(PG) Minto Parkinson, någon man aldrig glömmer (Drarry)

mer :9

Nu kommer, som Dragon_99 säger, mår, eller moar! X)

Minto satt helt stilla och kollade på det vackra landskapet som låg i skymning. Bara ett få tal meter bakom henne stod Draco och Harry och viskade till varandra. Hon hade känt deras närvaro sen de kom, men de fortsatte precis som om hon inte fanns där. Hon skulle precis vända sig om när hon kände att en av killarna röde sig mot henne och senare gick den andra där ifrån.
Killen stod bakom henne och strök försiktigt hennes hår. Det var Draco. Om det hade varit Harry så hade han satt sig bredvid henne.
"Vi är oroliga" sade han lågt och lyfte bort hennes hår för att kyssa hennes hals. Känslan hon fick inombords fick henne att stelna till.
"D-draco" stammade hon. Han satte sig bredvid henne och tittade in i hennes ljusblåa ögon. "Du får inte göra så. Du får inte ha mig på det sättet" sade hon allvarligt.
"Jag har aldrig förstått varför" sade han förtvivlat. Minto tittade ner i marken och suckade.
"Därför att jag är rädd för att tappa kontrollen" viskade hon. Han kom närmre henne och lade en arm runt hennes midja.
"Vad menar du med det? Dina krafter? Det har du inte gjort innan när vi..."
"Visste du att naturhäxorna förr brukade ha en sorts... kraftkälla. En älskare som gjorde dem starkare?" hon viskade inte längre, men hon talade med en väldigt låg röst.
"Jo... Vi fick lära oss det femte året. Men du är inte exakt som dem" sade han med en mjuk röst och strök hennes kind.
"Jag vill inte ta några risker. Åtrå leder oftast till fel saker" sade hon och fortsatte med att titta ner i marken. Han struntade i vad hon sa och kysste henne. Långsamt lät han sina händer vandra över den sköra kroppen och njöt så mycket han kunde innan hon skulle säga ifrån, men det gjorde hon inte. Fast hon besvarade ingenting heller. Hans läppar fortsatte med att arbeta sig ner till hennes strupe och han kunde höra henne ta ett väldigt djupt andetag.
Minto kände en otroliga värmen som spred sig i kroppen. Det fanns ingen kärlek i det. Bara åtrå, bara längtan, lust. Typiskt killar! tänkte hon surt i huvudet, men hon kunde inte skylla på honom. Han hade helt enkelt andra behov än henne och en av dem inkluderade tydligen hämningslöst sex... Plötsligt kände hon hans tunga nudda vid hennes skin och hennes ögon rullades bakåt. Tanken på vad som möjligtvis skulle hända fick henne bara att må illa, men hon kunde inte förmå sig att stoppa honom.
Draco särade på läpparna och lät sina tänder komma i kontakt med den känsliga huden. Minto drog häftigt efter andan och hon kunde känna att det började klia bakom sina egna tänder. Hon tappade helt och hållet sitt förnuft och en djurisk sida i henne kom fram som hon aldrig träffat på innan. Snabbt fick hon tag i Dracos bakhuvud och rykte honom bakåt så att hans hals blottade och högg sina tänder rakt igenom skinnet. Hon kunde känna en tjock vätska som smackade metall träda in i munnen. Den var ljuv och varm, nästan som varm choklad.
Plötsligt kom allt ljud till henne i en smäll. Draco stönade av smärta och tilltalade hennes namn, svagt, flera gånger. Hon släppte långsamt taget men hon höll kvar honom i hennes famn. När hon såg på honom så var han nästan likblek och hans ögon var nästan tomma. Han log ett halvt leende och viskade ett 'förlåt'. Hennes tårar började rinna och hon höll honom hårdare.
"Du borde ha lyssnat på mig" viskade hon. "Du kommer snart att återhämta dig. Det är chocken som har gjort dig nästan helt lam"
"Hur vet du det?" viskade han förvånat. Försiktigt strök hon hans kind.
"För att jag kan känna det. Jag kan känna hela dig inom mig"

Haha, MOAR , ja det är äkta jag ^^

Bra! 8D

så bra

omg... meeeeeeeeer!!

mer

awesome minto

asså.. Jag var bara tvungen att söka efter hemsidan "dåligengelska.se".. x)

Btw, A-W-S-E-O-M-E minto! c8

Hahahahahaha x'''''''3

hrm ... det heter awesome A-W-E-S-O-M-E