Astrid och Blodtjuven

Jättebra skrivet!! Vill ha fortsättningen nu!

Såå bra♥

Såå himla bra!♥

Jättebra!!

Förlåt mig. Nu har det varit vääääldigt länge mellan uppdateringarna. Jag har bara så otroligt mycket att göra just nu, så jag har verkligen inte hunnit. Nu kommer ett väldigt kort kapitel, mest för att ni inte ska tro att jag glömt bort den. Nästa kommer förhoppningsvis ganska snart, men kan inte lova något!

Kap. 19
Ministeriet anländer

Klockorna ringde för att kalla alla studenterna till stora salen.
Astrid och Ellina, hos vilka en försiktig fred hade uppstått de senaste dagarna, satt och spelade Gin Rummy i en oanvänd korridor. Astrid, som hade en katastrofalt dålig hand och skulle förlora en sikel inom loppet av trettio sekunder, var inte långsam med att resa sig upp.
”Vad heter det, saved by the bell?” sade Ellina med en illmarig blinkning.
Astrid såg spelat oskyldig ut i en bråkdels sekund innan hon brast ut i skratt.
”Sorry. Jag bjuder på en honungsöl nästa gång vi drar till Hogsmeade.”
Hon nickade mot korridoren.
”Ska vi gå och se vad Dumbledore vill?”
Ellina suckade.
”Vi borde väl det.”

När de kom ut i huvudkorridoren myllrade det av elever – och en och annan lärare – som förvirrat rörde sig mot stora salen. Kevin dök upp bredvid dem innan de hunnit mycket längre. Han såg varken förvirrad eller särskilt rädd ut, utan hade istället en munter uppsyn som lös upp hela hans ansikte.
”Vad vet du?” frågade Astrid med en suck.
Kevin tittade småsurt tillbaka.
”Du är inget rolig när du är så där.”
”Förlåt – jag har ingen aaaaaning, undra vad det kan vaaaaara, är det kanske någon som veeeet?”
Ellina fnissade till åt Astrids uppenbart överdrivna fråga.
”Ha. Ha. Okej. Jag såg Alyssa landa för en kvart sedan. Tillsammans med några andra magiker. Blå kappor. Lag- och ordningspatrullen.”
”Oh. Så det är om…?”
”Borde det väl vara?” svarade Ellina snabbt, men med viss osäkerhet i rösten.
”Antagligen,” sade Kevin och ryckte på axlarna. ”Men oavsett är Alyssa här. Vi kanske kan fråga henne?”

Alyssa. Det var flera år sen de sett henne senast, och förutom det kryptiska meddelandet de mottog veckan innan så hade de knappt hört någonting från henne sedan hon fick sitt jobb på ministeriet. Det skulle säkert vara kul att träffas. Astrid hoppades det i alla fall. Alyssa var väldigt… strikt. Rak på sak. Brutalt ärlig. Och extremt ambitiös. Hade det inte varit för det faktum att hon glömde bort sina ambitiösa planer så fort hon hittade en ovanligt intressant passage i någon obskyr bok från trettonhundratalet hade hon nog blivit en alldeles utmärkt orm. Hon log för sig själv och skakade på huvudet, för att rensa bort sina tankar.

Den stora salen var lika full som förväntat, trots att det fortfarande sipprade in elever genom portarna. Längst fram i salen stod Dumbledore, elevhemsföreståndarna, de flesta lärare och – alldeles riktigt – Alyssa Cervent.

Hennes kolsvarta hår hängde som vanligt fritt, och hennes raka lugg gav hennes ansikte ett hårt drag. Det framhävde hennes kindben, som verkligen inte behövde framhävas mer. Astrid mindes första gången hon sett Alyssa. Vid den tidpunkten var Alyssa förste ordningskvinna för Ravenclaw, och hade varit ansvarig för sorteringsceremonien. Hon hade skrämt livet ur de flesta förstaårseleverna med sitt tillkrånglade språk och praktiska sinnelag. Nu såg hon än mer skrämmande ut. Hennes isblå ögon stirrade ut över elevhavet, och den bakomliggande humorn Astrid hade skymtat en gång eller två var som bortblåst.

Astrid kände efter.

Alyssa var inte nöjd över att vara här. Hon var…

Alyssa var rädd.

Ååh så himla bra! ♥ Började undra lite vart den här hade tagit vägen

Såå bra!!♥♥

Superbra!!

Bra

Åh! Spännande!!