Rollspel, från olika världar

Klaus hörde knappt på vad Damon sade, han koncentrerade sig på att ta det lugnt. Om det hade varit någon annan som inte hade med hans familj att göra så skulle han inte ens ha brytt sig en aning. Men hans syskon! Han älskade ingen annan än dem, han kunde inte förstå att de faktiskt hade något med det att göra. Han hade aldrig varit så arg förut, det var därför som Voldemort hade tagit dit honom, han hade bara inte tänkt på att Klaus var odödlig.
Han hoppades att Voldemort varit tillräckligt dum att ta Elijah, eftersom han var den ende som skulle ta det på ett vuxet, smart sätt. Inte för att Klaus och han kom så bra sams, eftersom de både hade försökt döda varandra. Men det var glömt redan, Elijah skulle förlåta honom. Bara det inte var Kol, han skulle inte förstå något och ta det på allvar. Finn däremot skulle säkert gå med på att offra sig, han hatade att vara en vampyr. Rebekah däremot skulle skrika, vara arg på Voldemort samt Klaus och sedan försöka döda dem.

Jezebel såg på Klaus och visste inte vad han skulle säga. Han mindes knappt sina systrar och de var redan döda för hans skull och Kain och hann hatade varandra och hade ingen kontakt alls mer än när de försökte döda varandra
"Klaus lugna dig. Allt Voldemort vill är att du ska rusa dit. Vi kommer på något, han är ju ett moln mer eller mindre så han kan inte göra så mycket för att hindra oss" sa Jezebel lätt och undrade vad han behövde från deras värld, eller ja vem?

Klaus tittade upp, de förstod inte. Eller var det han som inte förstod? Han var ju odödlig, vad än Voldemort planerade så kunde han inte stoppa Klaus på något sätt. Det gick inte.
Han ställde sig upp och gick mot dörren.
"Jag måste... följ inte efter mig!"han såg menande på Damon som hade tänkt ställa sig upp. Han tänkte inte gå till Voldemort, så dum var han ändå inte. Han behövde bara vara för sig själv, han var tvungen att komma på en plan och en back-up plan som vanligt. Allting var precis som vanligt i hans liv egentligen, en magiker som försökte göra livet surt för honom och allting han brydde sig om var sin familj. Han hade inte precis något annat att välja på än att komma på en bra plan.

Jezebel såg efter Klaus, han förstod att han ville vara ensam precis som han själv ville vara när han skulle fundera. Jezebel hade velat veta vad Voldemort behövde från deras värld eller ja vem och varför? Deras värld innehöll ju hur många människor som helst, men Jezebel antog at de var någon de kände inte för att de var till stor hjälp eftersom de kände många. Jezebel satte sig upp när han hörde skrik från skogen och han såg på de andra.
"ska vi ta reda på vem det var?" sa Cassian
"jag vet inte. De är antagligen några elever och jag tänker inte rädd dem" sa Jezebel och la sig ner i soffan igen

Klaus stannade upp då han hörde skriket och vände sig om. Det hade varit ett ljud ifrån skogen, någonstans i närheten av honom. Men hans syn kunde inte urskilja någon mellan träden, nyfiket gick han mot det håll han hade hört skriket ifrån. Det hade varit ett barn som skrikit, det hade han kunnat urskilja. Men vem hade det kunnat vara? Inte hade väl något av hans syskon rymt från Voldemort redan?
"Där är du."sade en mörk röst bakom Klaus, hans ådror frös till is då han hörde rösten. Han visste vem den tillhörde, mycket väl ännu till. Han hatade den rösten, lika mycket som personen som tillhörde den hatade honom. Klaus svängde sig om, där stod han med ett barn hållandes om hjässan. Barnets ansikte vreds i plågor, det hade varit en fälla för att Klaus skulle komma. Ögonen på mannen var mörka, mordiska.
"Mikael."viskade Klaus.

Jezebel reste sig uttråkat upp och började gå fram och tillbaka men stannade när det knackade på dörren
"är det Dumbledore så dödar jag honom" sa Jezebel vasst och öppnade dörren men stelnade till och tog sen fram skalpellen och Cassian såg oroligt på honom och gick fram till doktorn och stelnade till han med. Han tog skalpellen från Jezebel och såg på mannen. Jezebel behövde inte längre undra vem Voldemort behövde, nu va bara frågan varför?
"trevligt att se dig Kain" sa han kallt till sin halvbror innan han puttade till honom lämnade stugan. Kain var den sista han ville träffa. Han hatade Kain nästan mer än sin far! Men av nån anledning kände han ändå inte samma hat som han brukade. Han gick till sjön och la sig på bryggan. Varför Kain av alla människor?

Cassian såg förvånat på Kain. Han var verkligen den sista person han förväntade sig här. Cassian följde Jezebel med blicken och såg sen på Kain
"kom in" sa han så trevligt han kunde och Kain tvekade en stund innan han kom in "det här är Damon. Damon det här är Kain, Alexis son och Jezebels halvbror" sa han och satte på tevatten. Cassian var inte riktigt säker på hur han skulle förhålla sig till Kain. Han hade egentligen inget i mot honom, det var inte hans fel att Jezebel hade fått lida och Kain hade lidit lika mycket
"jag antar att Voldemort tog hit dig?" sa han lugnt
"nån tog hit mig i alla fall. Riff kommer bli galen och farbror Neil vill jag inte ens tänka på" sa Kain och log lite rost och tog i mot koppen. "vad hände med dig då? Sist jag såg dig var du ett barn och mannens kropp du har var påväg att bli gripen" sa Kain undrande, men Cassian märkte att han var på sin vakt
"Jezebels påhitt. Han räddade mig efter att Cassandra dödat mig" sa Cassian och tog sin egen kopp
"vad ville Voldemort ha av dig?" sa han

Klaus tittade in i ögonen på sin far, det stela ansiktet, ögonen som sade att Klaus var en barnunge som aldrig kunde göra något själv. Snabbt som tusan var han tillbaka på Hogwarts området, Mikael slapp inte in på det. Han stannade till vid gränsen som om det vore en osynlig vägg mellan dem, Klaus ställde sig upp då han fallit. Mikael såg rasande på honom.
"Jag dödade dig."sade Klaus och lade huvudet på sned, hjärtat hoppade snabbt i bröstet på honom.
"Du vet, din lilla idiot, att Voldemort är den mäktigaste trollkarlen i världen. Vilket betyder att han tog mig från det här året."sade Mikael innan hans ansikte blev stelt igen. "Kom hit nu pojk!"
Klaus skakade på huvudet.
"Aldrig! Jag tänker aldrig lyda dig, aldrig någonsin!"ropade Klaus tillbaka. Han brydde sig inte om ifall någon hörde, hela världen borde veta att hans far var en egoistisk idiot.
"Du har alltid varit så barnslig, Niklaus, det är därför ingen gillar dig."sade Mikael lugnt.
"Varför tog ens Voldemort hit dig? Han behöver en original vampyr och det är inte du."sade Klaus hårt. Mikael skrattade.
"Har du inte räknat ut det än, pojk?"log Mikael. "Han tog hit mig för att döda dig!"

"Ni två får tala ostört."sade Damon och skyndade sig ut ur stugan. Han var tvungen att hitta Klaus. Han hade hört honom skrika, argt ännu till.
Inte för att det var så svårt att hitta honom, Klaus stod på Hogwarts området en aning bakom stugan med Mikael vid skogskanten.
"Nej men se vad katten har släpat hit."sade Damon och ställde sig bredvid Klaus.
"Skämta så länge du kan Salvatore."sade Mikael och hans ögon blixtrade till. "Hjälp mig att döda ungen där!"
Damon gav Klaus en snabb blick.
"Tyvärr Mikael, men jag tror att du får klara dig ensam den här gången."svarade Damon.

Kain var tyst en bra stund innan han svarade, Cassian förstod att han inte litade på dem men de var inte dum heller. Kain hade lärt sig överleva och lite på sina instinkter
"han behövde något från mig men han hann aldrig säga något innan jag flydde. Han är mäktig men just nu verkar han inte kunna göra något. Vem är han?" frågade Kain
"den mäktigaste trollkarlen i den här världen och vi har fått i uppgift att döda honom. Jezebel kom hit i somras och han träffade en kille som hette Robin som åkte hem för ett tag sedan. Sen kom jag och tillslag Damon och en annan kille som heter Klaus." sa Cassian och ryckte på axlarna
"de lät inte särskilt genomtänkt" sa Kain
"det är det inte men Dumbledore som har tagit hit oss är inte särskilt smart och han verkar inte ha tänkt igenom något alls. Han bara förväntar sig en massa saker" sa Cassian och gick sen fram till fönstret
"ska du inte springa efter din herre" sa Kain kall och Cassian kastade in kniv som satte sig i hans arm
"jag springer inte efter honom och han är inte min herre. Men du borde kanske inte lämnat din hund hemma" sa Cassian kallt och Kain tystnade