Annie Crestas historia

Det där har inte riktigt någonting med tråden att göra .

GUD SÅ SJUKT SUPERBRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Snääääällla…ge oss mer…plz…♥

Meeeerr snälla!!!

Tack allihopa! Fick ordning på word nyss, så…
Jag skriver svar på era kommentarer i spoilern nedan…



Men nu är väntan över!


Kapitel 12


Finnick leder mig ut från salongen och in i matsalen. Med en mjuk duns stänger han de breda dubbeldörrarna i glas som skiljer oss från de andra och gör en gest som tydligt visar att jag ska sätta mig bredvid honom på golvet. Jag lyder, men frågar:
”Varför sitter vi på golvet när det finns stolar?”
Finnick pekar mot glasdörrarna. På andra sidan kan jag se Abidellas vita frisyr sticka upp bredvid en blomvas.
”För att ingen ska kunna se när jag kysser dig.”

Och sedan böjer han sig fram och pressar sina läppar mot mina.

Han smakar socker.

Det är det enda jag kan tänka på när hans läppar mjukt vandrar över mina, när hans ena hand försiktigt tvinnar in sig mitt hår, när han ler mot mina läppar…
Jag kan inte låta bli att undra varför i hela världen någon som han vill kyssa mig. För Finnick är vacker som Adonis själv, en fallen ärkeängel som hamnat här på jorden – som den gamla legenden, som är minst sjuhundra år, om den unge och vackre mannen som gjorde revolution och dog, hängande med sitt änglalika ansikte ute i den friska luften som doftade muskötrök och sin kropp inne i den byggnad som praktiskt taget varit hans hem, med det blonda långa håret spillande mot marken…

Ja, Finnick är precis som han. Bara tvärtom – han hamnade på jorden, och inte i paradiset, som legenden om Apollon.

Och jag märker inte ens när jag sluter mina ögon i en tyst njutning av att få smaka en guds läppar, jag märker inte när hans läppar försiktigt lämnar mina för att dra ett andetag, jag märker inte när han placerar dem på mina igen.
Jag är i en drömvärld.

Till sist hör jag hur han viskar någonting om att vi borde gå tillbaka, annars kommer Abidella halshugga oss, och jag lyder med en stum blick på honom. Allt jag får som svar är en så kärleksfull blick att jag rodnar. Hur kan han ens älska någon som jag?

-o-

Den natten ligger Finnick bredvid mig i min säng. Tysta tårar av nervositet trillar ner för mitt ansikte, för imorgon är det intervjudag, och jag är nästan hundra procent säker på att alla i huvudstaden hatar mig – för vem kan tycka om en galen flicka?

Ingen. Jag är säker.

Finnick stryker mig försiktigt över håret, när mina tårar börjar komma tätare. Jag antar att han tror att jag är nervös inför spelen i övermorgon (herregud – det är i övermorgon!), men just nu mår jag bara fruktansvärt över att behöva ge alla mina hemligheter till huvudstadens hungriga öron.

Någonstans runt klockan tre på morgonen, bestämmer sig Finnick att han ska distrahera mig – och börjar sjunga.
Finnicks röst är ren och vacker (allt med honom är vackert i mina ögon och öron), och trots att det han sjunger är en gammal visa som uppstod i de lite sämre hamnkvarteren i distrikt fyra, en visa jag känner igen så fruktansvärt väl, så vill jag inte sjunga med i rädsla för att förstöra sången med mitt hesa kråkkrax.
(Nu skriver jag texten till Finnicks sång, trots att ingen kommer läsa den)

Old men, young men, take them as they come
Harbor rats and alley cats, and every kind of scum
Poor men, rich men – leaders of the land!
See them without trousers on
They’re never quite as grand
’Cause all it takes is money in your hand!

Come on, captain, you might wear your shoes
Does it make a change to have a girl who can’t refuse?
Easy money, laying on a bed
Just as well they never see the hate that’s in your head…
Life has dropped you at the bottom if the heap
Join your sisters – make money in your sleep

Long time, short time – any time, my dear!
Cost a little extra if you wouldn’t take all year!
Quick and cheap is underneath the pier

Lovely ladies, coming for a song
Got a lot of callers, but they never stay for long…

Och någonstans mitt i sången börjar tårar trilla nerför Finnicks ansikte. Varför? Jag antar att det är för att sången påminner honom om hans liv just nu för mycket, men när han håller hårdare om mig så inser jag att han är rädd att förlora mig.

Han är rädd att förlora mig.

Och den tanken får mig att gråta av lycka.

KORT! I KNOW! Hoppas dock att ni är nöjda ☺Säg till om jag glömde någon i spoilern ovan...

Omg... OMG! OH MY GOOOD!

*fangirl mode ON*

HERREGUDJAGDÖR!DUSKRIVERSÅHIMLABRAOCHDESSUTOMSÅHADEDUREFERENSERTILLMISSAN!

I'MDYINGOVERHERE!

GIVEMEMORE!

NOW!

*fangirlmode OFF*

Puh! Tack lilla rara söta Lellilola!

(nee, du loggade ut )

OHSHITOHSHITOHSHITOHSHIT



ALLTSÅ JAG TROR JAG OFFIECIELLT DÖR NU RÖDA RÖSOR PÅ GRAVEN TACK


OHSHITOHSHITOHSHITOHSHIT

ÅH Gud. Shit. Herregud. Fasiken.

SÅ BRA!!!!:O♥ Du beskriver allt så HIMLA bra att JAG får fjärilar i magen av att läsa, I promise!!:O♥ Shippar Fannie ännu med nu♥♥♥

Varför tog det sån tid att Göra det Finnick? (Att kyssa Annie) ♥ om två dagar kommer Annie gå in i arenan och då får du ingen mer chans! NO SMARTHEAD TYP ♥

Jag älskar denna Fanficitonen, den är typ min favorit berättelse♥
SÅ AMEZING BRA♥

Haha ja Lellilola den målade jag, tack!!!♥