Den onämnda magiska trekampen (SV)

Vaddå tråkigt?! :O jätte bra ju! ♥

Super duper bra!

Jättebra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

I ♥ this ff Jag fattar bara inte vart du får inspirationen ifrån, den är ju magisk!

Hur bra som helst! ♥

TACK SÅ JÄTTE MYCKET FÖR ALLA KOMMENTARER! :'D♥ blir super glad!

Här kommer kapitel 27, hoppas ni gillar det och jag är väldigt nöjd med slutet på det

Kapitel 27 Jorden är rund
(James Potters Perspektiv)

- Hon var så nära mig! Så nära mig James! Babblar Sirius på om hur hans ”livskärlek” varit nära honom och gestikulerar avståndet.
- Underbart Tramptass, friade du? Retas Remus med honom och Sirius blänger ilsket på honom och vänder sig sedan mot mig.
- Lily pratade med mig. Hon verkar ledsen, säger han och jag ser hur hon går ungefär fyra meter framför oss med huvudet nerböjt och det röda håret hängandes som en ridå för hennes vackra ansikte.
- Hur skulle du känna dig om jag gick och pratade om dig bakom ryggen? Frågade jag.
- Jag skulle ge dig en hård smäll för att få dig vakna ur förhäxningen, säger Sirius och jag kan inte låta bli att le.
- Skk-uu-lle d-u-u slå Tagghorn? Frågade Peter förfärat och både Remus och Sirius suckar.
- Nej, jag skulle kyssa honom och sedan rida med honom emot regnbågen, svara han sarkastiskt och vi går tysta mot porten för att skiljas åt.

Remus och Peter skulle ha talmagi medan jag och Sirius skulle ha mugglarstudier för att jag hade hört att Lily Evans skulle ha det, men jag tänker inte sitta där och somna av uttråkning.

Efter att ha kommit 10 minuter försent för att ha mött på Snårgärsen i korridoren var vi plats och ryktet var sant, Lily Evans: den vackraste flickan på jorden var här och hon tittade på mig och Sirius med sina mandelformade gröna ögon innan hon himlade med ögonen och fortsatte läsa.

Jag och Sirius gick och satte oss vid bordet bakom henne och båda två började fläta hennes hår, eller tja försökte innan hon förvandlade våra händer till fenor. Sirius satt och muttra över sina ”fenor” men jag kunde inte vara arg på henne, hon var ju så vacker och talangfull.

Resten av lektionen flöt på och jag började fundera på vad jag, Sirius och Lily skulle vara tvungna att göra på straffkommenderingen. Jag hoppades innerligt att Lily skulle prata med oss som hon gjorde under förvandlingskonsten, då kanske hon skulle säga ja! Jag log åt tanken och jag hade inte märkt att vi slutat om inte Sirius smällt boken i huvudet på mig.

- Aj! Säger jag och slår till honom retsamt.
- Skyll dig själv, Tagghorn, skrattar Sirius och vi går iväg för att äta då jag får syn på Lily igen. Hon gick helt själv och kunde väl lika gärna fråga; det var snart Hogsmead utflykt.
- Lily, vill du gå ut med mig? Frågade jag och log så charmigt jag kunde och drog handen genom håret.
- Nej, Potter, svarar hon surt och går i väg med snabba steg.
- Hon ändrar sig snart ska du se, säger Sirius tröstande och jag bestämmer mig för att inte ge upp ännu.
- Evans! Ropar jag och hon vänder sig om och ser irriterat på mig.
- Vad? Ryter hon.
- Varför vill du inte gå ut med mig?
- Ska vi verkligen dra den historien om vilket as du är? Frågade hon ilsket.
- Hur är jag ett as? Ville jag gärna veta.
- Du kör med alla andra som om de var skräp framför dig, du tror att du är bättre än alla andra bara för att du spelar Quidditch och ser bra ut och använder alla tjejer som om de vore engångs servetter! Säger hon argt.
- Kallade du just mig snygg? Frågade jag glatt. Jag var inte helt körd i alla fall
- Nej! Säger hon gällt.
- Det gjorde du ju! Säger Sirius som kommit fram till oss.
- Trilla av jorden båda två! Säger hon och går sin väg. Sirius ser på mig och jag nickar; jag vet vad det är dags för.
- Hallå Evans! Ropar Sirius
- Vad? Utbrister hon irriterat och folk i korridoren vänder sig om för att se vem som gav ifrån sig det höga vrålet.
- Jorden är rund, skrattar jag och Lily går snabbt i väg.

Ny läsare Måste bara säga att den är jättebra

YAY ny läsare! tack s mycket för berömmet!

Haha, jag började skratta när jag läste slutet xD It was amazing♥

Jättebra!!!!!!!!! JätteBra berättelse!