Anfallen bakifrån

TIPPIE! YEEEEEY! :-)

M
E
R
A

F
Ö
R

D
E
N

Ä
R

S
Å

A
W
E
S
O
M
E
!
!
!

Tack♥ för alla fina kommentarer! Här är som utlovat nästa kapitel:

KAPITEL 8. (del 1)

Snart var det vida känt, Hermione Granger och Seamus Finnigan var ihop. Ingen vet när det började, men ett par förstaårselever hade i alla fall sett dem kyssas.
Det var i alla fall vad alla sa, jag hade snarare uttryckt mig så här:
Snart var det vida känt, Seamus Finnigan hade kysst Hermione Granger. Ingen vet varför han gjorde det, men ett par förstaårselever hade i alla fall sett det.

Jag försökte undvika allas blickar när jag gick från uppehållsrummet till min lektion i Trollformellär. Men jag visste att de stirrade på mig. Inte hatiskt, som Blaise Zabini hade börjat göra av någon anledning, utan nyfiket. Och jag visste varför de stirrade, men jag tyckte inte om det.

Det blev en korting, men efter en kommentar skriver jag mer.

BRA! MEEEEEERA!

Och så fortsätter kapitlet:


KAPITEL 8. (del 2)

"Hermione!"
Jag hörde ropet bakom mig. Jag visste vem det var. Och jag ville absolut INTE att han skulle hinna ifatt mig.
Jag ökade farten. Det tog inte lång tid innan jag kände en hand på min arm.
Jag vände mig ilsket om.
"Vad ÄR det, Seamus?"
Seamus såg besviken ut. Han hade antagligen inte beräknat att jag skulle bemöta honom så här.
"Jag tänkte bara...att vi...kunde gå till Hogsmeade tillsammans imorgon?"
De flesta som stod nära oss hade stannat upp. Pansy Parkinson stod i ett hörn och tittade fundersamt på oss.
Jag drog efter andan.
"Nej. Allvarligt talat, Seamus, du kan inte hoppas för evigt"
Jag såg Parkinson vända sig om och halvspringa in i en korridor.
Seamus såg sårad ut, men jag orkade inte bry mig. Jag vände mig om. Typiskt, nu skulle jag säkert komma försent.
Viskningarna började så klart med en gång.
Jag kom fram till klassrummet och knackade försiktigt på. Genast flög dörren upp och professor Flitwick uppenbarade sig.
"Ni är försenad, miss Granger. Lektionen har redan börjat"
Jag mumlade ett tyst "förlåt" och blev invisad till klassrummet.
Jag såg ut över klassrummet. Hade glömt att vi hade lektion med Slytherin.
"Den enda lediga platsen är där bredvid mr Nott", sa Flitwick med sin pipiga röst.
Jag hade naturligtvis sett samma sak själv, men jag hade hoppats på att professorn kanske hade en extrabänk.
Föriktigt gick jag fram och satte mig bredvid Slytherinaren. Han tittade upp och började stirra.
Så där ilsket.

Jag vet jag delar upp kapitlet i 3 delar, men jag orkar bara inte skriva allt på löpande band just nu... En kommentar = sista delen

Superbra!

Tack! Kan inte lägga upp sista delen ikväll, så den kommer imorgon om jag hinner

MERA!!! Yeeey!

Och så kommer äntligen sista delen!


KAPITEL 8. (del 3)

"Då kan vi starta lektionen då! Idag ska vi prata om Evanesco, en..."
Jag vände mig mot Nott.
"Varför stirrar ni på mig?" väste jag. Notts ilskna blick ersattes av en förvånad.
"Vadå?"
"Men lägga av! Tror ni att jag inte märker NÅGONTING?"
Nott såg skyldig ut.
"Alltså, jag får inte säga det egentligen..."
"Varför inte?"
"Blaise säger att han..."
De avbröts av en tyst väsning.
"Käft, Theodore!"
Vi vände oss om. Draco Malfoy hade lutat sig fram över bänken och stirrade ilsket på Nott. Bredvid honom satt Zabini. När jag tittade på honom tittade han ner i bänken.
Nott såg än en gång skyldig ut. Malfoy vände blicken mot mig.
"Du, Granger, kan du komma till Troférummet vid midnatt?"
Zabini tittade upp och stirrade förfärat på Malfoy.
Jag tittade på dem. Jag ville ta reda på vad det var med mig som gjorde att ormarna tittade på mig. Men jag ville inte riskera att bli relegerad.
"Nej"
"Varför inte?"
Jag svarade inte. Lektionen var slut. Utan att vänta på Malfoy och Nott packade jag ihop mina saker och gick.

Jättebra.

Tack !