ♥


Ska försöka skriva ett kapitel snart, är nu under lovet hos mormor och morfar så jag är lite upptagen, men kommer hem på lördag, så förhoppningsvis innan onsdag. Tror jag. Klaga inte på mig! Jag har skola också! Matten är rätt jobbig (Nej, jag är inte dålig på matte, råkar däremot vara överdrivet bra så jag kör tre år över )

Puss, Thea

SUPERDUPERBRA!!! Längtar verkligen till nästa kapitel!

Tack! ♥ Och bra det, för här är det (Förlåt förresten för att det är så kort, fick dåligt samvete för att jag inte skrivit något så jag la ner svenska lektionen på det här, det är mest ett fill-in kapitel, hoppas ni gillar det ändå

12. Frukost
Draco:
Jag slängde en snabb blick bort mot Gryffindorbordet för att se hennes reaktion. Hon stirrade irriterat på brevet som snart brann upp.
Jag fnittrade lite åt synen (Givetvis inte som en liten flicka, aldrig som en liten flicka), men mitt leende ersattes snart av ett brett flin när Granger tittade upp från askan i hennes frukost och såg mig skratta åt henne.
Hon stirrade nästan ännu mer irriterat på mig, som att hon hellre skulle sett att det var jag som brann upp.
Detta fick mig bara att flina ännu bredare.

Hermione:
”Vad 'arru där?” frågade Ron något otydligt då han som vanligt inte hade tänkt på att låta bli att prata med mat i munnen. Detta fick resultatet att jag fick se hans halvtuggade macka. Usch.
”Svälj maten innan du pratar Ronald” sa jag strängt.
Jag stirrade på brevet. Det korkade brevet. Jag märkte inte att jag hade stirrat så intensivt på det förrän det brann upp.

”Herre gud Mione, lugna ner dig!” sa Harry i en blandning utav rädsla och förvåning.

Jag hörde ett skratt från Slytherins håll. Jag tittade upp och möttes av irriterande perfekta grå ögon, vars ägare jag ville strypa. Och kyssa. Varför måste han göra mig så förvirrad?!

Jag reste mig upp och gick snabbt ut genom den enorma dörren som var en av dom få vägarna in i stora salen, på väg mot biblioteket, en av dom få platser som faktiskt kunde lugna ner mig totalt.

”Jisses, vad var det med henne?”

Bra!!!! Ett fantastsikt kapitel! Det spelar ingen roll att det är kort