Du vet inte allt (3:e generationen)

Åh så bra!

Åh äntligen så verkar James förstått att han missbedömt Scarlett!! Eller han är iallafall på god väg

Och stackars Scarlett hon hade klätt upp sig o allting och så blev allt så fel )':!! Hon ville bara bevisa för James att hon kunde vara impulsiv.(Alltså kysste hon Bradley för James skull ^^)

Och ärlig talat hur länga har Bradley o Scarlett varit ihop 3,4år??? Och så blir han sur för en kyss?!?! Hoppas verkligen på ett gräl mellan de två och sen kan de göra slut!!

Du gör cliffhangers hela tiden!! Looking forward to next kapitel!!!

SUUUUPEEER!!!!

Hej!

Jag skriver det här i förebyggande syfte.

Det är såhär att min datasladd har gått sönder och jag vet inte riktigt när jag kan få tag på en ny, så jag kommer eventuellt inte kunna vara inne på datorn fram tills att min nya sladd har kommit (om det nu går att få en ny). Så tyvärr ser det ut som att det inte kommer bli särskilt mycket aktivitet ifrån datorn, vilket innebär att jag inte kommer kunna lägga upp några kapitel.

Jag kommer höra av mig så fort jag vet vad som händer. / Johhana

Ok! Vi väntar, känn ingen press!

Alltså det är superbra att du skriver varför!!!

Åh vad otur precis när det var som mest spännande haha.

Meeen bra att du berätta! Hoppas du hittar en ny laddare
Occch känn ingen press

Kommer alltid vänta!
Sjukt tråkigt när datordelar går sönder!

Hej alla!

Vi har nog lagat sladden lite temporärt och som tur är så hade jag kommit en bra bit på kapitlet, så jag kunde sätta mig ner och skriva färdigt, det blev inte så himla långt. Och trots att det inte är fredag idag så ger jag er Kapitel 19 nu!

Jag hoppas att ni tycker om det!
________________________________________
Kapitel 19
Scarlett
Jag lämnade salen i tårar. När jag gick fram längs de tomma korridorerna kunde jag inte riktigt komma ihåg vad som hände, inte för att jag kan det nu heller. Allt jag minns är att när jag kom tillbaka till bordet frågade Bradley ifall jag ville dansa med honom. Under tiden som vi dansade pratade han på om…om jag ska vara ärlig så tror jag inte att jag verkligen lyssnade på honom. Allt jag hade i mina tankar var bråket med James. Och när jag fick syn på honom och April på dansgolvet kom det sista han sa till mig tillbaka. ”Det tror jag först när jag får se det”. Det var ungefär där som allting blev svart. Innan jag riktigt han reagera så hade jag tagit bort Bradleys mask och hade hans läppar mot mina. Hans ord klingar fortfarande i mina öron. ”Har du blivit helt från vettet?”. Och ja, han kunde inte ha mer rätt. Helt plötsligt stod jag helt ensam med allas blickar mot mig. Och nu ligger jag här under mitt täcke och vägrar stiga upp. Det knackar på dörren.
- Scarlett, är du där inne? frågar Leia.
Som svar ger jag henne någon sorts grymtning och hon kommer in. Jag känner hur hon sätter sig ner på min sängkant.
- Är du okej? frågar hon försiktigt.
- Ser det ut som att jag är okej? muttrar jag. Jag har skämt ut mig inför hela skolan Leia.
Hon suckar och drar bort mitt täcke från mitt ansikte.
- Scarlett, vad var det som hände egentligen?
Jag suckar och sätter mig sakta upp. I morse när jag vaknade insåg jag att jag får en plötsligt huvudvärk ifall jag gör för hastiga rörelser.
- James, muttrar jag.
Min bästa vän lyfter frågande på ett ögonbryn och jag suckar.
- Under tiden som vi dansade så började vi bråka. Egentligen så är jag inte förvånad, vi kan inte vara så nära varandra utan att gå på varandras nerver. I alla fall, vi bråkade och han sa en grej som jag sen inte kunde sluta tänka på.
Leia sätter sig i skräddarställning och tittar menande på mig. Hon märker att jag håller inne på någonting.
- Okej visst, jag ska berätta. Men bara om du lovar att inte…hänga upp dig på en del utav berättelsen, säger jag.
Jag kan se att Leia blev väldigt nyfiken efter det jag precis sa, och hon nickar ivrigt.
- I början av terminen, jag tror att det var dagen efter att vi kom till Hogwarts så bestämde jag mig för att ta en dusch morgonen. Och när jag kliver ur duschen och virar in mig i en handduk så hör jag hur James skriker ute i sällskapsrummet, så jag springer dit utan att ta på mig kläder eller för att ett par sekunder tänka på att jag bara har på mig en handduk. Han var inte i någon större fara, det var bara Galathea som hade skrämt honom.
Leias ögon är lika stora som tefat.
- Tog du inte på dig några kläder? Hur kan man inte ta på sig kläder? Det är ju…
- Leia! Du lovade att inte hänga upp dig! Jag trodde att James var i fara eller något så jag gjorde något impulsivt. Och enligt James så var det den enda gången som jag någonsin kommer vara impulsiv. Han tycker att jag tänker för mycket eller ja, snarare att andra tänker åt mig, säger jag. Och när jag fick syn på honom på dansgolvet efter att vi dansat så…så
- Så bestämde du dig för att vara impulsiv genom att kyssa Bradley. Wow, du valde helt klart fel tillfälle att vara impulsiv på, säger Leia.
Jag suckar och drar täcket över huvudet igen.
- Du kan inte ligga här hela dagen. Du kan väl följa med mig till biblioteket, jag måste lämna tillbaka en bok, säger Leia.
- Leia, jag tror inte att jag orkar. Mitt huvud värker, jag har ont i bröstet och det skulle inte förvåna mig om jag har feber, säger jag.
Leia himlar med ögonen.
- Det kommer gå snabbt, jag lover. Dessutom är jag är säker på att du kommer må bättre om ett tag, säger hon.
Jag biter mig i läppen. Leia kan ha en poäng. Jag kanske mår bättre om jag inte ligger här hela dagen. Med täcket virat om mig, det är fruktansvärt kallt i tornet idag, rotar jag runt i min koffert efter ett par jeans och en tröja. När jag har tagit på mig och tagit djupa andetag för att våga gå ut och möta resten av skolan efter vad som hände igår, lämnar vi mitt torn och styr våra steg mot biblioteket. Jag märker hur de elever som vi möter tittar på mig och viskar med varandra och jag skulle inte vilja något annat än att krypa under jorden just nu. Leia märker hur jag kryper ihop och lägger beskyddande en arm runt min axel. Inne i biblioteket är det nästan tomt. Under tiden som Leia går för att lämna tillbaka sin bok, går jag runt bland bokhyllorna och tittar utan att egentligen läsa vad som står på bokryggarna. När jag rundar ett hörn håller jag nästan på att krocka med ett bord. Ett bord som Bradley och Pierce självklart sitter vid. Jag antar att det här är ödet eller något sådant.
- Scarlett! säger Pierce förvånat.
- Eh, hej. Förlåt, jag visste inte att ni var här, säger jag och tittar försiktigt på Bradley.
Han har sin blick ner i sin bok, så jag vänder mig mot Pierce igen.
- Pierce, tror du att du kan låta oss få ett par minuter för oss själva? frågar jag.
Bradley harklar och stänger sin bok men det är inte förrän han nickar som Pierce lämnar bordet. Jag sätter mig ner på stolen som Pierce lämnade.
- Jag har tänkt väldigt mycket på det som hände och jag antar att jag borde börja med att be om ursäkt. Mitt beteende igår på balen var inte acceptabelt, säger jag.
Bradley nickar men säger ingenting.
- James och jag hade ett bråk och han lyckades komma in i mitt huvud och jag betedde mig barnsligt och tänkte inte på hur det skulle få dig att må.
Han tar ett djupt andetag och lutar sig framåt.
- Jag har också tänkt mycket på det här. Och jag har kommit till en slutsats, säger Bradley.
Det känns som att jag sitter på nålar. Han tar min hand i sin.
- Om vi ska fortsätta det här förhållandet så måste vi lova varandra någonting. Jag måste uppenbarligen visa dig mer tillgivenhet, vilket jag lovar att jag hädanefter kommer göra, och du måste lova att aldrig överrumpla mig sådär igen. Jag tycker inte om att bli, vad är det man säger…tagen på sängen. Tycker du att det låter som en bra idé?
Jag tar ett lättat andetag och nickar ivrigt.
- Jag lovar. Herregud, jag har nog aldrig varit så nervös. Om jag ska vara ärlig så trodde jag att du skulle göra slut med mig, säger jag och tittar generat ner i mitt knä.
Bradley ler.
- Det behöver du inte oroa dig över. Är det något mer som du tycker att vi borde prata om, eller kan vi sätta punkt här? Jag måste fortsätta att läsa det här kapitlet inför morgondagens lektion, säger han.
Jag skakar på huvudet och ställer mig upp.
- Nej, det var bara det. Jag ska låta dig läsa ifred nu. Ses vi till middagen? frågar jag.
- Absolut, säger Bradley och jag går vinkandes därifrån.
Leia står och väntar på mig vid bibliotekariens bänk.
- Förlåt! Jag hade ingen aning om att de skulle vara här! säger hon snabbt.
Jag skrattar.
- Det är okej. Jag och Bradley har pratat och allt är lugnt. Men är det okej om jag går tillbaka upp till mitt torn nu? Jag skulle verkligen behöva lägga mig ner i min säng igen, säger jag och inser hur tungt det är att andas.
Leia nickar och gör mig sällskap. Uppe i mitt rum klär jag av mig och kryper ner under täcket igen. Nu när allting är okej igen somnar jag med ett leende på läpparna.
_________________________________________________
Kommentera gärna!

Jättebra