De 76:e mugglis spelen

Najs Längtar

Längtar!!!!!!

Ja jag hoppas också att du blir klar med första kapitlet. Jag är så nyyyyfiken. Lycka till med skriovandet.

Det här blir egentligen 3 kapitlet, du har väl inte missat de andra 2?

Jo det verkar jag ha gjort VAAAART är kapitlen. Jag vill ju LÄÄÄSAAAAA de.

På sida 9 finns det ett kapitel. Sen vet jag inte så då får du bläddra igenom.

ok, tack. Fattar inte hur jag kunde missa det.

Det var bra hittils. Längtar till nästa.

Okej, här kommer ännu ett kapitel nästa gång blir det blodbadet

Kapitel 3- I väntan på att få starta

59,58,57… Dini99 hissades sakta upp mot arenan. Hon hade slutna ögon och försökte att koncentrera sig på vad hon skulle göra. Hon slutade att röra sig i höjdled och öppnade ögon för att se sig omkring. Det var becksvart. Det enda som över huvud taget gick att ur skilja var det som Dini99 trodde var ymningshornet. Det jättelika konstverket sken svagt i mörkret. Man kunde även urskilja en gigantiskt stor ring som omgav hela arenan. ”Det måste vara kanten” tänkte Dini99

49,48,47… saganda stod blixt stilla på sin platta för att inte ramla ner. Hon hörde att någon bredvid henne inte följde hennes goda exempel utan steppade oroligt omkring på sin pedestal. Hon vände nästan reflexmässigt huvudet mot platsen där ljudet hade kommit ifrån. Hon knep ihop ögonen för att sedan öppna dem igen i hopp om att kunna se bättre. Det small till. saganda hörde att någon skrek. Straxt efter smällen träffade något varmt och fuktigt hennes högra hand. Hon ryckte till. Det steppande ljudet hade avtagit och hon lyfte försiktigt handen för att känna efter vad det var som hade träffat henne. Blodet frös till is i ådrorna när hon insåg vad det var.

39,38,37…Alex Stanley ryckte till när kanonen avlossades. Någon hade dött, men frågan var, vem? Första känslan var lättnad eftersom att det inte var han som hade dött. Han försökte att skaka av sig tanken på att han förmodligen alldeles straxt skulle dö. Alex Stanley var ingen god löpare, det visste han men att ge sig in i blodbadet var inte ett alternativ. Hans enda chans att trots allt överleva dag ett, var att springa. Han skulle bara springa och fortsätta springa tills benen inte bar längre. Det var allt. Hela taktiken just nu.

28,27,26… Sirius Orion Black gillade inte mörkret. Han kunde inte se något alls och det kunde faktiskt finnas spöken där ute. Han hörde något knaka långt borta och vände sig snabbt om för att se efter. Naturligtvis så såg han ingenting men han kände sig betydligt lugnare när det i alla fall inte syntes någon lysande skepnad där borta… Sirius Orion Black hade ingen plan, han hade över huvud taget inte tänkt på hur han skulle överleva alls. Bara att han skulle överleva. Han visste att han var bra på att klättra i träd så när handledaren hade frågat hur hans taktik så ut så hade han bara svarat ”Jag klättrar väl upp i ett träd eller nåt”. Men han hade aldrig någonsin klättrat i träd i totalt mörker.

10,9,8… kotte7 gjorde sig redo att springa. Hon skakade fortfarande efter den plötsliga smällen. Någon hade redan dött, bara tanken skrämde henne. Hennes taktik var att ge sig in i blodbadet och hoppas på att kunna ansluta sig till karriäristerna. Hon hade satsat på att få låga poäng så att de andra spelarna skulle underskatta henne. Det var hennes handledares idé eftersom att hon har dragits med en förkylning under poängsättningen och förmodligen inte skulle kunna prestera på topp ändå. Så nog skulle hon kunna prestera bättre än en femma här inne på arenan.

3,2,1 *bong* Gonggongen skakade marken.

Döda:

super

Jag hade tur.
*pust, trokar svetten ur pannan*