Från helvetet och tillbaka

Ibland så känner jag mig så utnyttjad. Som om jag är en dum liten tjej som inte fattar ett skit.
Det finns folk som faktiskt pratar med mig, skrattar med mig, säger att vi är vänner. Sedan, när det kommer någon lite bättre, lite mer begåvad så skjuts jag åt sidan och blir osynlig. - Än en gång uttrycker du det jag inte kan få ur mig. Det du skriver om har hänt mig så många gånger att jag inte ens tänker ta upp det.
Det är sorgligt, vilken värld vi lever i.
Bra skrivet, du är verkligen begåvad.

LIA15: Idk, jag tror '' superbäst är ett ord, hahah, men tack.
Fairy Tale: Att den '' nya '' tjejen blivit som hon blivit kan ha berott på grupptryck, eller att hon ville känna sig '' vuxnare '', men det är fortfarande oschysst att hon är otrevlig.
Angående din kompis - jag tycker synd om henne. Har hon mugglis? I så fall får hon gärna uggla mig!
Matilda weasley: Tack sötis, anledningen till att jag ens tar mig tid att skriva ner mina känslor är för att jag vet att folk kommer stötta mig ♥
fashion7: Åh, tack, du är också begåvad ♥
mandragora: * känslan när man är inne på mobilen och tror att du har skrivit ett tomt inlägg, sedan inser man att hjärtat var för stort för att få plats i inläggsgrejen * ♥


♥ Kapitel 27 ♥
Och som vi vet ifrån medias reklam,
så lycka samma sak som snygg, framgångsrik och smal.


Idag är jag för första gången det här året riktigt stolt över något jag gjort.
Jag har lyckats göra en maträtt som jag trodde jag skulle misslyckas med - fisk med potatis.
På hemkunskapen gjorde jag det, och det smakade förvånansvärt gott och det såg aptitligt ut.

Men, nu till något helt annat.
Har du någon gång sett dig i spegeln och tänkt på hur vacker du egentligen är?
Jag tror inte det.

Det är inte många som har sagt till mig att jag är fin, så jag har fått upptäcka det själv.
Förut tittade jag mig i spegeln och tittade på allting jag hatade. Jag kunde säga till min mamma:
- Gud, min näsa är för stor! Och mina ögonbryn är för tjocka...
Jag höll på sådär dagarna i ända.
Kanske blir det så när ingen säger att man är fin och när man trycker ner sig själv.

Idag så ser jag bara skönhet hos mig själv, jag ser det som jag aldrig upptäckt förut.
Mina ögonbryn är faktiskt rätt fina, ganska mörka och för smala ögonbryn skulle jag inte riktigt trivas med.
Och hur kunde jag ens tänka att min näsa för tjock? Hur kom jag ens på det?

Vet ni hur man kan upptäcka hur vacker man är?
Jo, först och främst kan man sluta titta på dagens skönhetsideal - människan ser inte ut som fotomodellerna på reklamerna.
Och om det finns något man är nöjd med kan man försöka framhäva det. Dina ögon till exempel - koncentrera dig på hur vackra de är.

Säg även till andra att det är fina, för man mår bra av att höra det. Att få veta att man ser bra ut, att man inte är så hemsk som man trott kan få en att förändra sin syn på sig själv.
Jag älskar inte allting på mig själv, men jag tänker inte stå framför spegeln och tänka på hur ful jag är.

Sååå bra! Jag älskar verkligen hur du skriver!
Och ja, vi människor är inga pinnsmala fotomodeller eller skyltdockor Det skulle ju inte se naturligt ut om alla var sådant byggda...

potterflicka: jag tror också att det är pga grupptrycket när jag tänker efter. Men nej, hon har tyvärr inte mugglis

Superbra skrivet som vanligt!!!
Maten du gjorde var säkert helt fantastisk! ♥
Inte äns modellerna i reklamen är så smala och "perfekta", de redigerar smalheten, näsorna och allt det där för att göra bättre reklam, det skulle se väldigt knäppt, utmom folk gick runt och såg ut som fixade modeller.
Du äger verkligen på att skriva!!!!!!

Det du skriver får alltid mina känslor att ändras eller förstärkas. Idag började jag känna mig lugn. Tack så himla mycket för det behöver jag, jag behöver känna mig lugn, för ikväll är det premiär och jag ska stå på scen. (något som jag älskar att göra, men det här har varit den nervösaste dagen i mitt liv)
Du fick mig att minnas att mina vänner finns där och stöttar mig bakom scenen efter varje sketch om det skulle behövas.

Valmo: Vad är det för premiär? Hur gick det?


♥ Kapitel 28 ♥
Är det tid du vill ha,
så är det tid du ska få.


Jag har inte skrivit på ett par dagar.
Jag har inte dött eller så, snarare tänk.

Visserligen tänker jag hela tiden, men jag har tänkt mer.
Jag brukar ofta snacka om vägar man ska välja - ska man stanna kvar och vänta på det man misstänker att man har förlorat, eller ska man ta en chans och gå en ny väg?
Jo, för några månader skrev jag i en annan berättelse att jag hade gått en ny väg, att jag inte tänkte stanna och vänta på den som jag älskade och fortfarande älskar - som bästa vän förstås.

Men, jag har i alla fall tänkt de senaste dagarna på något annat.
Måste man verkligen ge upp det gamla livet bara för att man tar en ny väg?
Det stället som jag stod på i tio månader var en bra plats, tills Emelie och jag slutade prata. Då valde jag en ny väg, och jag har fått nya saker; nya vänner och ett nytt perspektiv på nästan allting.

Men jag har inte gett upp hoppet om att jag och Emelie någon dag kommer återförenas som bästa vänner.
Jag tror inte att jag borde göra det heller - jag bör inte ge upp det som jag trott att jag lämnat bakom mig.
Emelie och jag kanske kan bli något stort igen, men hon kanske bara behöver tid, och en dag står hon kanske där och vill återvända till det liv en gång hade, och då ska jag stå där.

Jag har aldrig gått på en ny väg, det är snarare allt det nya som kommit till mig.
Och jag tänker inte gå härifrån, jag kommer stå här och vänta på en person som kanske aldrig kommer - men vem vet, hon kanske kommer en vacker dag, och då ska jag stå där och vänta på henne och så ska vi tillsammans välja ut en ny väg eller stanna där vi är.


( Flummigt, BUT DON'T CARE. )