Draco Memoraid

Förblir det något nytt kapitel ikväll då? ;3

Jag vill också vara med och mörda in korkade pojkvän Elzyii!!! hoppas du ändå lägger upp ditt kapitel snart för jag och säker många fler längtar jättemycket
du är bäst

Hade inget internet igår men idag kommer jag att ha det
hela dagen! Är helt klar med kapitlet (Som blir extra långt) och jag lägger upp det direkt efter att jag svarat på alla era kommentarer så KOM IHÅG ATT KOMMENTERA NÅGOT SÅ ATT JAG KAN LÄGGA UPP DET. Vill bara passa på och tacka er för alla kommentarer, har aldrig fått så många och nu när det är jobbigt behöver jag dem som allra mest. Jag är oändligt tacksam för den stöttning jag fått av er, det känns så bra i mitt svidande hjärta. Jag och han kommer att göra ett nytt försök eftersom han verkligen ångrar sig (Och jag tycker att alla borde få en andra chans) men det är ändå skitjobbigt eftersom självförtroendet och tiliten är körd i botten. Och jag har inget som helst emot att ni mördar honom lite, ni får gärna döda äcklet som han låg med också hon är elak ända in i märgen, som Pansy typ. Hon liknar faktiskt henne också.... jaja, nu ska jag svara på era kommentarer. Tänkte bara svara på de första ni skrivit eftersom jag antar (Och Hoppas!) att ni vill ha kapitlet så fort som möjligt Men jag är tacksam för dem andra, ni är faktiskt de som stöttat mig mest i det här och jag önskar att jag fick krama om er allihopa. Men det hoppas jag att ja får på nån mugglisträff småningom, FÖR VI MÅSTE TRÄFFAS.
Det är för er jag skriver, lever och andas. Och det är PÅ GRUND AV ER som jag är lycklig. Och som jag tar mig igenom det jobbiga, ni är guldvärda! Ni får mer än gärna pm:a mig om ni vill, jag blir så glad över att få mail ♥. Ni är bäst mina älsklingar! Puss på er ♥.


Då vet ni båda hur jag känner varje gång jag tittar på er!

Kan bara säga detsamma hörru! Blev lite chockad själv faktiskt...Tack sötnos!

Ikväll mitt älskade hjärta så får du din efterlängtade fortsättning! ♥

Finns det något sötare än detta?
Svar: Nej. Draco har mött sin överkvinna...............

Du är inte den enda som känner dig förvirrad sötnos...
Har jag nämnt att jag älskade din kommentar? Inte? Ido.
Och vet du en sak? Elli är ÄNNU mer förvirrad än du.
Hihi du har gett mig VÄRLDENS bästa ide sötaste lilla du! fast jag tror du kommer vilja döda mig lite.... det kommer du....Ohja... Det kommer du också, Freddelito, om du minns? Du gav mig en mycket elak ide för läääänge sen....Snart är vi där. HAHA.
Haha awwww! Jag älskar Blaise ♥Men Draco ännu mer såklart...Tror Blaise är lite mer mesig i min ff:n, har jag right? Är det din kusin???!! GE HENNE EN FETING KRAM FRÅN MIG. Och en till dig själv också givetvis. Puss!♥

Gah min ängel har bytt profilbild... DET VAR DÄRFÖR JAG INTE KÄNDE IGEN DIG!!!! ♥ Åh min sötnos, du får givetvis en av mig också, som alltid, Tack så mycket det värmer verkligen mitt hjärta. Puss!

Hihi Luna....Jag funderar faktiskt på att avslöja en liten hemlis för dig.... gaha älskar dig din tokfia!!!!!♥333 TACK SÖTNOSEN JAG KAN INTE BESKRIVA MY FEELINGS IN WORLD BUT...Yeah, I loveu. PUSS ♥ och du kommer bli glad ^^

ååååh stora C!
du har aldrig skrivit en sån lång kommentar förut... o_o *Bli helt nerkärad och rusa runt i galopp medan Lucy springer efter* GAHAHHAHA ME GUSTA.
Hihi ja, tycker faktiskt Draco är ovanligt söt där.
Ja varför är du arg du ska få din kyss av Elli vänta lite "Den som väntar på något gott" Bli inte arg i onödan du mår bara dåligt *behandlar honom som om han var tre och ger honom en klapp på huvudet*
Draco: ...................................*Sobsob*
Haha det är rätta takter C, Draco behöver det! och "Som om han var tre...." Han ÄR....
Visserligen gillar jag sirliga slut men inte på det här sättet Så nu låser jag in dig i skrymslet under trappan utan mat i en väcka och sen ska ja gå och tortera Elli för att hon var så dum. Nej det ska jag inte men nu måste du lösa detta för annars kanske jag tar en tidmaskin och gör så att Draco blir omagisk och flyttar honom till en anan familj så att han och Elli aldrig träffas. Dun dun dun Ta detta som en varning från dödsätarna
*Stirr*
Jag är stum älskling.... JAG HAR SKRIVIT ETT SUPERLÅNGT KAPITEL NU SNÄLLA SÄG ATT JAG SLIPPER SKRUBBEN? HAHAH....Ja snälla gör det, Draco i en mugglarfamilj...JAG VILL SE DET.



Hihi sötnos, det är ju du som kikar bland kommentarerna (a)♥

GAHAHAH MIN ÄLSKADE BULLIS!!!!
Finns bara ett enda ord att säga: Detsamma.
Och jag kommer att ge dig feting kommentarer på dina ff:s så fort jag får nåmn tid (Och data) till att lääääsa... DU ÄR ALLT DET DÄR, DE HÄR VAR EN AV DE FINASTE KOMMENTARERNA JAG LÄST, DET ÄR DIN OCH LUNAS ALLTID. Ni är helt fuckiing underbara. Jag gör bara en enda sak: ÄLSKAR ER.
Tack ♥ *Dör av feels*

Hanlio:


Åh finner inga ord hur mycket det värmer... TACK!

HAHAHAHHA JAG VET VISST ÄR DET KUL!!!
*skratta ondskefullt och röra hetiskt i en gryta med halvkokta förstaårselever*
Harry: ....... *Cut cut* HAHAHAAAAAHAHAHAHAH HARRY, HUR KÄNDES DET VA? Ensam och ickeönskvärd.
Jag kom på att du inte heller har det, och kanske just därför som jag springer runt och skriker av lycka.
DU BEVAKAR MIN FF:N OCH DU HAR VARIT HEMLIG UNDER ALL DENNA TID. Omg...Jag är målös. Make my day sweetie! Vi gottar oss tillsammans...NU SKA NEVILLE DÖ!

TACK MIN ÄLSKADE VILDE ♥
Mitt hjärta svämmar över and that feelz goood!


Hihi Blelli låter som nått mycket äckligt (a) ME GUSTA.
Vad sägs som lucelli? Lucius vill faktiskt också vara med på ett hörn. Eller två. Det får han inte, den äckelgubben!
DU GER MIG FEELS HONEY!

Jag blir helt rörd, tack snälla fina rara du.
Tänk om jag kunde ta alla fina ord och stoppa dem i en burk för att ta fram dem när jag är done, då skulle jag vara helt sepelycklig. Jag blir tårögd av glädje, du är en sån vacker person. Tack snälla för att du läser det här...♥
Du har redan dödat mig med feels din lilla luring, tur att jag har nio liv! Puss ♥

Åååh tack Lollo, det värmer verkligen hörru!
Detsamma sötnosen min ♥
Hihi har kärat ner mig helt i dem här staplarna, tack så mycket!!! Detsamma, det ska du veta. Hade inte ens varit medlem här längre om det inte varit för er... Du är underbar.
Lovejo, och detsamma!

JAG BLEV! och på dig såklart ;*♥

tack gumman! Det värmer hoppas du kommer gilla resten ;*♥

Huhu då skulle du se min reaktion....
Trodde inte att jag någonsin skulle kunna bli glad igen efter det med Jim. Om jag hade fel? Ohja. NU ÄR JAG LYCKLIG.
Detsamma sötnos.

*Lycka*

HAHHA ALLTSÅ DIN KOMMENTAR JAG TYP BARA DÖR AV DEN.
Det var inte direkt det du väntade dig va sötnos? Inte jag heller. Och definitivt inte hon.
Draco: Visst...........Okej då. Kom då
Huh....Glöminte att skydda dig Vendi, tänk dig att få en avkomma med den där! ♥ xD

Din kommentar (blubb) visar precis mina feels.
DET HÄR ÄR FÖR BRA FÖR MIG. Huhahaha.
Nej, jag vet... Hon vet...alla vet... MEN ÄNDÅ GÖR HON DET.
hahahah åh nej... Jag älskar det här!!
"Vem är nästa i kön, Harry eller?" Klockrent.
SÅ FUCKING KLOCKRENT. Hon gör dig besviken, right? Mig också.
Du dödar mig också, men om det är såhär underbart att dö så gör jag gärna om det. ÄLSKAR DIG MITT LYCKOELIXIR.

blubb fisk blubb blubberiblubb......./Draco.

And I love U!

Nawwwwww tack sötnos! ♥ Blir sååå rörd!
detsamma förresten, om jag inte redan sagt det. ILOVEU.
ÄR HAN INNE??? Okej det där var flera dar sen....Damn! I want a DRAKE! Tack återigen ♥

Jag skulle kunna tala om för dig hela dagen om hur underbar du är, men risken för uttråkning skulle dessvärre vara överhängande stor isf...Så jag antar att jag får nöja mig med en sak : DETSAMMA.
Snälla älskling, om du visste....Jag får vingar av dig. DU är den JAG vill ha. Så lucy ska hålla tassarna borta, han vill ha allt å alla den fuling.
Tycker du verkligen det?! Åh Channie, u make me feel CRAZY.
Oh jo, du-vet.vad,,,,, hehe. U NÅW! ♥
Jag tycker du är den bästa. Du är oslagbar. Du är underbar.
Jag mer än älskar dig. Jag AVGUDAR dig.
Puss♥

INTE MÄRKT DET?!
Jodu Glina.... Du är min första bevakare tillsammans med Chookie, så dig kommer jag aldrig att glömma. Okej, jag glömmer ingen...MEN ALDRIG I HELA LIVET DIG.
tRO ALDRIG (oj caps, blev visst lite fööör upprörd) det igen, okej? fdet kommer aldrig i hela livet hända. Du är underbar. PUNKT SLUT.
Det var din kommentar också.
Den fick mig att le som besatt.
Jag är så glad för den, och för dig. Blev rädd att du försvunnit, men nix... TACK och LOV.
Jag är helt tårögd. Ja, jag som aldrig gråter det men nu blir det för mycket hehe... TACK SNÄLLA UNDERBARA DU.
Jag blir så glad...Jag...blir hänförd. Tack detsamma älsk. Tack.♥3333333333333333333333333333333333333333333 Försvinn aldrig från mig.


Jaha du Miles... Du blir, låt mig se, nummer fyra *tråkig receptionsröst* Vilket jävla äckel! Du kan glömma Elli, alla hennes andra uppvaktare är värdiga henne, till skillnad från dig din *skriker svordomar eftersom det här kapitlet gett mig så mycket feels att jag måste ta ut dem på fler sätt än att dunka huvudet i kudden* HAHAH THAT FEELING.
Helt klart ett av dem bästa styckena jag läst, dog lite smått där. HAHAH DET ÄR SÅ UNDERBART BARA.
Verkligen mitt i prick. Du är för underbar.
Visst är han en sådan man bara avskyr?

Ja, Draco är nog lite för svartsjuk är jag rädd...

Du Blaise, bli vän med Theodore istället. Jag vet att du tycker att han är en nobody, men det tycker alla andra om dig, så visst skulle du gå ner ännu mer i respekt om du började prata med honom, men bättre en bra vän än några totalt falska!
Kan man annat än hålla med? Nej. Ytterligare en sak som visar vilken fin människa du är Sofia. Kärlek till dig♥

Har du någon aning om hur många gånger jag var tvungen att gömma ansiktet i händerna för att det blev för mycket för mig i det här kapitlet? När Draco ljög om Blaise, Blellikyssen mm, men när Draco lutade sig frammåt och rörde mina läppar med sina så fick jag ett riktigt Drellianfall. Jag hoppade runt i rummet (vilket fick hunden att börja skälla och pappa att fråga vad tusan jag höll på med "Draco Memoraid så bry er inte" borrade in mig i kudden, låg på alla fyra och pressade pannan mot sängkarmen, rullade runt på golvet i nån yogaställning med knäna mot öronen och massa mer. Jag har ingen aning om varför, det var bara alla feels. Se där, nu fick jag näsblod också, det är nog från när jag dunkade huvudet i madrassen.
Gratulerar älskling, du gav precis en perfekt bild av hur JAG reagerade när jag såg din kommentar. Det sprattlar fortfarande i benen efter min språngmarsch. Vetu hur jag känner när du skriver en massa fint till mig? Jag kan verkligen inte förklara det, de är helt omöjligt. Men det är en känsla jag aldrig tidigare upplevt. Sluta aldrig skriva, sluta aldrig kommentera, sluta aldrig finnas. Du är helt underbar!

Jag kan äta ditt blod.../ Okänd.
Huh?! Ähum....??!! Vafan.

arför gick du Elli? Draco är för en gångs skull känslosam och ärlig, här är du den hjärtlösa! Stackars Draco! Draco som sjönk ihop med huvudet i händerna När jag kom dit lät jag som min hund gör när han känner sig övergiven och ensam. Som Draco ungefär. Nej nu börjar jag snart gråta, why must you hurt me this way?
Håller återigen med kloka sofia. Stackars Draco...När han verkligen försöker så klantar han ändå till det. Gaha...Jag blir galen av det här!!! *riva sig i håret och skrika*
U kill me av feels sofia. Loveu. FÖRÄVER.
Detta var en av de bästa kommentarerna någonsin. CREDITS.

GAHAHAH NU BLIR JAG GALEN PÅ RIKTIGT.
Har jag fått en ny bevakare???!!! Det får jag ju aldrig.... TACK SNÄLLA DU JAG ÄR HELT MÅLLÖS. Tack för dina fina ord, hoppas verkligen du vill fortsätta läsa! Nu gjorde du min dag

Okej, nu dog jag faktiskt på riktigt. EN TILL?!
Kan ju bara säga, läs kommentaren ovanför dig och ta åt dig.
FÖR DET ÄR TILL ER BÅDA TVÅ. Jag ser verkligen fram emot att få lära känna er, välkommen till gänget! ♥ Ni gjorde min dag. Och TACKTACKTACKTACK. Finner inga ord, så därför,...Tack... GAHAHAH TACK!!!!!! Kul att det är din första tråd....Du kanske inte förstår det, men de är en oerhört stor ära för mig♥


DET SKA NI FÅ OM JAG FÅR MER AV ER!!!!!!!!!!!!!♥

Mitt hjärta svämmar över. Den meningen ger mig så mycket. Tack snälla fina Fannie♥


DU GÖR MIG RÖRD TILL TÅRAR! och du...Det är en omöjlighet. DRACO ÄLSKAR DIG!!!! Jag med. TACK ♥333


Jag har bara en mening. Jag älskar dig.
nej vänta, en till. Detsamma.
Och: Du har ett långt PM: att vänta och jag en ny profilbild.

Min älskade desiree DU ÄR TILLBAKA.
Fan vad jag saknat dig hörru du, nu inser jag verkligen vilken stor plats du har i mitt hjärta trots att vi knappt känner varandra.
Klart jag gör, att få beröm från dig är ju som att vinna miljon på lotto! TACK SNÄLLA DU.

Jag älskar dig lite extra för att du har skrivit så passa mycket om Blaise ( MY MAAAYN ♥ )!!! Och att han var den som fick kyssa Elli först var bara så sjjjuuuuukt awesome 8D - in your face Draco! *Myser*
Om du vill ha honom- Ta honom. Han vill bli tagen, framförallt av dig. SÅ VAD VÄNTAR DU PÅ? Befria honom från hans plågor och gör det NU.

Draco är en mes. Han kommer alltid att förbli en.
BUT I LOVE HIM ÄNDÅ. Om du fattar.Jag älskar ju dig också.
Du och B borde gifta er. Jag trpr ni skulle få söta bebosar :* Okej detta hör väl inte till ämnet... JAG ÄLSKAR DIN KOMMENTAR. Och tare chill, jag blev också förvirrad.
Numåste jag skynda mig att lägga ut fortsättningen innan du får hjärtslag. ÄLSKAR DIG SÖTNOS.♥333


GLAD? DETTA är ingen överdrift. Jag är.... MER LYCKLIG ÄN VAD SOM ÄR TILLÅTET.

gaha min HpSås, jag bara älskar ditt namn.
Du är moset i min marmelad, min brunsås över min geggiga portion... Okej jag är lika kass på poesi som Hagrid. Men, JAG BLIR TOKIG AV DIN KOMMENTAR.
tack så mycket, varje gång du skriver så blir jag så glad så det nästan är kriminellt. Tack snälla underbara finaste du! ♥
Ingen fara mitt älskade hjärta, känner detsamma för dig.
IDAG FÅR DU ETT RARNG! PUss ♥

NU!♥3

åh hej nu blev jag ännu gladare!!! ÄNNU EN NY BEVAKARE OKEJ DETTA ÄR KIMINELLT. Det har framförallt aldrig hänt mig...SÅ JAG VET INTE VAD JAG SKA TA MIG TILL MEN LYCKLIG BLEV JAG.
Tack snällasnällasnääällla du!

Hehe...JKag hatade det namnet. Tänkte ha ett annat först, men glömde bort det i sista sekund..Sedan blev det dedär. Såg sedan att förkortningen DM blev samma som Dracos namnförkortning...Så det var lite kul. Tack så hemskt mycket, hoppas att du kommer att fortsätta läsa!♥

KOMMENTERA OM NI VILL HA ETT NYTT KAPITEL!!!!! ÄLSKAR ER ALLA

vill ha nytt kapitel nuuuu!!

YAY omg

Tack Alma123!! och Elixir!

Hoppas ni alla kommer att gilla det, som ni ser är det väldigt långt
men kände för att skriva långt- och tyckte att ni förtjänade det efter ett lååångt avbrott Kommentera eller tumma gärna om ni gillade det, de betyder som ni vet allt för mig.
Älskar er alla! Tack vare era kommentarer om Jim så känner jag mig betydligt starkare. Tack!

Kapitel 58
Sectumsempra

Jag hade aldrig tidigare önskat så innerligt att få bli relegerad.
Min vistelse här på skolan hade utan överdrift nått botten.
De enda som snurrade i mitt huvud var bilden av Dracos bedjande ögon och känslan av hans mjuka läppar mot mina. Hur hade jag kunnat vara så dum?
Jag hade inte berättat för någon om mitt lilla misstag, inte ens för Hermione.
Jag hade inte haft hjärta nog till att på ett sådant bryskt sätt slita ner henne från molnen som hon svävat på ända sedan i lördagskväll. Hon och Ron hade inte kysst varandra ännu men det hade inte varit långt ifrån och nu gick Hermione bara och väntade på att Ron skulle skrapa ihop tillräckligt mycket mod för att bjuda ut henne.
När vi som vanligt traskade upp till tredje våningen för att ha försvar mot svartkonster tillsammans med Slytherin snörpte mitt hjärta ihop sig till en hård klump.
Det verkade som om jag skulle få tillbringa vårterminens första lektion med både Draco och Blaise, toppen.
Jag var så inne i att tycka synd om mig själv att jag inte märke att jag traskade rakt igenom Nästan huvudlöse Nick- Gryffindors elevhemsspöke - och han fnös förolämpat när jag inte bad honom om ursäkt.

Lupins klassrum var som vanligt fyllt av spännande saker.
Han verkade ha skaffat sig ytterligare två akvarium under julledigheten och flera av eleverna stirrade med skräckblandad förtjusning på en stor glasskål där det simmade omkring någonting stort och fjälligt som ideligen pressade sitt fula ansikte mot glaset och gjorde grimaser åt varje elev som passerade. Neville pep förskräckt när den ettriga vattendemonen gjorde ett utfall när han gick förbi Lupins skrivbord och skyndade sig att lägga beslag på en plats längst bak i klassrummet så långt bort från varelsen i akvariet som han kunde komma.
Lupin verkade vara på ett strålande humör trots att han såg mer sliten ut än någonsin.
Han hade en reva i sin klädnad och ett otäckt sår tvärsöver kinden. Ringarna under ögonen vittnade om sömnlösa nätter och luggen hängde slappt ner över hans fårade ansikte, matt och otvättad.
”God dag mina kära elever och välkomna tillbaka. Jag hoppas att ni har haft ett bra jullov?”
Några mumlade jakande till svar och Lupin fortsatte med en röst som var förvånansvärt kraftfull med tanke på hans medtagna figur, ”Jag hade tänkt att vi skulle börja terminens första lektion med ett litet test för att se efter vad ni har lärt er- Nej inget prov-”, sa han leende när han fick syn på Seamus förskräckta ansiktsuttryck och Hermione såg lätt besviken ut, ”Utan mer som ett litet kunskapstest på de saker som jag- förhoppningsvis- lyckats lära er under höstterminen. Om ni börjar med att plocka fram trollstavarna-Du kan ta ner böckerna Hermione- och tillsammans uttalar patronusbesvärjelsen så ska jag plocka fram en boggart som ni kan öva på. Sätt igång allesammans, säg efter mig: EXPECTO PATRONUM!”
”EXPECTO PATRONUM!”
”Mycket bra. Om vi nu tar och rullar fram klädskåpet... Kan du ge vara vänlig och ge mig ett handtag här, Harry… Sådär ja... Nu kan ni komma och ställa upp er, inget spring tack. Var inte blyga, kom fram kom fram, det här har ni gjort flera gånger förut, du också Neville... Sätt igång!”
Ledet började som vanligt rulla fram på löpande band och avståndet mellan mig och det dammiga skåpet som vanligtvis hade sitt hem inne på Proffesor McGonagalls kontor minskade överraskande fort. När Hermione, som var framför mig i ledet, hade kastat en nästan kusligt perfekt patronos över sin dementor och med ett litet överlägset leende etsat i vänstra mungipan spatserat iväg och ställt sig på andra sidan klassrummet för att se efter om någon annan skulle få till det lika bra som hon, så var det bara ett enda minne som cirkulerade inuti mitt huvud.
När dementorn fällde ner sin huva och rosslande gled fram mot mig över golvet med sin döda ruttnande hand framsträckt under manteln var det min och Dracos kyss jag såg framför mig, och dementorn flydde ilsket undan för min gnistrande enhörning som lika graciöst som dimman den var gjord utav reste sig på bakbenen och svingade sitt eleganta horn mot den ohyggliga varelsens innandöme. Trots att jag enligt Lupin hade klarat testet oklanderligt så hade det känts bättre om jag inte hade gjort det och moloket gick jag och ställde mig bredvid Hermione vars leende slocknade när hon såg min blick.
När det var Dracos tur att kasta sin patronus höll jag omedvetet andan av spänning.
Av någon anledning var jag livrädd för att han inte skulle klara det och jag andades inte ut fören jag såg hans fjällräv trava ut ur trollstavsspetsen och med blottade tänder anfalla dementorn bakifrån.

Jag lyckades med nöd och näppe undvika både Blaise och Draco resten av veckan.
Så fort vi höll på att stöta ihop med dem i korridorerna kom jag plötsligt på att jag glömt något och rusade iväg åt motsatt håll. I början verkade varken Ron, Harry eller Hermione reflektera över det men under torsdagens trolldryckslektion då de hade tagit bordet bredvid oss och jag vägrade att svara när Draco försökte prata med mig blev Hermione misstänksam och drog mig diskret åt sidan när vi gick för att lämna in våra provrörsflaskor med trolldryck vid katedern på slutet av lektionen.
”Elli, vad är det frågan om egentligen?” Viskade hon halvhögt samtidigt som hon kämpade med att fästa sin flaska med motgift i behållaren, ”Har ni bråkat igen?”
”Nej”, mumlade jag till svar och undvek omsorgsfullt att se henne i ögonen, ”Vi bara...”
”Är du kär i honom?”
Jag rös till och lyfte hastigt blicken från hennes fötter, ”Aldrig i livet!”
”Varför undviker du honom då?”
”Det gör jag väl inte! Jag bara...” Jag stängde snabbt munnen när jag fick syn på Draco som sakta kom gående mot oss, ensam förengångskull.
”Jag tror jag måste gå på toaletten, hälsa Proffesor Snape att jag... Vi ses senare.”
Snabbt vände jag mig om och kilade ut ur klassrummet med både Hermiones och Dracos ögonpar brännande i nacken.
Sedan tittade de som hastigast på varandra och Hermione bet sig fundersamt i underläppen när hon lade märke till Dracos ansiktsuttryck. Hon ville säga någonting men hon kunde inte komma på vad.
Draco stirrade efter Ellis avvisande ryggtavla ett ögonblick innan han med sänkt huvud släntrade tillbaka mot sin kittel utan att lämna in sin trolldryck.

Jag hade stannat mitt i den avlånga kyliga korridoren.
Till höger om mig tornade de omtalade fängelsecellerna upp sig; uråldriga och förfallna.
Innanför den rasade stenväggen låg drivor med godispapper och avbrutna chokladgrodekort.
En rysning lämnade min kropp när mina ögon föll på en röd intorkad vätska som med snirkliga bokstäver bildade ordet Smutskalle ovanför den spruckna gaveln.
Under texten fanns det ett litet handmålat sigill där det med en helt annan mycket ordentligare handstil stod Arvtagarens fiender, tag er i akt!
Säga vad man ville om Slytherinarna men särskilt påhittiga var dem inte.
En liten evighetseld brann för sig själv längst bort i cellen och ovanpå den sedan länge sönderslagna murverksbänken stod en oval plastbytta där de simmade omkring något som liknade ruttnande sniglar. Slytherinormen avtecknade sig i form av en uppstoppad förtrollad pytonorm som såg riktigt obehaglig ut där den hängde och dinglade från det förfallna taket.
På dess gulnande trubbiga tänder hade man spetsat smycken, trasiga gåspennor, trollstavsdelar och godispapper. När jag tog ett kliv fram för att betrakta alla ingraveringar i den fuktiga väggen trampade jag på någonting. Långsamt böjde jag mig ner och plockade upp föremålet.
Det var ett litet mynt i samma färg som Slytherins emblem, men dess yta var alldeles slät och visade inga tecken på vare sig text eller orm. Storleksmässigt påminde den om en galleon och jag vred nyfiket på den i handflatan.
Utan att riktigt veta varför stoppade jag det lilla myntet i fickan och klev tillbaka över den förfallna muren som en gång i tiden hade använts till att spärra in obehöriga.
Jag var inte ett dugg förvånad över att Slytherinarna hade valt just det här stället till fritidsgård.
Jag skulle just till att vända mig om och återvända till Hogwarts mer civiliserade områden för att ha en dubbeltimme i spådomskonst när ett skrapande ljud fick mig att stelna till.
Uppflugen på en av de tomma gallerkarmarna satt Theodore Nott.
Han var iförd en sliten nött klädnad och håret hängde glanslöst ner strax ovanför axlarna på honom.
De gulbruna ögon var som fastklistrade på mig och när han upptäckte att jag tittade tillbaka log han ett litet leende som blottade ett par vita spetsiga hörntänder.
Hans hastiga uppdykande fick mig att gapa dumt och irriterat upptäckte jag att hans leende blev ännu bredare. ”Det hjälper inte att gömma sig från sanningen, rätt som det är
så kommer den ikapp en.” Det var första gången jag hörde honom tala och hans röst var låg men mycket kraftfull, ”Jag vet varför du kommit hit.”
Jag stirrade upp på honom där han satt, rak i ryggen och med sin trollstav i ett fast grepp mellan pekfingrarna.
”Jasså?” Frågade jag giftigt och kisade upp mot honom, ”Och du själv har förstås en vettig anledning till att sitta här nere alldeles ensam?”
”Både jag och nej”, svarade han stillsamt och drog naglarna mot den steniga ytan; det var de som hade orsakat skrapandet, ”Men jag tycker om att sitta här. Det är en trevlig plats.”
Jag höjde på ögonbrynen och drog ett skälvande djupt andetag för att lugna mina impulser.
Grabben var spritt språngande galen det var de ingen tvekan om. ”Så bra då”, sa jag, ”Om du ursäktar så...”
”Brukar du skolka från dina lektioner varje gång du gjort någonting som du ångrar?” Frågade han och viftade på sin trollstav, ”I sådana fall borde din närvaro vara skrämmande låg.”
”Och det ska du yttra dig om! Varför är inte du på din lektion om jag får fråga? Nu när jag tänker efter så har jag nästan aldrig sett dig i klassen, så om det är någons närvaro du borde bekymra dig om så är det din egen!”
”Man ser bara det man vill se”, svarade han lågmält och jag himlade med ögonen.
”Det där kunde en treåring ha sagt bättre. Varför kommer du inte ner hit istället? Jag gillar att ha ögonkontakt med den jag pratar med.”
Med en nästan omänsklig elegans hoppade han ner från karmen och landade ljudlöst på fötter framför mig utan att släppa ögonkontakten. Sedan tog han ett steg framåt så att han stod alldeles intill mig. Nu såg jag tydligare hans ansikte. Dragen var rättvist sagt ganska vackra. Han hade högt ansatta kindben, smala läppar och nästan vaxgul blek hy. Ögonen var mycket riktigt gulbruna till färgen, de påminde om nytjärad marmelad och efter att ha iakttagit dem ett ögonblick rös jag till.
Han blinkade inte.
”Det är du som är Eleonora, eller hur?”
Jag nickade, förvånad över att höra någon tilltala mig vid mitt hela förnamn. ”Och du är Theodore Nott?”
”Kalla mig Nott. Jag förvisar mig om att din vän Malfoy har berättat en hel del om mig.”
”Nej, han har aldrig ens nämnt dig”, svarade jag och en glimt av vag förvåning tändes i Notts ögon.
”Där ser man”, sa han fortfarande med samma låga sjungande ton, ”Där ser man...”
Han förflyttade sin genomträngande blick till väggen mittemot och jag vägde lite på ena benet, osäker på om jag skulle gå eller stanna kvar.
En kylig vindpust svepte in över den mörka korridoren och jag huttrade ofrivilligt till.
Nott rörde inte en fena och jag la märke till att huden på hans bleka armar som stack fram under den lite för korta klädnaden var helt slät. Jag huttrade till igen och slöt mina skälvande fingrar om trollstavens spets. Det var någonting som sa mig att jag inte borde vara här nere.
Jag vred lite på mig för att se vad Nott höll på med och fick en smärre chock när jag fick syn på honom alldeles bredvid mig. Hur hade han kunnat förflytta sig utan att jag märkt det? En isande kall kåre löpte längs med ryggraden och jag svalde djupt. Notts ögon var kalla och uttryckslösa. När han kände av min rädsla log han och lutade sig ännu närmare mig.
Som från ingenstans slogs jag av en stark impuls att kyssa honom. Hans blodröda läppar och släta rena hy fick det att vattnas i munnen på mig och hans ögon såg med ens inte alls kyliga och tomma ut längre. Istället strålade de av värme och jag ville inget hellre än att få drunkna i deras bottenlösa skimrande ocean.
Jag öppnade munnen och stirrade hänfört på Nott vars läppar var alldeles intill mitt öra.
Jag hade verkligen ingenting emot det, han skulle få komma hur nära mig han ville. Han skulle få göra precis som han ville, bara jag fick stå här och se in i hans vackra ansikte...
Jag ruskade på huvudet och försökte slita blicken ifrån honom. Vad höll jag på med?
Jag ville verkligen inte kyssa honom. Jo, det fanns inget jag ville hellre än det. Nej, definitivt inte. Jag kände ju honom inte ens. Det spelar ingen roll, så länge som han fortsätter vara sådär vacker.
Nej jag vill inte, mitt hjärta tillhör någon annan. Ditt hjärta tillhör bara honom.
”Nej”, mumlade jag och lutade mig mot väggen, ”Nej det stämmer inte...”
Jag slöt ögonen för att undvika att återigen bli fångad av hans blick.
När jag öppnade dem igen stod han fortfarande alldeles intill mitt öra och jag skyndade mig att blunda igen. Vad var det här för magi? Fanns han ens på riktigt eller höll jag på att bli galen?
”Nej du är inte galen”, viskade han i mitt öra, ”Du är stark. Starkare än jag trodde faktiskt. Men räcker det?” Jag drog häftigt efter andan och knep ihop ögonen allt vad jag orkade.
Hjärtat bankade som besatt i bröstet på mig och märkliga röster viskade saker inuti mitt huvud.
Jag kunde inte höra vad dem sa men det behövdes inte. Jag höll på att bli lika tokig som Luna.
Flämtande som om jag sprungit ett maratonlopp slog jag återigen ögonen.
Mitt hjärta for upp i halsgropen och jag var tvungen att ta spjärn med fötterna för att inte svimma.
Korridoren var tom.


”Du kan faktiskt inte undvika mig för alltid.”
Jag stelnade till där jag satt omgiven av mina Gryffindorkamrater och avnjöt kvällens sista måltid som bestod av kokt potatis och kålpudding. Nyfiket kikade det på Draco som ställt sig framför mig med armarna i kors över bröstet och de genomträngande gråa ögonen riktade mot mig.
”Jag vill prata med dig.”
”Jaha”, sa jag och rätade på mig, ”Men tänk om inte jag vill prata med dig då?”
Han hajade till, ”Du kan inte mena att jag gjort något fel!”
”Du har gjort många fel, Draco”, sa jag kyligt och sköt min halvätna middag åt sidan, ”Kan du inte bara vara snäll och låta mig vara ifred?”
”Va?” Sa han och rynkade pannan, ”Vad är det med dig?”
”Frågan är väl vad det är med dig. Kan du inte fatta att jag vill vara ifred? Stick härifrån nu.”
Ett par av Gryffindoreleverna klappade i händerna och Fred busvisslade högt.
Mitt hjärta gick i två delar när jag såg en mörk rodnad stiga upp på Dracos bleka kinder men jag tvingade mig själv att skratta högt och blinka med ögonfransarna åt Fred som log skadeglatt.
”Men...” Började Draco, det såg ut som om luften helt hade gått ur honom, ”Men jag trodde...”
”Jag skiter i vad du tror så länge du inte tråkar ut mig. Kan du inte bara sticka härifrån nu? Ser du inte att vi är upptagna?”
”Men jag...”
”Jag orkar inte med dig längre, kan du inte bara acceptera det? Jag är trött på dig så låt mig
bara vara ifred och gå härifrån nu, och va snäll och låt mig vara i fortsättningen också. Du är patetisk.” Fred och George vek sig dubbelt över varandra, skakande av skratt medan de dunkade nävarna i bordet så tallrikarna skallrade och Lee Jordan gjorde tummen upp åt mig bakom tillbringaren. Draco tittade förvirrat på mig ett par sekunder; som för att avgöra om jag menade allvar eller om allting var ett enda stort skämt.
När jag inte gjorde något som antydde det sista knyckte han på nacken och backade ett par steg. ”Som du vill.” Hans röst var kallare än is och jag rös till inombords när jag såg in i hans ögon.
De var alldeles svarta av ilska och blanka av tillbakahållna tårar.
”Det verkar som om jag missuppfattat allt.”
”Det har du”, sa jag utan att släppa honom med blicken, ”Det har du verkligen gjort.”
Draco knep ihop sina smala läppar; jag kunde se hur han darrade och jag var väl medveten om att jag gjort honom mycket illa. Men jag var tvungen.
Han gav mig en sista lång sårad blick innan han vände på klacken och marscherade ut ur stora salen.
Jag stirrade uttryckslöst efter honom medan skratten och sorlet från eleverna omgav mitt dunkande huvud. Om jag bara kunde bli kvitt den här nedrans huvudvärken...
”Elli, vad håller du på med?” Någon ruskade mig hårt i armen och jag vred förvånat på huvudet.
”Varför sa du sådär till honom för? Det var väl bra onödigt!” Hermione spände blicken i mig och jag ruskade avfärdande på huvudet. ”Det var bäst så...”
”Bäst så?!” Hon reste sig upp och drog obarmhärtigt upp mig på fötter. ”Jag tror att vi har en hel del att prata om, kom med här.”
Utan att protestera lät jag henne dra mig ut ur stora salen och in i ett tomt klassrum.
Hermione stängde dörren efter oss och satte sig sedan ner på en av bänkarna och pekade åt mig att sätta mig bredvid henne.
Jag slog mig ner och hon spände sina hasselnötsbruna ögon i mig.
”Så vad är det som händer?”
Jag drog ett djupt andetag och stirrade ner på mina händer.
”Jag kysste Draco på balen.”
Hermione visslade lågt och suckade. ”Det borde jag ha räknat ut. Hur kändes det?”
”Jag vet inte”, sa jag efter ett par sekunders fundering, ”Både bra och dåligt.”
”Men mest bra?”
Jag ryckte på axlarna. ”Det var dumt, jag vet det. De borde aldrig ha hänt men nu gjorde de det och han verkar tro att...”
”...Du är kär i honom?”
Jag nickade, ”Just precis.”
”Och det är du inte?”
”Jag vet inte.”
Hermione lade armen om mina axlar och jag lutade tungt huvudet mot henne.
”Jag har verkligen ställt till det nu. Jag borde aldrig ha gått med Blaise på balen och jag borde verkligen aldrig ha kysst Draco. Jag vet inte ens varför jag gjorde det, jag kunde helt enkelt inte låta bli när han kom fram till mig sådär! Han... Han är så speciell.”
Hermione sneglade på mig, ”Och ändå försökte du precis såra honom så mycket som du kunde?”
”Jag var tvungen!” utbrast jag, ”Jag vet att det aldrig skulle fungera... Och om han nu är arg på mig istället...”
”Elli, det fungerar inte riktigt så.”
”Nej, jag vet det.”
Vi satt tysta en stund och betraktade ugglorna som oavbrutet flög in och ut från uggleboet med döda möss och ödlor dinglande i näbbarna.
Plötsligt fnissade jag till och Hermione såg förvånat på mig.
”Vad är det?”
”Det märktes att han aldrig kysst någon förut, han visste inte riktigt hur man skulle göra med tungan.”
Hermione var tyst ett ögonblick innan hon försiktigt sneglade på mig, ”Elli... Hur gör man med tungan?” Jag sträckte ut den och vi brast båda två i skratt.


Så fort han slöt ögonen så såg han för sitt inre hur hela scenen spelades upp.
Han kunde känna hur marken sviktade till under hans fötter och hur hennes ögon och mun skrattade åt honom.
Åt honom.
Han hade hört vartenda ord hon sagt men han kunde inte förstå att det var sant.
Först så hade hon antytt att hon behövde honom, sen så kysser hon honom och nu trampar hon på honom som en gammal dörrmatta.
Hon hade låtit honom klättra en bra bit uppför repet men sedan hämtade hon saxen och lät honom falla tio meter ner.
Draco hade aldrig gillat höga höjder men han hade klättrat för hennes skull.
Hur han nu kunde vara så dum.
Ilsket slog han näven i väggen så att spegeln skallrade till.
Hoppas den skulle gå sönder.
Slog man sönder en spegel så skulle det enligt sägnen ge en sju års olycka.
Draco hade fått minst det dubbla.
”Snälla du kan väl säga vad det är”, nynnade Missnöjda Myrtle innanför ett av de spruckna toalettbåsen, ”Jag kan hjälpa dig.”
Draco ides inte ens till att svara henne.
Han hade fått nog av hjälp. Dessutom var inte det här någonting som Myrtle skulle kunna hjälpa honom med om hon inte kunde spola tillbaka tiden ville säga.
Hur kunde hon göra såhär mot honom? Varför hade hon velat skämma ut honom inför hela skolan?
Vad hade han gjort för fel? Han kunde inte komma på någonting överhuvudtaget.
Han bet sig hårt i underläppen men det hjälpte inte.
Återigen vann det envisa tårarna över honom och han slöt ögonen när de började rinna nerför hans bleka kinder. I ren desperation slet han av sig den svarta västen som han bar över den vita skjortan och tog ett stadigt tag med båda händerna om varsin sida om handfatet.
Draco stirrade upp på sig själv i den spruckna spegeln och rös.
Han andades häftigt och han kände hur hela käken skakade.
Snabbt drog han på kranen och lät det iskalla vattnet fylla handfatet till bredden.
Vad skulle han ta sig till?
Hans mor var död, hans far var spårlöst försvunnen, Elli ville inte ha något att göra med honom längre och han var dömd till döden om han inte lyckades ta livet av sin rektor som var den största trollkarl som hade funnits. Kanske han skulle ta och dränka sig? Förena sig med Myrtle, då skulle åtminstone hon bli glad. Hur hade han kunnat tro att han skulle klara av det här? Det spelade ingen roll om han lyckades laga det där fördärvade skåpet, han skulle ändå aldrig klara av att mörda honom. Draco var ingen mördare. Det hjälpte inte hur mycket han hatade Dumbledore- för det gjorde han verkligen- han hade ändå inte det i sig, han skulle aldrig kunna stå till svars för en annan mans död. Och dessutom var han chanslös mot Dumbledore, det skulle bara sluta i en cell i Azkaban för hans del och då blev han hellre torterad av Voldemort till döds.
Draco drog händerna genom ansiktet och snyftade högt. Han var dömd till att misslyckas.
Långsamt stack han ner händerna i det iskalla vattnet och svabbade av sitt svidande ansikte.
Vattnet rann i strida strömmar nerför kinderna och blandade sig med tårarna och svetten som hade brutit fram i pannan.
Han skulle göra det. Han skulle dränka sig. Det var ändå ingen som skulle sakna honom...
”Jag vet vad du gjorde, Malfoy. Det var du som gav henne halsbandet, eller hur?”
Den välkände rösten som Draco avskydde mer än allt annat fick honom att frysa till is
och han snurrade runt på stället och grep efter sin trollstav.
Förbannelsen missade Harry med en hårsmån som duckade undan och istället sköt iväg en röd stråle mot Draco som i sista sekund lyckades kasta sig åt sidan.
Ett öronbedövande brak hördes när handfatet där Draco just stått splittrades i tusen bitar och Missnöjda Myrtle började storgråta inne på sitt favoritbås.
Draco var ursinning. Han hade aldrig tidigare önskat att skada någon så mycket och han sköt förbannelse efter förbannelse mot Harry som hela tiden tycktes väja undan.
”SLUTA, SNÄLLA SLUTAAAAAAA!” Ylade Myrtle där hon svävade ovanför deras huvuden med silverfärgade tårar rinnande ner för sina genomskinliga kinder, ”SLUTA!”
Men Draco hade inga planer på att sluta.
Han jagade efter Harry som en utsvulten katt efter en råtta och Harry sicksackade mellan toalettbåsen för att undvika att bli träffad av Dracos förhäxningar medan han kastade egna över axeln. Efter att de hade jagat varandra ett helt varv runt toaletten gick Harry upp i rök.
Draco stannade förvirrat på stället och såg sig omkring.
Han skakade fortfarande av ilska och var inte ens medveten om att golvet fyllts av vatten.
Långsamt gick han över det våta, sliriga golvet.
Vid varje bås stannade han och lyssnade andedräktigt med sin trollstav i högsta hugg.
Plötsligt dök Harry upp framför honom och båda öppnade munnen samtidigt.
Harry var en kvartsekund före Draco som inte hann vika undan från förbannelsen som träffade honom rakt i bröstet.
Han slungades bakåt och rullade över det genomblöta golvet medan en outhärdlig smärta skar genom hans kropp.
Han var knappt medveten om Harry som förskräckt sjönk ihop vid hans sida och han kunde varken höra eller förstå vad han sa.
Det sista Draco såg innan han förlorade medvetandet var blod som sipprade genom stora jack över hans bröst och skjortan som långsamt färgades röd.

Wow. Alltså, wow. Mitt huvud är tomt just nu, men kommer skriva en vettigare kommentar senare.

Wow, finns inga ord just nu.
Det är helt underbart, kommer längre kommentar senare..

AAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!!!!!!
DRACO ÄR SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ KÖÖÖÖÖRD!!!!
Stackars honom XD
Och Elli bara, och Draco bara, och Hermione bara, Och Harry bara, och jag bara HAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
*Skrattar nöjt*

Du skriver verkligen bra
Nästan lika bra som jag (Nä, skoja bara! )