Who I am [SV]

Den här ff:n alltså...
Ja, jag har smygläst!!! Jag ÄLSKAR den. Här har vi en talang.

tack för din kommentar btw, det var nog den bästa jag fått, tror jag faktiskt. Ska svara på den snart, måste bara läsa om den tre tusen ggr först :* du är bäst!

O.M.G. Så hilma super megafantastiskt! Bästa jag läst, seriöst. Du är som...som J.K Rowling!!! ♥ Älskar denna ff:en och varje gång jag ser ögat lysa rött hoppas jag att det är ett nytt kapitel som du har skrivit!! Jag kan inte ens drömma om att kunna skriva såhär bra, det är så sjukt!! Du beskriver alla karaktärer helt Amazing och Dumbledore är typ den bästa personen (hittills) som du har beskrivit, så rätt! Jag vill ha mer, hela tiden!! Kan inte beskriva hur bra detta är :O NÄR KOMMER NÄSTA DEL? För om jag inte får den, så dör jag

Nu har jag läst ikapp. (Ehe ...)
Om jag kunde skulle jag skriva en två timmars kommentar, men jag kan inte sätta ord på hur du skriver.
Det är inte Lyra där.
Det är jag.
OMR jag dör.
Fortsätt skriv!
Snälla!
Nuuuuuu!

LOVE THIS FF!

Åh, vad roligt! *Ny läsare happiness*
Din kommentar gjorde mig glad glad glad! ♥

Shit pomfritt! Tack så jättemycket!
You can't be serious, right? *Funderar om du är allvarlig som tycker att jag är en av mugglis bästa författare*
Thankyou very much! Det är overkligt att någon tycker någonting sådant For real.
Tack! Och du är också en ny läsare här iiih! *Boost*


Tack nadia ♥ Jag blir sååå glad att du läser det jag skriver! Tack tack TUSEN MILJONTALS tack!

Det var så lite så. Det var synd att jag inte började skriva ner mina tankar redan från början av din ff. Fast då hade det nog i och för sig blivit OLIDLIGT att läsa. Det skulle nog helt enkelt tagit tre år att ta sig igenom alla feels, haha.
Men nu får du som sagt stå ut med mig med del 2 xD
Du är bäst! ♥


Alltså GAAAH! *Tittar sig omkring och upptäcker till sin fasa att alla bra ord runnit ur händerna*
Tack så sjukt, galet, ohmyfreakin'god mycket!
DU JÄMFÖR MIG MED ROWLING? wuut. Unbelievable *happiness*
Oookay, jag blir så löjligt glad ghihihihihi DDD

Nästa kapitel kommer redan ikväll!
Jag kan nämna att en Stephen Chbosky quote kommer att vara med. Jag älskar wallflower sooo yeees. Det är väl orsaken, och så tyckte jag att den passade in, hehe.
Kram till er så länge! Jag kan bara inte fatta att så många tycker om det jag skriver. ♥
OBS! Kom ihåg att någon måste skriva något så jag kan lägga upp kapitlet sen.

*kommentar*

Det hade blivit mina garanterat tre bästa år ♥!
Nej...SLÄNG UPP ETT KAPITEL TILL NU!!! Jag är lässugen! ♥

Ja upp med ett kapitel, tynar bort här ♥

NU FÅR NI ETT NYTT KAPITEL! ♥
Det känns verkligen som att jag överanvänder ordet "tack", men jag vet inte vad jag ska säga annars. Det är det enda ord i mitt ordförråd som lyckats förmedla en bråkdel av hur glad jag blir av era tummar och kommentarer. Så jag säger det igen: TAAAACK!!!
Det här kapitlet är nog det jag är minst nöjd med av allihop jag skrivit än så länge. Jag vet egentligen inte riktigt varför. Tycker bara det är en enda soppa alltihop. Och när jag ska redigera det så kan jag inte komma på vad jag behöver ändra på.
Jaja, jag hoppas ni tycker om det mer än jag. Och om ni hittar något som behöver ändras på är det bara att säga till. Jag vill alltid förbättra mig!
Det finns dock en sak som jag gillar med kapitlet, hihi. Chbosky citatet! Det skulle vara kul om någon hittade det ;P
Nu ska jag inte babbla mer! Fööör:
HÄÄÄÄR KOMMER KAPITEL 11!
_______________________________________

Kapitel 11
Fera Verto

”Är det här... London?” Frågar hon tillslut pafft. Hon kan inte förmå sig till att sluta se sig omkring. Hennes ögon tycks alltid finna något nytt av intresse när hon är på väg att vända bort blicken.

”Både ja och nej”, svarar Dumbledore och drar lite på munnen. ”Det är trollkonstnärernas London.
Mugglarna skulle aldrig i sina mest intensiva drömmar kunna förstå att den här staden är placerad inuti deras. Det är ganska fascinerande om man tänker på saken...”

”Mugglare?” Undrar Lyra och ser på när ett gäng ungdomar går ut från en byggnad som dekorerats med alla regnbågens färger. Alla håller nyinköpta glasstrutar i sina händer (en av smakerna ger ifrån sig små elstötar när en stackars kille försöker sätta tänderna i den) och stora leenden pryder deras läppar.

”Människor som inte är medvetna om den magiska världens existens”, förklarar Dumbledore kvickt. Hon är säker på att han besvarat den frågan många gånger förut.

”Är jag en... mugglare?” Lyra släpper ungdomarna med blicken för att se Dumbledores ansiktsuttryck när han svarar henne. Hon vill vara säker på att han inte ljuger om så är fallet.

Till hennes förvåning skrattar han till. ”Självklart inte.”

”Men jag kan ju ingenting om eran värld”, invänder hon tveksamt. Det känns som att han spelar henne ett hemskt och oärligt spratt. Det är ett spel som hon i drömmen väljer att tro på. För det är vad allt det här måste vara. En trygg, konstig och overklig... dröm.
”Jag menar, jag har inte vuxit upp bland trollkarlar och häxor”, förtydligar hon.

”Det där är ytterst oviktigt.” Dumbledores röst är plötsligt skarp och allvarlig. ”Du får aldrig någonsin glömma bort det. Hör du det?
Det är inte våra bakgrunder som väger tyngst, Lyra. Det är våra val mellan det som är rätt, och det som är enkelt. Tro aldrig någonting annat.
Vi kan inte välja var vi kommer ifrån, men vi kan välja vart vi fortsätter därifrån.”

”Okej”, säger Lyra. Hon vet inte vad hon ska göra av sina ögon. Pupillerna utövar en besvärad dans innanför ögonvitan.

”Bra.” Dumbledore verkar nöja sig med det svaret. ”Nu till något helt annat, Lyra.
Har du med dig inköpslistan?”

”Inköpslistan?”

”Den som följde med brevet jag gav dig för en vecka sedan?”

En lätt rodnad sprider sig uppför Lyras hals. Hon har inte ämnat en tanke till kuvertet i huvudkudden på flera dagar. Det enda hon kan minnas av inköpslistan är några av de konstiga sakerna som stod uppräknade i den. Som handskar gjorda av drakskinn.

Hennes blossande hud är ett svar i sig. Dumbledore förstår direkt att hon inte har det med sig. Han plockar fram ett nytt brev ur en av de djupare fickorna i hans lila klädnad och räcker henne ett nytt.

Lyra tar emot det och börjar lossa på det röda sigillet. ”Allt som står här är ändå på kinesiska. Det var därför jag inte tog med det.”

”Kinesiska?” Dumbledores ögonbryn skjuter i höjden.

Lyra slår handen för ansiktet innan hon drar ut brevets innehåll. Han förstår verkligen ingenting. Hon bortser från att det egentligen är precis tvärtom.

När hon tittar upp och möter hans isblå blick inser hon med en suck att Dumbledore fortfarande är intresserad av ett svar.

”Att säga att något är på kinesiska är samma sak som att...” Hon suger in lite värdefull luft i lungorna och fortsätter. ”... som att säga att något är väldigt svårt att förstå.”

”Ah”, säger han och nickar. ”Fascinerande!”

”Inte precis”, muttrar Lyra så tyst att han omöjligt kan höra henne. Hon rycker till då en förbipasserande kvinna med spetsig hatt tränger sig förbi henne. Kullerstensgatan är inte så bred som den tycks vara vid en första anblick.

”Har du listan nu?” Frågar han en gnutta ivrigt. ”Läs nu upp vad texten hänvisar till, Lyra.”

”Okej”, säger Lyra och sväljer innan hon börjar. Hon tycker inte om att läsa upp saker innantill. I studiesalen sitter hon oftast tyst då föreståndaren letar efter svaret bland sina elever. Hon brukar klottra ner det där speciella svaret på bänkskivan och le triumferande då hon inser att det är rätt. Sedan suddar hon ut både blyertsen och beviset på att hon kan. Det är bara det att Lyra inte säger någonting som bekräftar det hela.

”Uniform”, börjar hon. Koncentrerat följer hon den spretiga, gröna texten med blicken. ”Förstaårselever behöver följande.
Tre ombyten av enkla arbetskläder, en enkel spetsig hatt, för dagsbruk alltså. Ett par skyddshandskar av drakskinn...
Det här är på skämt, eller hur?” Hon ignorerar listan och tittar nöjt upp. ”Ha! Nu satte jag dig i klistret. Det finns ju inga drakar!”

Dumbledore ser menande på henne. Det är som om han ljudlöst säger är du verkligen helt säker på det, Lyra? Minns du inte vad jag sa om att otänkbara saker ligger framför dina fötter?

”Åh, gud. Drakar. Det här är verkligen en dröm”, säger hon och nyper sig hårt i armen. Ingenting försvinner och ersätts av barnhemmets gråhet. Allt tycks istället lysa klarare framför henne.

”Fortsätt med listan nu”, manar Dumbledore på.

”Vintermantel, och alla elevers kläder ska vara försedda med namnlappar...”

”Madame Malkins hjälper oss nog gärna”, säger Dumbledore och nickar stilla.

Det är inte förrän Lyra slutat att rabbla upp alla konstiga böcker som hon inser vad alltihop betyder.

”Ska jag köpa allt det här? Är det jag som ska gå på en dum skola för häxtrams?” Säger hon ettrigt. ”Du vet väl att jag inte har några pengar, Dumbledore.”

”Jag är medveten om att det är den ovetskapen du besitter. Men sanningen är att det är fel. Du har mycket mer egendomar än vad du själv förstår.”

”Jag tänker inte stjäla för att handla det här”, säger Lyra och håller fram brevet åt honom. ”Du kan få tillbaka det. Det här är bara en vansinnig dröm trots allt.

”Var inte löjlig”, säger han och låter bli i att ta emot hennes brev. ”Det här är sanning i dess högsta grad.”

”Visa något som övertygar mig då”, snäser hon. Det är väldigt lätt att ändra uppfattning om den gamla gaggiga gubben. ”Något magiskt.”

Dumbledore plockar fram en grön liten bägare ur rocken. Hans klädnad tycks verkligen innehålla allt mellan himmel och jord.
Han drar fram den vita pinnen, den som förut rörde vid tegelstenarna och fick dem att komma till liv. Alla bitar faller plötsligt på plats. Det är en trollstav.

”Minervas personliga favorit”, skrockar han och pekar med staven mot vattenkaraffen i sin andra hand. ”Fera verto.

Det finns inga bortförklaringar att använda den här gången. Mönstret på bägarens yta förvandlas till vingar och hela föremålet ruskar på sig då den kommer till liv. Snart sitter en liten tilltufsad kanariefågel i hans öppna handflata och sjunger en enkel och gäll, men vacker melodi.

Lyra blinkar flera gånger, men den lilla varelsen försvinner inte.

”Är det där tillräckligt?” Frågar han lugnt och håller upp handen. Fågeln flyger med ett flaxande bort från dem och försvinner bakom några ihoptryckta hustak.

Lyra ser på honom igen. Flera miljoner känslor trängs i hennes huvud. Det är svårt att skilja på verklighet och dröm. Ändå var hon så säker på att det hände...

Hon bestämmer sig för att försöka acceptera allt som händer. Annars kan hon aldrig ta sig igenom det här med sinnet i behåll.

”Det är bara mycket att ta in”, muttrar hon besegrat.

”Kom med.” Dumbledore går in i vimlet av människor, med Lyra bara några steg bakom. ”Vi ska hämta ut dina pengar på Gringotts, trollkarlsbanken.”

Det vänder sig i hennes mage. Vad ska han säga när han inser att hon inte alls har några pengar? Får hon åka hem till barnhemmet då?

För första gången inser Lyra att hon hellre vill stanna kvar här.
Svår galenskap är att föredra framför stel perfektion.

...

Jag älskar hur du skriver Dumbledore, det är verkligen han! Älskar Lyra också, förstår verkligen att hon inte tror på allt osv. Älskar hela kapitlet, som vanligt♥