Hungergames roll [SÖKER DELTAGARE!]

(Vad bra! Hon är i ett träd i skogen, och din är ju i öknen så jag undrar lite om vem som ska stöta på vems.)

Ja tack Improviserar lite okså XD Melissa Malfoy

Shakline

- Ja ! , sa jag och kastade mig upp på fötter , livsrädd för vem det var och vad den ville mig , Var jag död ? . När min blick kastades upp så såg jag Adam .
- Hej ! Utbrast jag av lättnad av att ingen stogd med ett vapen mot mitt huvud och hojtade mot mig

(Lolly0101: Var du inte precis nära mig?)

( Du var ju rädd för mig XD Gick ju inte så bra ... )

(Vad tror du blir bäst?)

(Fellrendión och Lolly0101 jag tror att v i karriäristgänget är precis i närheten så trligtvis kan Shakeline höra Adam även om hon kvar där hon var med dig )

Adam

Jag hörde ett ja någonstans ifrån och började gå t det hållet, utan att bry mig om Aveline och H. Shakeline var viktigare för mig. hon var ju trots allt från mitt distrikt. Det högg till i hjärtat på mig när jag tänkte på mitt he och min familje hemma i tvåan. Oc min flickvän, Emma. Hon satt säkert klistrad vid tv:n där hemma just nu för att se mig vinna. Jag hade aldrig haft hemlängatn förut. Jag hade ju aldrig varit utanför distriktet! Jag hoppades att spelen kunde ta slut fort så att jag fick åka hem.
När jag hade gått en stund in i skoen såg jag Shakeline. hon stod ch tittade uppåt, mot ett träd. Jag förmodade att det satt någon där så jag tog en kniv i varje hand och fortsatte gå.
"Shakeline?" sa jag tys.

(AlexZz: Kanske ändå om du kommer till mig eftersom att jag är uppe i ett träd och inte vågar komma ner eftersom att karriäristerna är där .)

Melissa Malfoy: Ja, det är nog bra!)

____


Nicole såg skräckslaget på (även om hon lyckades behålla pokerface) när en grupp av karriärister samlades runt trädet hon var i.

Blev det alltför nödvändigt kunde hon ju ändå klättra över till trädet bredvid som stod tillräckligt nära.

Om hon dog kunde hon inte tänka på hur förödande det skulle bli för hennes föräldrar att se. Hennes två bröder hade redan dött i hungerspelen några år tidigare. Hon var nu det enda levande barnet i familjen.

Nej, hon höll motivationen uppe.

(Äre ok att jag skriver detta ? Melissa ? )

Shakline

- Ja , Vad är det ? , sa jag nu . men med lite lägre röst .
Jag tittade mig omkring oroligt och såg Adam, Ännu en gång . Han måste tänka på Emma . Emma som hade varit min kompis tills vi började bråka .

(Vi borde nog invänta glina2 och resten nu, jag har ändå en fråga till henne. glina2 när kan vi lotta om vem som dör? )

(Yes Lolly!!)

Adam

"Vart har du varit?" frågade jag och kände att jag lät väldigt överbeskyddande. Jag kunde intehjälpa att jag var glad över attse henne och att hon levde, även om dt betydde att jag kanske skulle bli tvungen att döda henne sedan. Men hon var ju inte Emma förstås.
"Vi undrade vart du hade tagit vägen" sa jag sedan så kaxigt jag kunde och försökte få det att låta som om jag egentligen inte brydde mig.