Livets eviga lek [Hungerspelen, SV]

Oj, vad länge sen det var jag skrev. Nästan ett år sen! Jag hoppas verkligen att jag inte tappat skrivförmågan helt, utan att det går att läsa och på något sätt fina ro i. Självklart så vill jag tacka alla som fortfarande är här och läser, ni är verkligen toppen! Massa kramar på er alla och jag hoppas att ni mår jättebra! ♥
/ Frida

Kapitel 14
''Om det är något ni måste förstå om mig, så är det att jag har ett väldigt känslosamt och galet förflutet.’’ Säger jag samtidigt som jag tittar bort från Glimmer och Alanya. Tjejerna tittar osäkert på varandra. Båda två hade just pratat om deras kärleksliv hemma och hur deras liv var innan vi blev spelpjäser. Jag hade suttit tyst och inte sagt ett ord. Ingen av dem visste vad jag gått igenom. Att jag aldrig haft ett liv där Hungerspelen inte var inblandade.
’’Jag har alltid vetat det här. Sedan jag var sju år har jag förberett mig. Sedan jag var tolv har jag vetat att jag skulle vara med i dessa spel. De 74:e Hungerspelen.’’ Jag tittar inte ens på dem. Jag avskyr båda två med hela mitt hjärta.
’’Det är synd.’’ Börjar Alanya och tittar på Glimmer som nickar för att bekräfta hennes ord. ’’Men det är ju inte så att du har dåliga förutsättningar. Tänk på dem andra. Tänk på dem som inte har några sponsorer eller inte har några allierade. Det är inte direkt så att du är chanslös. Du har ju talang och nu när alla vet om dig och Cato så kommer ni att hållas vid liv så länge som möjligt. Det fattar vem som helst.’’ Alanyas ord sjunker långsamt in i mig och jag blir irriterad. Att hon tror att Cato och jag använder varandra som en sköld. Alanya är inte den typ av tjej som yttrar sig om hon inte har någonting vettigt att säga. Varje ord som kommer ur hennes mun är antingen för att skydda sig själv eller försvaga andra.
’’Det är sant.’’ Säger Glimmer med ett snett leende. Inte ett glatt leende, utan ett ’’jag tycker så synd om dig’’-leende. Vem som helst kan se att det är falskt. Jag suckar högt och blänger på båda två. Mot människor som dem har jag inga problem att vara kall mot, faktiskt så känns det som att jag inte har någonting annat att sätta mot dem. Dem är inte värda att försöka få på sin sida. Inte nu.

En fallskärm landar framför fötterna på Glimmer. Hon tittar runt och alla tittar på henne.
’’Öppna då!’’ Väser Cato och i bakgrunden kan man höra Marvel sucka.
Försiktigt öppnar hon den och jag anar en kniv blänka till. Hon vecklar upp en lapp, som hon sedan viker ihop snabbt och stoppar den i fickan.
’’Vad var det?’’ Frågar Alanya och tittar otåligt på Glimmer som håller upp en kniv.
’’Den här.’’ Säger hon och håller upp kniven. ’’Och en lapp.’’
’’Vad stod det på lappen då?’’ Frågar jag och tittar på hennes ficka, där hon lade lappen. Hon ler retsamt.
’’Den som lever får se.’’ Säger hon och blinkar mot mig. Jag knyter nävarna av ilska och tittar på Cato. Han ser att jag håller på att koka över.
’’Vad stod det?’’ Frågar Cato övertydligt och ger henne en kall mördarblick. Glimmer rycker på axlarna.
’’Inget speciellt.’’ Hon vänder sig om med kniven i handen och går iväg. Resten av gruppen tittar på varandra och nickar mot Alanya som nickat mot Glimmer när hon börjat gå sin väg. När Glimmer passerar Alanya greppar hon tag om hennes arm.
’’Visa lappen!’’ Artikulerar Alanya och visar nästan tänderna för Glimmer. Stämningen är inte på topp och jag backar försiktigt mot Cato då jag anar en fight. Glimmer skakar på huvudet och försöker ta sig loss ur Alanyas grepp, men hon har ett fast tag om Glimmer. Man kan se Alanyas tålamod rinna ut i sanden. Hon knuffar Glimmer hårt ner på marken och sätter sig själv över henne. Alanya håller fast hennes armar så hon inte kan röra sig och Glimmer fräser och skriker.
’’Schh! Dem andra kommer höra dig. Då kanske dem dödar dig, det vill vi ju inte…’’ Säger Alanya sarkastiskt. Alanya har övertaget just nu och hon släpper inte Glimmer med blicken. ’’Vad stod det på lappen?’’ Artikulerar hon återigen. Glimmer viker undan huvudet. ’’Berätta!’’ Väser Alanya och tar bestämt Glimmers kniv ifrån henne. Hon börjar leka med kniven framför näsan på henne. ’’Du vet vad som händer om du inte berättar….’’ Säger hon och låter kniven glida över Glimmers kind så pass hårt att hon får en liten blödning. Glimmer protesterar inte längre och Alanya tar upp lappen ur Glimmers ficka. Hon sitter fortfarande på henne.
’’Alla vet vem som är starkast. Vän eller fiende? Använd kniven väl.’’ Läser Alanya högt och tittar på oss andra. Hon kliver av Glimmer, men har fortfarande kniven i handen. Alla tittar på Glimmer, sedan på Cato.
’’Vad ska vi tro om dig nu, Glimmer?’’ Frågar Marvel och tittar på henne med avsky.
’’Ska vi kanske utesluta dig från vår pakt?’’ Säger jag och ler snett mot henne, på samma sätt som hon log mot mig förut.
’’Hon ska inte uteslutas. Vi vill inte ha henne som fiende. Då kan vi lika gärna ha avrättning nu, på plats.’’ Säger Cato och tittar på Alanya. Vi nickar. Hon måste stanna i pakten.

Kanonen ekar över hela arenan. Jag vaknar yrvaket och trasslar mig ur Catos famn. Alanyas ansikte lyser på himlen. Jag väcker dem andra. Jag ruskar om Cato och han vaknar.
’’Alanya är död!’’ Viskar jag och väcker hela gruppen. Om hon är död innebär det att hela gruppen är i fara. Mördaren kan vara vart som helst.
’’Vadå? Hon höll ju nattvakt!’’ Säger Marvel som kvicknat till snabbt. Vi tittar oss runt och Cato har redan gått för att söka området.
’’Död är hon i alla fall.’’ Säger jag kort och trött. ’’Jag såg hennes ansikte på himlen!’’
En liten bit bort på himlen ser vi en svävare flyga och plocka upp en kropp. Alanyas, förmodligen. Vi tittar på varandra och Cato kommer springandes mot oss med andan i halsen.
’’Hon hade en kniv i bröstet. Det var allt jag såg.’’ Säger han och tittar på oss.

Oh herre!
Jag älskar dramat och hur äkta allt känns.

sjukt bra!!

wow! du borde få mycket mer uppmärksamhet för detta frida ♥

SUPERB!

Superbra! Skriv mer på den

Superbra!