Rollspel, från olika världar

Klaus vägrade slita blicken ifrån sin far då Damon kom. Han ville inte göra det, han var inte svag. Han hade aldrig varit det.
"Jag är odödlig."viskade Klaus och Mikael skakade på huvudet.
"Gör dig inte dummare nu, Niklaus."sade han och tog fram den vita pålen bakom ryggen som Klaus hade stuckit igenom hans hjärta. "Den här är reserverad för dig."
"Du får aldrig tag på mig", väste Klaus och Mikael suckade.
"Kom hit nu pojk! Ingen behöver dig i alla fall, ingen gillar dig! Du är ensam, alla hatar dig!"ropade Mikeal och Klaus kände hur tårarna började bränna bakom ögonen.

Jezebel förstod inte alls varför Kain av alla personer var tvinga att komma hit. Han hörde Klaus skrika men han tänkte inte bry sig. Han klarade sig säkert och Jezebel var tvungen att bli av med Kain. Han satte sig upp och log, han skulle kunna få hans ögon nu. Jezebel reste sig upp och stannade när han hörde Cassians och Kains samtal och log lite. Riff var verkligen som en hund. Jezebel bestämde sig för att gå upp till slottet, han såg Klaus och Damon stå och prata med någon men igronerade dem. Han gick in i slottet och upp till biblioteket
"vad kan jag hjälpa dig med?" frågade Irma vänligt
"jag vill ha en bok om Heragaves" sa han och hon log och gav gav den honom och Jezebel började läsa om sin halvbror

Klaus visste inte vad han skulle säga, hans far hatade honom lika mycket som Klaus hatade honom.
"Du är mitt värsta misstag."sade Mikael lugnt och Klaus skakade på huvudet.
"Stackars dig då!"svarade han.
"Bara käften lilla pojke! Du kan inte ens ta hand om dig själv, se på dig! Du gråter framför din far och du säger att du är en man! En liten pojke med alldeles för stora förhoppningar. Förstå din lilla idiot, ingen gillar dig och det kommer de aldrig att göra!"ropade Mikael.
"HÅLL KÄFTEN!"ropade Klaus och var nära på att hoppa på Mikael men Damon stoppade honom.
"Gör inte det, det är precis vad han vill. Kom vi går härifrån."viskade Damon och Klaus stängde sina öron medan de gick tillbaka upp till slottet. Han hatade sin far, han hatade honom så mycket att han bara kunde slita strupen av honom.
De gick till biblioteket för att söka upp Jezebel, inte för att Klaus ville prata med honom men Damon ville det verkade det som.

Cassian såg Jezebel en bit bort och förstod at han var tvungen att vara själv och Cassian tänkte låta honom få tiden han behövde
"du får göra som vad du vill men skadar du Jezebel på något sätt kommer Alexis framstå som en ängel" sa han lågt till Kain och lämnade stugan. Han ville inte vara med Kain just nu, han var inte riktigt säker på vad han tyckte om honom och just nu tänkte han inte ta reda på det. Nej Cassian tänkte egna sig åt sig själv en stund. Han började vandra runt sjön medans han funderade på vad han skulle göra, han ville försöka komma närmare Jezebel men han ville inte tränga sig på. Jezebel var redan svår att förstå sig på och han växlade upp och ner. Cassian stannade vid en strand och la sig ner i solen

De kom fram till Jezebel i biblioteket. Han satt och läste en bok, det blev Klaus inte det minsta förvånad över. Han var fortfarande arg efter vad hans far hade sagt, han var inte ensam.
"Hittar du något intressant?"tvingade Klaus sig själv att säga utan att titta på Jezebel, han ville inte göra det eftersom han visste att han såg svag ut då hans ögon såg ut som om de skulle sprängas då han inte lät tårarna falla.
Ett par elever gick förbi dem och fnittrade då de såg honom.
"Vad glor ni på?"ropade han efter dem innan han satte sig ner. Eleverna sprang skrämt iväg.

Jezebel läste informationen om hans bror och egentligen stod det inget nytt. Han undrade om de verkligen behövde Kain? Eller så skulle han kanske lägga allt bakom sig och faktisk samarbeta med sin bror. De kunde hjälpas åt och döda Alexis när de kom tillbaka till deras värld. De hade egentligen samma bakgrund men Alexis hade uppfostrat dem som Kain och Abel. Jezebel la boken över ansiktet och suckade lite och hörde snart steg
"vad vill ni?" frågade han Klaus och Damon utan att se på dem. Jezebel var bra på att känna igen fotsteg

"Inget alls."mumlade Klaus och satte sig ner. "Hittar du något intressant som kan få min far att försvinna från jordens yta för gott?"
Damon satte sig ner bredvid honom men klaus suckade bara och gömde ansiktet i händerna.
"Hemska dag!"suckade han. Han ville inte vara där längre, han skulle tvinga Dumbledore att skicka hem honom. Om inte så skulle han döda sin far, för andra gången och han skulle göra det med glädje. Men det skulle bli svårt, eftersom han alltid kände sig en aning svag runtom honom.
"Snälla, säg att du hittar något som kan få oss hem härifrån!"bedjade han åt Jezebel.

Jezebel svarade först inte "du verkar inte gilla din far heller" sa han trött och tog ner boken och slog ihop den och slängde den sen på bordet. Han orkade inte med det här, Dumbledore bara drev med dem, sen kom folk de hatade hit och de var tvinga att ta hand om det. Han såg sen på Klaus
"nej det har jag inte. Jag hade inte varit kvar här då" sa han trött "vi får väll helt enkelt göra som rektorn vill" sa han irriterat och såg sen på bergen utanför fönstret
"du får helt enkelt göra som jag och döda din far" sa han och tänkte sen på Kain. Han satt tyst en stund och vände sig sen om och såg Kain stå där. Toppen, kunde han ite bara stannat hos Voldemort och dött
"du måste vara Klaus" sa Kain och Jezebel försökte igronera honom
"varför stannar du inte bara hos Voldemort?" sa Jezebel trött
"varför ge honom nöjet och varför är du inte hemma med pappsen?" sa han kallt
"för att jag redan dödat honom. Varför springer du ite på nån fest" sa han kallt och Kain tystnade och Jezebel log elakt

"Och du måste vara en idiot som försöker tala med mig."sade Klaus åt den nya killen och ställde sig hotande upp. Damon ställde sig emellan dem.
"Reta inte upp Klaus nu."sade Damon åt Kain. "Han är inte på sådant humör."
Klaus skrattade torrt och satte sig ner igen.
"Jag har dödat min far en gång förut, problemet är bara att han har pålen som kan döda mig och hans ord är det enda som kan såra mig."sade han bara. "Men jag ska döda honom, bara inte han dödar mig först."

Kain skrattade lite "jag är artig det är allt" sa han och Jezebel skakade på huvudet
"sen när blev du artig?" sa han kallt "jag trodde greven gjorde som han ville" Jezebel blängde på honom, han visste att Kain aldrig brydde sig om regler och han gjorde som han ville och eftersom han var adlig var det ingen som stoppade honom. Jezebel såg på Klaus
"man klarar mer än man tror. Jag trodde fram tills i somras att allt Alexis gjorde mot mig var rätt och normalt men jag förstod att det inte var så. Jag gjorde allt han sa, hade han sagt åt mig att hoppa ut för ett stup hade jag antagligen gjort det" sa han neutralt "och han kunde såra mig. Jag vet hur det är vad du än tror" sa Jezebel utan att se på Kain som stirrade på honom