Rollspel, från olika världar

Klaus gick ut i köket där Jezebel stod och gjorde mat, han log retligt och kastade sig sedan ner i soffan med den tjocka boken i famnen.
"Är det inte jobbigt att alltid vara tvungen att laga mat hela tiden?"frågade han och tänkte på sig själv. Han behövde blod ungefär en gång i veckan för att hålla sig tillräckligt stark. Han kom knappt ihåg den tiden som han hade varit vanlig människa, det livet hade varit ointressant och en aning tråkigt.

Jezebel såg upp från tallriken
"Nej inte egentligen, jag äter typ inget ändå" sa Jezebel och slog sig ner i soffan och tittade trött på väggen framför sig. han hade egentligen behövt sova men han ville inte. han gick på ren viljestyrka just nu

Klaus nickade kort och började vända sidorna i boken. Han hade just läst hela och nästan inget av det som stod där var intressant. De här människorna hade endast vetat deras namn, inget annat, vilket var en helt del lättnad. Plötsligt slog det Klaus att Mikael borde vara vid liv just nu, om inte Bennet-häxan hade skickat honom till graven redan. Inte visste Klaus och han brydde sig inte, Mikael kunde inte veta vart han befann sig nu. Ingen visste.
"Vi måste säkert döda ormen till sist", konstaterade Klaus efter ett tag, "eftersom den följer efter Voldemort hela tiden. Frågan är bara vad den sista horrokruxen är."

Damon nickade till Klaus idé, det var lättast om de tog hand om ormen till sist då den ändå var så nära Voldemort.
"Jag kan gå och fråga Dumbledore, han är tillräckligt arg på er redan och jag verkar vara den enda som inte skadar honom."sade han och log snett. "Han verkar inte gilla då vi alla stormar in där och nu då Klaus har dödat Snape så blev ju inte saken bättre."
Han gick mot dörren och öppnade den på glänt innan han sprang in till skolan för att å skydd från regnet som hällde ner. Inne på kontoret satt Dumbledore vid sitt skrivbord och skrev något. Hans pupiller vidgades då Damon slog sig ner på stolen mitt emot honom.
"Vi har endast två horrokruxer kvar, ena är ormen. Vi undrar endast vad den sista är."sade Damon och lade huvudet på sned.

Jezebel satt tyst en stund och funderade sen
"med alla horrucruxer borta blir Voldemort dödlig men hur dödar man ett moln?" sa han undrande
"spring raktnigenom det" sa Cassian skämtsamt när han kom in i rummet "mår du bättre nu? Och förlåt för igår" sa han och satte sig ner bredvid honom
"ja jag mår bättre och det var inte ditt fel. Jag tänkte på Cassandra och ni har ju..." sa Jezebel tyst
"samma kropp. Jag antog att det var han som var felet och jag borde vetat bättre än att röra dig då" sa han mjukt och Jezebel log lite. Han vår åter förvånad över hur samma händer som Cassian nu hade kunde röra honom så mjukt medans de hade varit kalla och hårda när Cassandra haft dem

"Jag har tråkigt."mumlade Klaus och ställde sig upp. Han gick fram till skåpen och började rota i dem tills han hittade det han sökte efter. Han satte sig ner på bordet och började kasta upp chipsen i luften innan han fångade dem.
"Vem är den där Cassandra-typen?"ville han veta medan han åt.

"är det nån gång du inte har tråkigt?" sa Jezebel undrande men tystnade sen när de nämnde Cassandra. Han reste sig upp och ställde sig vid fönstret
"Cassandra var överpräst för Delilah och den som hade hand om ritualen som gav dig tillträde till stora acran. Han kunde helt enkelt läsa dina tankar" sa Jezebel
"vi kan säga att Cassandra fann det ytterst kul att plåga Jezebel med det han fått reda på" sa Cassian sorgset "sen gillade Cassandra att samla på vackra saker, inkluderat människor" sa Cassian och såg på Jezebel
"min far skickade mig för att bo hos honom i hans herrgård och just då brydde jag mig inte om mitt liv så vi slog vad, vann han skulle jag bli hans fånge, vann jag skulle jag få allt han ägde" sa Jezebel och tystnade sen
"jag som jobbade för Jezebel på den tiden fick inte bo hos Cassandra eftersom jag bara var ett spelkort. Men jag träffade honom en gång och visste att något var fel. Jag frågade aldrig vad Cassandra gjorde men jag borde kanske gjort det." sa Cassian lågt och undrade om han skulle fortsätta
"han gjorde saker som ger mig mardrömmar, det är allt jag säger. Han visste att jag inte kunde säga nej! Döden säger inte nej! Så min utväg var at skada mig själv, jag ber nämligen aldrig nån att sluta eller skona mig" sa han lågt och såg inte på dem "i vilket fall som helst vann jag badet och Cassandra blev rasande och tänkte döda mig och eftersom jag inte brydde mig tänkte jag låta honom göra det men Cassian klev i mellan och den kroppen han hade då dog så jag flyttade hans hjärna till Cassandras kropp" sa Jezebel som om det vore det enklaste i världen
"ja så jag och Cassandra har samma kropp" sa Cassian och ryckte på axlarna "och nu vet du vem Cassandra är" sa han lågt. Ingen av dem gillade den döda mannen

Klaus nickade, han var egentligen inte så hemskt intresserad. Han behövde endast få något att lyssna på istället för deras rinnande blod i kropparna.
"Jag har också bytt kropp, det var ganska häftigt egentligen. Men lägenheten som han bodde i var inte så väldigt intressant."sade Klaus och fångade det sista chipset. Han såg på den tomma påsen, skrynklade ihop den och sparkade in den i brasan.
"Men det var kul då jag låtsades vara honom, jag skrämde livet på fler personer. Jag lyckades till och med lura Damon några gånger."berättade han och log av mitten då han varit i Alarics kropp.

Jezebel vände sig om och lutade sig mot fönstret
"gör ni aldrig nått normalt?" sa han uttråkat
"och jag vet inte om jag tyckte det var så kul. Men de kanske beror på att jag är fast i den här kroppen" sa Cassian "finns det något du inte kan göra?" sa han uttråkat och tog Jezebels hand och satte honom bredvid sig och log svagt. Han ville inte att Jezebel skulle vara glad och le

"I vår värld så finns det inget som är normalt, med tanke på att jag är en hybrid så är jag allt förutom normal."sade han bara och såg sedan på Cassian. "Jag kan inte...jag kan inte... nej, jag vet inte något som jag inte kan göra."
Han log svagt och tittade sedan upp mot slottet där Damon fortfarande var.
"Damon har varit borta länge nu", sade han lågt och såg upp mot den mörknande himlen. En blixt uppenbarades och just efteråt följde en hög knall. Klaus log, "jag älskar åska."