Om Malfoy fick en dotter!

me too

Tack så mycket!!
Jag lovar att snart kommer mer!
Nu har jag planerat hela Inez berättelse genom bok/film 3-7 ♥
Så jag hoppas att jag skriver ända till slutet o att ni stannar o läser!
Ni e bäst!! ♥

Åh vad kul att du engagerat dig så mkt, och jag kmr självklart att stanna!!! Jag älskar verkligen din ff; storyn, språket etc. 8} So never stop writing! ♥

Klart vi stannar!!!

Tack så jättemycket!! ♥ och bara för det så får ni nu ett sprillans nytt kapitel

Del 21 Fullmåne

Jag gick ner till Hagrid för att höra hur det gått med Vingfåle. När jag kom fram till Hagrid’s stuga så satt han på sin trappa och tittade in mot den mörka skogen.
”Hur är det Hagrid?” frågade jag och satte mig jämte honom.
”Bra, tror ja’ ” svarade Hagrid lite fundersamt men sedan glatt ”Ja! De e veldit bra!”
Jag tittade konstigt på Hagrid.
Lyckades de frige Vingfåle i alla fall? tänkte jag.
Sen berättade Hagrid om att han, ministern, Dumbledore och liemannen gått ut för att uträta det hela så var Vingfåle puffsväck! Men Hagrid var glad, för han visste att Vingfåle nu var fri.
Jag och Hagrid satt en lång stund och bara tittade in mot skogen. Det var väldigt skönt att bara sitta och inte tänka så mycket, vi märkte inte ens att det blev mörkt eller att fullmånen höjt sig på himlen. Men tillslut sa Hagrid:
”Nehepp, vill du kanske ha lite te?” Hagrid började gå in i stugan och jag följde efter. Men innan jag hunnit stänga dörren till stugan så såg jag något mörkt fladdra omkring på himlen. Jag gick ut igen och tittade upp. Det var flera hundra dementorer som flög åt ett och samma håll.
Vart ska de?! tänkte jag och sprang ut
”Inez?!” ropade Hagrid från stugan med tekannan i handen.
”Ehm, vi får ta det där med tet en annan gång Hagrid” sa jag och skyndade efter dementorerna för att se vart de var på väg.
Skulle de kanske äntligen lämna Hogwarts! Men varför? tänkte jag och sprang in i den mörka skogen.

Men medan som jag sprang där så kom jag på att jag aldrig hade varit i den mörka skogen förut! Jag stannade direkt och såg mig omkring. Jag visste vilket håll som ledde vart. Plötsligt började jag höra en massa ljud. Jag blev livrädd, räddare än jag någonsin blivit i hela mitt liv.
Då plötsligt hörde jag något som flåsade bakom mig med en hemsk andedräkt. Jag vände mig sakta om och där stod en stor, hemsk VARULV!
”AAAAAAAaaaaaaaaahhhhhhhhhhh!” skrek jag samtidigt som Varulven ylade och höjde sin högra tass.
Jag beredde mig på att bli sliten itu men då plötsligt hörde jag ett högt POFF och en duns. Jag tittade upp och såg varulven ligga vid ett stort träd ungefär 4 meter bort. Den reste sig snabbt upp igen och sprang till attack, men inte mot mig utan mot personen som stod några meter ifrån mig med en svart kappa och svart hår hängande till axlarna.
”Stupify!” sa professor Snape högt och varulven flög bort mot ett träd ytterligare en gång. Den reste dig upp igen men vände den här gången och sprang långt in i skogen.
Jag tittade mot Snape och andades häftigt. Snape började gå mot mig med trollstaven fortfarande i sin högra hand.
”Är du okej?” frågade han snabbt och tittade ner på mig.
Jag kunde fortfarande inte fastställa att Snape precis räddat mig! Professor Snape, den lärare som jag trodde skulle vara den sista att rädda mig hade precis räddat mig från en varulv!
Tillslut nickade jag och Snape gick förbi mig, sen vände han sig om och tittade upp mot månen samtidigt som han sa:
”Vad var det jag sa!”
Jag tänkte efter på vad Snape sagt om Lupin tidigare den dagen.
”Du, du menar väll inte... att...att det där var...” försökte jag få fram men jag var fortfarande skakis efter vad som hänt.
”..Lupin, ja” fyllde Snape i och tittade allvarligt på mig. Jag tittade ner i backen, jag hade fått så mycket ny och konstig information idag att jag inte visste om jag ens existerade!
Snape tittade tillslut upp mot himlen på de hundratals dementorerna.
”Du borde gå ner till sjön, det är någon som behöver din hjälp där” sa Snape och med det sagt så lämnade han mig i skogen.
Jag såg på honom tills han blev uppslukad av mörkret och sen tittade jag upp på dementorerna och började springa efter dem ner mot sjön.

Gryyyyyymt kaaaaaaapitel!!!!!!! Love to Inez!!!!!!!! Sååååå braaaa!

Gumman, du är för bra ♥

otroligt bra

Oj, vad ska hända nu? Jättebra!

Tack mina underbara vänner! ♥
Visst är det spännande! hihi
Jag älskar att se era underbara kommentarer och jag är såå glad att ni gillar det jag skriver!! ♥
:') ♥