Mugglisgame!

Utseende:
Svagheter: Har lätt för att bli irriterad och har då svårt att koncentrera sig och har svårt att lita på andra människor
Namn: Edwina Phillips
Distrikt: 3
Ålder: 14
Familj: alla döda
Bakgrund: hennes föräldrars död var hård och hon har sen dess varit väldigt instängd och tystlåten.
Rik eller fattig: Hon arbetar sedan 8 (!) års ålder med elektronisk installation och har oftast tillräckligt med mat för att livnära sig själv
Fem egenskaper: riktigt snabb, bryr sig inte så mycket om andra människors liv då hon har upplevt mycket och är därför inte rädd för att döda, är bra på att gömma sig, har inte så mycket träning, men talang för att hantera vapen och så kan hon leva på lite mat.
Övrig personlighet: I Hungerspelen så skulle hon nog satsa på att springa iväg och gömma sig, men samtidigt lura i bakhåll för andra spelare och göra sig beredd på att döda i första bästa tillfälle.
Hur populär hos sponsorerna din karaktär är från 1-10: Beror på, vissa kanske tycker att hon är cool medan vissa stör sig på hur instängd hon är. 6-7, kanske?
Kille eller tjej: Tjej

Kapitel fem, Choixpeaus karaktär(Edwina Philips), distrikt 3
Hennes mun rör sig freniskt och rösten som kommer ut genom de vitmålade läpparna är gäll och pipig. Min ledsagare genom Hungerspelen. Hon skrattar och kastar iderligen undan rosa lockar från ansiktet.
Jag sitter i ett tåg vid ett bord fullastat med mat. För mycket mat. Jag är bra på att klara mig med väldigt lite mat, och tycker om det så. På min tallrik finns därför bara en halv potatis, tre mandlar och ett salladsblad.
-… asså ni kommer att vinna, förresten, har ni hört det där om distrikt 1…
En kvart går och jag slutar lyssna. Hennes röst maler i mina öron och jag önskar att det kunde ta slut. Jag stoppar händerna i min svarta luvtröja. På den står det cute but psyko. Jag tycker om den.
Jag längtar tillbaka till min lägenhet, bort från det här eländet. Jag är inte lika exalterad som pojken mitt emot mig direkt.
Plötsligt höjer kvinnan med de rosa lockarna (jag har glömt vad hon heter) sin bägare och utropar:
- Skåååål för Hungerspelen. Pojken skålar så gott han kan med munnen full av fläskfilé och potatis. Han ser lite ut som en hamster. Jag kväver ett skratt.
Sedan fortsätter pladdret från kvinnan och pojken nickar lite artigt då och då. Jag smyger in en hörlur i örat utan att någon ser det och sätter på min favoritlåt på hög volym. Blundar och lutar huvudet bakåt mot väggen. Känner hur tåget skumpar i takt med låten och dagdrömmer om hur det brukade vara när mina föräldrar levde.

Jag vet, ganska kort kapitel men det får vara så. Förlåt att jag inte har postat på ett tag! Vad tyckte ni förresten?

Braaaa!

Det var lika bra som vanligt!!!

Tack!!

Jättebra!

Åhhh så bra! längtar tills min karaktär kommer med..

Jättebra!