Öppet fantasy-ish rollspel! :3

Skulle de bara inte skaffa någon skyddsling innan midnatt? Nog för jag kan hitta på en anledning att ta henne ut då, men ändå xD
Plus ska de bara inte välja utan att personen anar något? Typ gömma sina vingar och låtsas vara en människa? xD

Siriusis: Mina karaktärer Drottning Almira och madam Crystal har gjort sin entré.
Och drottningen söker en skyddsängel. ^^

Fader hade sagt att hon skulle möta sin skyddsling vid midnatt.. Men jo, hon kanske inte anar något eftersom Samantha har sina vingar gömda.

(ok )

Daziellé kollade runt och såg en kvinna med brunt hår.
"Goddag" sade hon lugnt (ok det blev riktigt kort, är inte bra på att rolla in folk ._. Alexandra Hagström )

Jag satt på stranden och tittade ut mot havet. Jag var den ända alven som står på människornas sida men de tror mig inte så jag är på flykt. Jag tog en tugga av äpplet

Katsa vände sig om.
- Hej, sa hon glatt.
Hon granskade flickan och la huvudet på sned.
- Vad heter du? frågade hon.

Jag tittade på min häst och gav honom resten av äpplet. Jag hörde något komma springandes mot mitt håll jag tog fram min pilbåge och väntade

Suzy kunde inte låta bli att dra på mungipan.
"Jaså?", det frustrerade henne nästan.
Hon hade ingen aning. Om flickan skulle se hennes riktiga form, veta vad hon gjort.
"Ursäkta, miss.. Jag tror inte jag uppfattade ert namn?", sa hon på gränsen till spydigt.
Suzy visste att hon egentligen borde gå, inte prata med de här alverna. Inte vara oartig heller, men hon kunde inte låta bli. De visste ingenting om henne. Fast å andra sidan visste hon inget om dem heller, så hon släppte det, och hoppades att flickan inte skulle ta för illa upp av hennes svagt kaxiga tonfall.

Katsa vände sig bort från flickan.
- Jag måste gå ses, sa hon och sprang in i skogen.
Hon sprang djupt in i skogen och sprang sen till byn för att köpa lite mat och leta jobb.

Daziellé log ett varmt leende
"Daziellé. Mitt namn är Daziellé. Ditt är..?" Daziellés röst var mjuk som siden när hon pratade. Hennes klänning var fortfarande ren, och för det var Daziellé glad. Hon var verkligen inte sugen på att gå ner till vattnet och tvätta av smutsen på hennes kläder.