Hogwarts Armé: Rollspelet

Han såg upp från boken och märkte först nu att folk hade suttit sig jämte honom och började äta, maten smakade som vanligt ljuvligt och hans gladhet återvände långsamt till honom.

Cara såg på molnen långt ovanför henne och log glatt en skugga föll över henne och hon såg Richards ansikte och suckade lite
"får jag slå mig ner?" frågade han artigt och hon såg förvånat på honom
"ja eftersom du frågar snällt så" sa hon och han satte sig försiktigt ner
"jag ville bara fråga hur du mår? Du verkar ha bråkat med Star" sa han och hon såg på honom
"mm vi har bråkat men det angår inte dig! Och jag mår helt okej" ljög hon, egentligen var hon jätte arg på Star men hon ville inte tänka på det utan vara glad
"förlåt jag bara undrade" sa han och la sig bredvid henne
"undra inte så mycket då" sa hon och satte sig upp och de reste sig båda upp och gick in i slottet när det började regna och de stannade i entréhallen
"jag ska gå nu" sa Richard och böjde sig fram och kysste honom och hon gav Richard en örfil
"gör aldrig om det där!!" skrek hon och stormade iväg. Hon hatade honom!! Han var en sån idiot!! Cara kom fram till en tomm korridor och satte sig ner

Eftersom att Alec inte var så värst hungrig gick han ner till Hufflepuffs uppehållsrum och hämtade sig gitarr. När han var påväg upp till porten såg han in till matsalen och såg alla barn som satt där.
"Värst vad många som här" Tänkte han och satte sig på trappan, tog upp gitarren och började spela.

Elena försökte undvika varje Slytherinelev hon mötte i korridoren.
Hon satte sig längst ut vid Gryffindorbordet och åt sin mat.
"Har du något emot att jag sätter mig här?" Elena såg upp. Dom stod flinande bakom henne.
"Kanske." svarade hon retsamt.
"Åh, nej, vad ska jag ta mig till?" sade han dramatiskt och höll en hand mot sin panna innan han skrattade och satte sig ner.

Plötsligt hörde James gitarrspel utanför den stora salen och påmindes om sin egen gitarr, plötsligt fick han impulsen att starta ett band, men åt vidare i sin hunger.

Cara reste sig upp en stund senare. Hon var fortfarande arg, riktigt arg. Eleverna runt henne såg orolt på henne, särskilt de mindre och hon antog att de hört alla rykten om hur elaka Slytherinelever är. Hon bestämde sig för att gå ner till sin sovsal enda stället där hon var säker på att slippa Richard. Hon gick ner mot fängelsehålan och stannade när hon hörde gittarspel. Hon såg på killen som spelade, han var inte så dålig. Hon slog sig ner i trappan en bit ifrån honom. Ja hon kunde lika väl sitta här och lyssna på musik som att sitta nere i sovsalen själv. Musik lugnade henne alltid och gjorde henne gladare

Alec tittade upp på den askblond flickan som satte sig en bit bort.
-Hej. Han log emot henne innan han vände ner huvudet och tittade på gitarren så att han inte skulle spela fel.

Cara såg förvånat på honom, även om hon inte hade några problem med de andra elevhemmen, brukar de ha problem med hennes. Men sen log hon
"hej" sa hon och satte sig bredvid honom "du är duktig" sa hon vänligt

-Ehm, tack. Alec tittade upp men kände hur han blev en aning röd om kinderna så han vände snabbt tillbaka huvet.
-Kan du spela något instrument? Frågade han med en snäll ton.

"se inte så förskräckt ut, jag menar det faktiskt" sa Cara roat och skakade sen på huvudet "mina pappor ha försökt lära mig men det är inte riktigt min grej. Jag föredrar att göra annat på cirkusen än at spela musik" sa hon leende "nej men nu är jag oartig, Cara Disareli, Slytherinelev sjunde året" sa hon leende "och du är?"