Det 31 Mugglisspelet

Jag ♥ min tykenhet mot cikki! ^^

Superbra skrivet!!

jättebra, även om jag dog...

Arenan 3 dagen.
missy moon vaknar med en stark huvudvärk. Det måste vara den kvava luften i regnskogen som orsakat den. Hon sätter sig upp och ser sig omkring. Var är jag? Vad har hänt? Tänker hon. Hon reser sig upp och ser sig omkring. Hon har sovit på ett stort palmblad som ramlat ner från en palm. Men hur kom hon hit? Hon minns ingenting från gårdagens händelser. Bara… ett skrik. Hon skakar på huvudet, eftersom att hon på något vis vill försöka få bort tanken på det hemska skriket. Hon börjar gå åt det håll som verkar säkrast. Hon vet att hon är ensam i den här delen av skogen, hon är bra på att känna sånt.
PANG. Någonstans ca 6 meter ifrån henne bryts en kvist av.
Någon är här tänker hon med panik i hela kroppen. Någon mer än jag är här. Hon börjar springa, och hon är den här ”någon” följa efter. Hon ser en högrest klippa framför sig, och bromsar in. Slut på flyktvägen. Nu måste hon möta denna ”någon” om hon ville överleva. Hon vänder sig om. Där står luna_rav. Luna_rav drar en pil ur sin lilla korg och i nästa ögonblick faller missy moon ner till marken. Död.

Li Granger hoppar till av ett kanonskott och tappar den lilla fågel hon lyckats fånga, och just nu rensar. Hon hör steg en bit ifrån sig, och vänder sig om. Där står Inez*Malfoy, Lizzy.P27 och Sirius Orion Black. ”Toppen” tänker hon. En allians. Varför? Hon känner att hon måste säga något, så hon tar det första hon kommer på.
”Snälla döda mig inte” säger hon dåraktigt. Varför sa hon så? Hon ville inte ge dem tillfredsställelsen att njuta av att se henne dö.
”Om du går med i våran allians, så får du leva” säger Inez*Malfoy kallt.
Li Granger förstår att hon inte har något val.
”Okej” Suckar hon. ”Jag antar att jag inte har något val.”

Samtidigt en bit bort sitter Cedric Digory. Han försöker hitta något att äta. Dem flesta växterna i en regnskog är giftiga. Det brukar dem säga. Han vet inte riktigt vilka dem är, men han vet att han hört det. Ett sprakande hörs längre bort i skogen och Cedric Digory tittar upp. Eld. Typiskt också. Han reser sig upp och springer för allt han orkar, över fallna träd, genom buskiga snår, och över stora klippblock som ligger lite varstans. Men så ser han. Ett enormt eldklot kommer framför honom. Han försöker springa, men elden är för snabb. Han känner hur den träffar honom, och det sista han tänker är ”Jag kommer sakna livet”. Sedan blir allt svart.

Dennys vrider sig av oro. Ett kanonskott hördes precis, och bakom sig kan han höra steg. Han kan inte komma undan. Förbannade ben, tänker han. Han tittar ner på det brutna benet som ligger i en konstig vinkel, och smärtar något förfärligt. Han förbannar sig själv för att han lyckades springa in i den där förbaskade stenen. Stegen bakom honom kommer närmare och han kurar ihop sig till en boll. Bakom honom dyker Zendaya upp. Zendaya får syn på Dennys och höjer en kniv.
”Jag är ledsen” säger Zendaya. ”men jag måste”
Och livet slocknar i Dennys ögon.
_-----------------_

Då var det här kapitlet klart. Förlåt till er som dog, men som sagt,alla utom - måste ju dö. Strecket (-) är vinnaren, som jag faktiskt [b][col[/b]or=red]inte[/color] bestämt än

Jag älskar hur du skriver somsagt behöver du inte stressa. Men jag ska ändå inte klaga att jag kom med nu . Men iaf så längtar jag till nästa.


Ja jag dödade någon!... eller ska man vara glad för det??

Superbra!

Hihi im alive

Tack ♥ sån här kritik värmer och får mig att skriva mer ♥

varsegod! ♥ Men du är riktigt bra på att skriva!

Tack! Ja, jag får ofta höra det, men jg blir såglad och liksom stolt varje gång! ♥♥♥♥

Nu lät jag som ett ego va?