Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

Delphi!
AVADA KEDAVRA!
Jag drog inte staven.

NEJ
THIS IS A NIGHTMARE
SCORBIANCA
(scorbianca... lmao)

lmao

Omg!!!!!!!!
Inte Scoranca!!!!!!! Det ska vara SCORBUS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har själv ärligt talat inte ens tänkt på shipname mellan Scorpius och Bianca xD
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 33.

Albus perspektiv

Albus kände sig inte bekväm någonstans längre. Han spenderade hela kvällen i sovsalen, där han kunde vara ifred. Han hade dragit för draperierna på sin säng så han skulle slippa se alla som kom in. Han ville inte ens prata med Joseph.

Han kunde höra dörren öppnas och stängas, och fotsteg som lät bekanta. Draperierna drogs upp och där stod Scorpius.
"Jag tänkte väl att du satt här", sa han. Albus suckade.
"Vad vill du, Scorpius?"
"Jag är ledsen att du fick reda på det med mig och Bea på det sättet, men det var faktiskt du som gjorde slut med mig", sa Scorpius. Albus svarade inte. "Kan vi släppa det? Vi behöver prata om Delphi."
"Det finns inget mer att berätta", ljög Albus. Scorpius satte sig vid fotändan och drog för draperiet.
"Berätta om allt hon sa till dig. Gjorde hon dig illa?" Albus skakade på huvudet.
"Hon gjorde inget ont. Hon pratade bara."
"Och vad sa hon?"
"Hon sa att hon ångrade allt hon gjorde. Alla mord och tortyr. Men jag förlät henne inte. Sen sa hon att hon var sjuk-"
"Där har vi det!" avbröt Scorpius. "Hon ljuger. Precis som sist. Hon försöker lura in dig i något igen." Albus väntade med att svara.
"Vad hon än vill", började han. "Så måste jag ta reda på vad det är." Scorpius la sin ena hand på hans arm.
"Jag tänker hjälpa dig", sa han.
"Jag behöver ingen hjälp", sa Albus och drog bort sin arm. "Jag klarar det här själv."
"Albus, du kan inte utsätta dig själv för mer fara. Inte ensam. Jag bryr mig om dig."
"Visa det mer då! Eller gå och hångla med Bianca om det får dig att må mycket bättre." Scorpius suckade.
"Nu är du bara barnslig. Här försöker jag rädda dig ur en situation till liv och död, och du bara gnäller om mitt kärleksliv. Det angår dig inte!"
"Lämna mig ifred då", sa Albus. "Jag skiter i om jag dör, bara jag slipper din hjälp!"
"Skyll dig själv då!" snäste Scorpius och försvann ut genom draperierna.

Nästa morgon att Albus för sig själv och åt frukost. Scorpius satt vid Ravenclawbordet med Bianca. Han försökte att inte bry sig om dom. Hans fokus på dom försvann när Joseph dök upp och slog sig ner mittemot honom.
"Du är uppe tidigt", sa han.
"Jag kunde inte somna om", förklarade Albus.
"Tänker du på Scorpius?" Albus tittade upp på honom förvånat. "Jag hörde vad som hände mellan er två."
"Ja, det underlättar ju inte att han har börjat dejta den där..." Han höll på att kalla Bianca för slampa, men kom på att det var hennes bror han pratade med.
"Jag vet", sa Joseph förstående. "Du vet, Bea sätter aldrig några gränser för sig själv. Ändå anklagar hon Isac som player."
"Han är alltså inte den typen?" uppfattade Albus.
"Verkligen inte. Frågar du mig är han bland dom snällaste människorna som finns. Speciellt enligt hans Hufflepuff-kompisar."

Konversationen avbröts av en uggla som flög in med ett brev till Albus. Därefter flög Wilbur in med ett annat brev från hans pappa.
"Du verkar populär", skämtade Joseph. Albus svarade inte. Det första brevet han tog upp var det från hans pappa. Han gick mot brasan och slängde i det.
"Vad gjorde du sådär för?" sa Joseph när han hade satt sig igen.
"Det var från pappa. Tvinga mig inte förklara." Joseph nickade och var tyst. Albus tog upp det andra brevet och läste det.

Hej Albus.
Jag tänkte att vi skulle planera in nästa träff. Var inte
orolig. Jag vill dig inget illa. Möt mig utanför Tre kvastar
vid lunchtid på lördag. Jag kommer vara förklädd, men
jag ger dig ett tecken. //Delphi

Albus visste inte hur han skulle reagera.
"Vem var det från?" sa Joseph nyfiket.
"Min mamma", ljög Albus. "Familjedrama." Han ville inte blanda in Joseph i det här. Han tittade på brevet och var osäker på om han ville träffa henne eller inte. Vågade han göra det själv?
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Som jag har sagt i tidigare kapitel så är ju hela storyn uppbyggd och klar (och nästan färdigskriven), men nu är jag nyfiken på vad ni har för tankar. Hur tror ni det kommer fortsätta? Hur tror ni det kommer gå för Albus? Vad tror ni om Delphi? Hitta på lite!

Bäst som vanligt! Undrar vad Delphi vill!
Jag tror Albus går dit och jag tror Delphi inte ljuger! Istället vill hon att han ska veta hennes sjukdom

Super

Det känns som att Delphi talar sanning men att hon i slutändan kommer att svika dem typ. Hoppas att Albus tar med sig Scorpius till mötet, tycker inte att han borde gå dit själv då man aldrig vet vad Delphi har i tankarna.

Jag tror att Delphi är kär i Albus

Måste säga att jag älskar era tankar och förväntningar. Få se vad som kommer stämma in sen c; Tillbaka till Harry nu ^^
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 34.

Harrys perspektiv

Harry satt och åt middag med Ron och Hermione hemma hos sig. Det här var första gången på länge som dom träffades alla tre ensamma.
"Har du hört något från Albus?" frågade Ron. Harry skakade på huvudet.
"Jag har skickat minst tio brev och han har inte svarat på ett enda."
"Han är definitivt arg på dig", sa Ron.
"Vad är det du har skrivit till honom?" sa Hermione. "Om det handlar om dig och Draco, är det nog inget han vill veta av."
"Tyvärr så är det precis det det handlar om. Jag har förklarat att mina känslor för Draco är precis lika starka som hans känslor för Scorpius. Bara att dom har kommit från ett annat håll", förklarade Harry. "Men det betyder inte att dom måste splittras helt och hållet."
"Ni behöver nog bara ta en paus från varandra", sa Hermione lugnt. "Tills han har vant sig vid tanken."
"Eller så gör du slut med Draco så ordnar sig allt", rådde Ron.
"Ronald!" sa Hermione strängt.
"Jag försöker bara få dig att prioritera", fortsatte Ron. "Jag menar, vem är viktigast? Draco eller din son?" Harry funderade över frågan. Självklart var Albus viktigast. Harry som själv aldrig hade några föräldrar, ville självklart göra allt för sina barn. Samtidigt ville han inte misslyckas med Draco igen.
"Oavsett vad så måste jag få kontakt med Albus", sa Harry tillslut. "Hur ser det ut för er del? Hur är det med Rose och Hugo?"
"Tja i jämförelse med Albus har dom det väl bra", sa Ron. "Rose var upprörd över att Gryffindor förlorade mot Hufflepuff i senaste quidditchmatchen. Hugo fick kvarsittning, häromdan, för att ha slagit ner två killar. Han meddelade oss efteråt att det var för att rädda ett mobboffer."
"Har du hört något från James eller Lily, då?" undrade Hermione.
"Inte efter att Ginny stack", sa Harry. "Förutom ett julkort, men annars har ingen hört av sig."

Middagen fortsatte och Harry ville undvika samtalsämnena om skilsmässan och allt drama som skedde inom familjen. Istället började dom prata om sina fina minnen från deras tid på Hogwarts.

Albus perspektiv

Albus gick runt i cirklar i sovsalen, med Delphis brev i handen. Han var tvungen att träffa henne. Han hade inget val. Vad Delphi än planerade den här gången, var han tvungen att stoppa henne. Han kunde inte ens sova den natten för att han oroade sig för mycket.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Nästa del kommer förhoppningsvis imorgon ^^