Den mörka konsten att spela quidditch [SV]

8 maj, 2012 13:13

Obeskrivligt bra!!!!!!

8 maj, 2012 15:19

Här kommer kapitel 16 gott folk! Och i detta kapitel blir det lite ♥ Läs vidare!

16. Xenia.

”Tystnad!” Ropar Cornelia med sin allra stängaste röst. Det är dags för kvällens vaktpass men alla prefekter samlas först i ett klassrum för att få reda på vart i slottet dem ska patrullera. Xenia sitter vid ett fönsterbord och hör avlägset hur Cornelia pratar på som vanligt. Xenia ser hur en snöflinga singlar ner och lägger sig på fönsterbläcket utanför, sedan en till, och ännu än.
”Titta hörrni, det snöar!” Säger Xenia drömmande och avbryter Cornelia mitt i en mening. Några Hufflepuff-prefekter springer ivrigt fram och pressar näsan mot fönstret medan alla andra bara snabbt ser ut genom fönstret.
”Ursäkta Xenia, men jag skulle uppskatta om du lyssnade på vad jag berättar.” Säger Cornelia irriterat. ”Det snöar ju faktiskt varje år, om du märkt det?” Lägger hon till med ett beklagande leende, som om Xenia var helt dum i huvudet. Sedan skrattar hon åt sitt eget skämt ser på James för att kontrollera att han hörde. Det råder några sekunders tystnad där ingen skrattar åt Cornelias skämt. ”Okej, det är bara att inta era vaktposter.” Cornelia gör en menande gest mot dörren och alla går ut. Xenia står förvirrat kvar, hon hade inte lyssnat på Cornelias instruktioner och hade ingen aning om vart hon och Scorpius skulle vakta.
”Xenia, fängelsehålorna.” Säger Scorpius som svar på hennes fråga och hon följer efter honom ut i korridoren.
”Förlåt jag lyssnade inte på vad Cornelia sa.” Säger Xenia och fäster sitt prefekt-märke på sin klädnad. ”Det var dumt gjort.”
”Äsch, hon kommer över det.” Säger Scorpius och rycker på axlarna och ler mot Xenia som bara nickar till svar. Dem går genom dem tomma korridorerna för att komma till den ostadiga stentrappan som leder ner mot fängelsehålorna. Precis när dem ska gå ner för trapporna kommer en mörk gestalt gåendes mot dem.
”Pappa?” Frågar Xenia när hon ser Nevilles ansikte lysas upp av en fackla på väggen. ”Vad är det?”
”Förlåt, jag vill inte störa i ditt vaktpass men…” Säger Neville snabbt men avbryter sig när han ser Scorpius som står bredvid Xenia. Neville rynkar sina ögonbryn förvirrat. ”Mr. Malfoy, är inte du… jag menar… går inte du i…”
”Dem har blandat prefektparen så vi ska lära känna elever från andra elevhem.” Förklarar Xenia snabbt. ”Vad ville du?”
”Jag skulle bara försäkra mig om att du fått brevet från Hannah. Hon brukar ju inte skicka ugglor hit så hon visste inte om det kom fram riktigt.” Säger Neville.
”Jo jag har fått det. Jag kommer hem under jullovet.” Svarar Xenia och ler.
”Bra, då hälsar jag Hannah det!” Säger Neville och vinkar. Xenia vinkar tillbaka och vänder sig sedan mot Scorpius som misstänksamt kisar mot Nevilles ryggtavla.
”Hannah… varför känner jag igen namnet Hannah…” Mumlar han och kliar sig i håret.
”Jag vet inte! Kom nu, vi har ett jobb att sköta!” Säger Xenia nervöst och drar Scorpius ner för trapporna och börjar genast prata om någonting annat.
”Så vad valde du för andra ämnen idag då?” Frågar hon medan dem går ner för trappan.
”Duellerings-kunskap och Naturens krafter.” Svarar Scorpius och rycker på axlarna. ”Du då?”
”Magiskt hantverk och Naturens krafter. Jag tror det kommer bli riktigt intressant.” Säger Xenia och nickar för sig själv och inspekterar dem tomma korridoren. När hon ser hålan där festen hade varit föregående kväll blir hon påmind att hon glömde sina skor där.
”Vänta!” Säger hon och springer in fängelsehålan. Den är inte tom. Tio stycken svartklädda häxor och diskuterar någonting med varandra med låga röster. Ingen märker att Xenia smyger in och hämtar sina skor som ligger under en stol, och sedan ljudlöst smyger ut igen.
”Scorpius, det är massa Salem-häxor därinne.” Säger Xenia och pekar mot fängelsehålan.
”Va? Dem har inte tillåtelse att vara inne på Hogwarts, rektor McGonogall har ju byggt upp hus utanför till dem. Hörde du vad de sa?” Frågar Scorpius oroligt med rynkade ögonbryn.
”Nej… men… kom.” Svarar Xenia men smyger fram till dörröppningen och spetsar öronen. Scorpius smyger fram längst väggen och ställer sig tätt bakom Xenia.
”Hur många tog du?” Frågar en ljus röst inifrån fängelsehålan.
”Så många jag fick tag på, det blev en handfull i alla fall…” Svarar en minst lika pipig röst. Xenia vänder sig om och ser förbryllat på Scorpius. Deras ansikten är bara en ynka decimeter ifrån varandra.
”Om vi låter kitteln stå här under tiden märker ingen något.” Säger någon annan och det hörs ett slammer.
”Kom nu, vi måste gå!” Säger en irriterad röst och släpande fotsteg hörs. Xenia tittar sig omkring för en plats att gömma sig och ser en liten gömd dörr fem meter ifrån dem, hon ger Scorpius en knuff och de går in i den mörka skrubben som gömmer sig bakom dörren. De ser hur ett tiotal häxor med strama hästsvansar smyger ut ur fängelsehålan. Snart har alla försvunnit ur sikte och Xenia pustar ut.
”Vad borde vi göra?” Frågar Xenia Scorpius och när hon vänder sig om mot honom märker hon att det återigen bara skiljer en decimeter mellan deras ansikten. Det svaga ljuset från korridoren utanför slänger mjuka skuggor i Scorpius ansikte och markerar hans drag. Utan att tänka stäcker Xenia fram en hand och rör vid hans kind, där en smal skugga går under kindbenet. Xenia ska precis återgå till verkligheten och dra tillbaka sin hand när hon känner Scorpius arm runt hennes midja. Han drar henne till sig.
”Jag vet vad jag borde göra i alla fall.” Viskar han och böjer sig fram och kysser Xenia mjukt på munnen. Xenia släpper alla tankar på dem skumma Salem-häxorna och lägger istället armarna om Scorpius hals kysser honom tillbaks. Hon blir så fylld av lycka att hon inte kan låta bli att fnittra till. Lite för högt.
”Tyst Carla, jag hörde något. Ett fnitter.” Säger en röst utanför med avsmak. Xenia blir stel och tvingas avbryta kyssen. Scorpius pressar sig fram och kikar ut genom dörrspringan.
”Åh nej, låt dem inte få för sig att se efter här.” Viskar Scorpius bedjande.
”Äsch, kom igen Danielle, ett fnitter? Här nere?” Svarar denna Carla. Några fotsteg som dör bort och en Scorpius som suckar av lättnad säger Xenia att tjejerna gått iväg.
”Vi borde gå tillbaka…” Säger Scorpius nervöst och öppnar dörren. Utan att titta på Xenia går han några steg bort mot Slytherins sällskapsrum, sedan vänder han sig om och möter snabbt hennes blick.
”Ja… Vi ses väl.” Säger han och börjar sedan gå, men Xenia blir stående utan att hunnit svara. Sedan börjar hon sakta gå tillbaka till sitt sällskapsrum med de högklackade skorna i händerna. Scorpius, Scorpius, Scorpius. Det ordet rör sig i ett okontrollerat virrvarr i Xenias huvud på vägen. När hon väl kommer upp till sin sovsal slänger hon skorna på sängen. Med en svag suck av lycka sätter hon sig i sängen och bläddrar fram till en tom sida i dagboken.

Kära Dagbok!
Idag hände det mest otroligt vackra, jag KYSSTE Scorpius!!! Kan inte fatta… Han kysste mig och jag visste inte var jag skulle ta vägen. Det kändes så rätt, det har det gjort hela tiden. JAG OCH SCORPIUS!!! XENIA LOVEGOOD + SCORPIUS MALFOY= SANT. Nej vad jag är löjlig. Han verkade lite generad efteråt och gick direkt iväg, utan att säga någonting. Men vad gör det, när han Kysste mig. Och om jag ska vara ärlig så var det min allra första kyss. Och den var helt underbar. Lyckliga god natt- kramar! /Xenia Alice Lovegood.

---

14 maj, 2012 18:14

14 maj, 2012 18:21

Otroligt bra. Jag undrar vad Salem häxorna gröt i fängelsehålorna, har mina misstankar om vad det kan vara.

---

Alltid Redo. Läs min FF "Den bortglömde marodören"

14 maj, 2012 18:23

14 maj, 2012 18:33

14 maj, 2012 19:19

Så braaaaa!!!

14 maj, 2012 19:28

14 maj, 2012 21:16

Mer än okej!

Amazing!

---

14 maj, 2012 22:02