The annorlunda mugglisgame!

Tack så mycket Lida!! ♥

Hoppas du får det kul

have fun

Hoppas att det blir jättekul!

Tack till alla som förstod!! Nu är jag hemma, men har inte hunnit skriva så mycket som jag trott... Men ett kapitel lägger jag snart upp!!

Jaa

Jippi

Smörblomma

Det duggregnade lite när Neztan stod vid slåttern. Hon tittade upp på det som skulle bli hennes öde, ett livs äventyr eller bara en vanlig dag på torget. En vanlig dag för en vanlig sextonåring, med en vanlig familj och ett vanligt liv. Men om denna dag skulle arta sig så som hon ville så skulle hela hennes liv vändas upp-och-ner, och ingenting skulle bli normalt längre. Neztan ville inte ha det normalt. Men det var väl klart; Ingen ville väl dö heller. Det kändes inte så nervöst. Neztan trodde inte att det skulle bli så nervöst om hon fick gå upp till podiet heller. Men lite guppade det väl i magen… Fast inte så mycket. Det viktiga var att något skulle hända snart, och det skulle det. Ceremonin skulle börja om tre minuter. Hon skulle troligtvis hinna lyssna på sin favoritlåt på den tiden. Så Neztan tog på sina vita hörlurar och lät musiken skölja över henne i en skön och underbar melodi.

Jossan höll på att göra i byxan. Hon var extremt nervös, men tvingade sig själv att slappna av. Vad fanns det att vara nervös för? Frågade hon sig själv. Jo, bara en gigantisk livsfarlig arena som slukar alla liv som om dem vore köttbullar! Men hon slog bort tanken och tänkte istället på det hon var bra på, och vad som skulle bli fördelar om hon skulle bli utvald. Hon visste att hon kunde slåss. Det hade alltid varit hon som slogs mot dem stora ”tuffa” killarna på lågstadiet när dem retade dem andra barnen. Hon backade aldrig och visste att det skulle bli en enorm styrka. Hon visste också att hon var snabbtänkt. Det sa alltid alla hennes kompisar när hon kom med roliga idéer snabbare än någon av dem. Och hon var finurlig, det visste hon bara. Hon var också bra på att klättra i träd, det fick hon också bevis på under lågstadiet. Hon hade många gånger fått fly upp i det stora klätterträdet på skolgården när hon vunnit en av sina många fighter mot dem stora barnen, och dem gärna ville ha tag i henne. Då fick hon klättra allra längst upp dit ingen annan kom. Men hon hade aldrig kunnat någonting om blommor, varken giftiga eller ofarliga. Och fällor hade Jossan aldrig förstått sig på. Men nu hade hon mumlat färdigt. För nu harklade tanten sig. Hon som skulle ropa upp namnen. Hon sa det gamla vanliga om att det var dags att dra namnen och allt det där. Nu hände det däremot något. Tanten hyschade och sa att det nu var dags att dra kämparna.

Nu tog Neztan av sig sina hörlurar och lyssnade på tanten som stod med en lapp i handen istället.
”Den första kämpen ifrån distrikt smörblomma detta år kommer att bli Neztan!” Hon kände sig lite bedövad i öronen när hon gick upp på podiet. Hon visste att hon skulle tävla men ändå inte… Hon tyckte att hon borde säga något men det kom inga ord ur Neztans mun.

Jossan hade hört när den första kämpen ropades upp. Nu var det bara den andra kvar. Jossan såg att tanten mycket varsamt drog upp en lapp. Men vad hände? Hon tappade den! Det skulle vara omöjligt att fåtillbaka den. Den flög långt bort. Tanten rodnade lite eftersom att hon hade klantat sig, men dog snabbt en ny lapp.
”Jossan!!” sa hon, strålande glad. Jossan blev först rädd. Men sedan försökte hon tänka på sina styrkor igen… Och konstigt nog kom det inga tårar. Men hon kände sig inte direkt glad när hon ställde sig bredvid den andra kämpen.


Inte lika långt, men jag känner att jag är lite tom på idéer till vad som skall hända på dem andra uttagningarna... Jag gör dem ganska mycket kortare, för mitt hudvud håller på att sprängas av idéer till vad som skall hända på arenan...

Jättebra skrivet

Suuuper!!!!