Rollspel, från olika världar

Klaus slängde upp fötterna på soffbordet och lutade huvudet mot ena handen.
"Min styvfar vid namn Mikael hatade mig från första början, med tanke på att jag inte var hans son. Min mor hade varit otrogen med en annan man i byn, som senare blev Mystic Falls där jag och Damon nu håller till. Jag växte i alla fall upp med de andra i min familj, mina tre äldre bröder Elijah, Henrik och Finn samt mina yngre syskon Rebekah, Kol och och avlidne lillebror. Min bror som dog var inte så värst gammal då det hände, han var yngst och Mikael hade sett hans död som mitt fel. Endast för att han hatade mig, i vilket fall som helst. Så när det hände så blev vår mor, som råkar vara häxa, rädd om oss och uppfann en förtrollning som kunde göra oss till vampyrer.
Men på samma gång var jag och min äldste bror, Elijah, mycket förälskade i en kvinna som fanns i vår by. Mikael kidnappade henne och tvingade sedan mig och mina syskon att dricka en sorts trolldryck som min mor hade kokat ihop till vår sista middag som människor. Då vi ätit, tog han fram en kniv och knivhögg oss rakt i hjärtat en efter en. Då vi vaknade upp så förstod vi inte vad som hade hänt tills Mikael kom tillbaka och tvingade oss att dricka kvinnans, som jag och Elijah älskade, blod. Då vi druckit det var vi vampyrer, för alltid.
Senare dödade jag min mor och lade henne i en kista med mina andra bröder, förutom Elijah som lyckades komma undan. Min styvfar hade också blivit vampyr, vilket tydde på att han ville döda mig för att han fortfarande hatade mig. I tusen år har jag och min syster varit jagade av honom, ända tills jag dödade honom med den sista pålen som kunde ha dödat mig."berättade Klaus och tittade på de andra. "Det finns mer, men jag har ingen lust att berätta hela min livshistoria för er."

Jezebel fattade inte hälften utan bara nickade. Han förstod inte allt som hade med magi att föra och defenetivt inte det där med vampyrer. Hans huvud snurrade en aning
"förstår ni ens allt det där själva?" sa Cassian rost och Jezebel undrade det samma. Folk kunde tycka att hans och Cassians värld var komplicerade och att han var komplicerad men inget jämfört med det här

Klaus log, han hade vunnit då det gällde det mest komplicerade.
"Att ha med magi att göra är aldrig lätt, ännu värre då hela familjen kommer tillbaka tusen år senare och är väldigt förbannad på en."sade Klaus och såg anklagande på Damon, "Vilket du var med på noterna."
"Man behöver inte alltid förstå allting, men vid det här tillfället så förstår jag allting, förutom varför Mikael hatade mig, fast jag var inte bättre som sade åt alla andra att det varit han som mördat min mor."

Jezebel log "de där med bröder förstår jag, jag och Kain hatar varandra. Det är antagligen Alexis fel men vi gör allt för att döda varandra särskilt jag. Jag dödade hans fästmö och jag vill ha hans ögon på burk sp oroa dig inte, det finns fler syskon som hatar varandra" sa Jezebel rost
"du och dina ögon" sa Cassian och skakade på huvudet

Klaus blev genast stel, arg och förbannad. Men han lyckades hålla sig i tillräckligt bra schack för att inte hoppa på Jezebel och slita strupen av honom.
"Mina syskon hatar mig inte", väste han mellan tänderna, "jag räddade dem från att bli dödade, men de verkar inte se det på samma sätt som jag."
Han tänkte på pålarna som han stuckit igenom deras hjärtan, han hade gjort bra ifrån sig just då. Han behövde inte dem runtomkring sig för att även de skulle rymma från Mikael, han hade räddat dem. Men på ett själviskt sätt förstås.
Men de var alla så olika, det var svårt att veta att de faktiskt var syskon så olika som de var. Kol var liten och omogen som älskade att ha skoj, Elijah var mest vuxen och tog allting på allvar medan Rebekah var...Rebekah. Finn däremot var deras mors gullegris.

"Det där med pålarna så var Elijahs idé och han tvingade oss att vara med på den, nästan i alla fall." sade Damon till sitt försvar. Men han tyckte ärligt talat att det hade varit en bra idé, Klaus hade ju återförenats med sin familj. Damon trodde ändå att de flesta hade förlåtit honom, han och Kol hade ju kommit till grillen och slagit ett vad. Rebekah var en aning förbannad, men hon hade väl också förlåtit? Elijah var alltid misstänksam och skulle säkert aldrig mer lita på Klaus, men han var inte precis sur på Klaus han heller.
"Men det där med attackerna mot dig så var Rebekahs idé, hon var verkligen förbannad."sade Damon.

"Du hjälpre ändå till, du visste att jag skulle återförena oss då allting som kom i vägen skulle vara borta, men du förstörde allting precis som Elijah."mumlade Klaus och tvingade sig själv att fortsätta teckna, annars skulle han säkert döda någon i rummet. Åtminstone tortera, han älskade personer som led.

Jezebel bara suckade
"ja men förlåt då att jag faktiskt försökte vara trevlig och hjälpsam" sa han trött och reste på sig "ha så kul, muntergökar" sa han irriterat och lämnade rummet. Först undrade han om Cassian skulle klara sig, men det var ju Cassian så självklart skulle han det. Jezebel gick ut på området och mot ett skyddat ställe han hittat för ett tag sedan. Det låg vi sjön och han satte sig ner och var glad över att han var dold från omvärlden. Han bara satt där och lekte med skalpellen. Han var så trött på att de andra blev sur på honom jämt, de säger något och Jezebel uppfattar det på ett sätt och då blir alla arga på honom. Han skulle ju lika väl kunna sluta prata med dem

Klaus log elakt då Jezebel försvann, det var ju inte hans fel heller att Jezebel inte visste något om hans temperament. Man skulle i alla fall inte leka med hans känslor eller säga ett ord om hans familj eller något sätt att förbättra deras relationer.
"Han har ju nästan bättre nerver än mig", sade Klaus ointresserat, "men bara nästan." 
Surt drog han bort den förra skissen och kastade den i den öppna elden, han hade tråkigt. Han behövde något att göra, någon att tortera eller döda.
"Ska vi åka till mystic falls?" sade Klaus, fast den saken inte var en fråga utan rn befallning. Han ville tortera en varulv och sedan rycka av huvudet på en. "Om du inte hittar någon varukv här som jag kan döda."

"Någon varulv borde vi väl hitta", gissade Damon och ställde sig upp," frågan är bara var."
han tänkte efter ett tag de var på 1990-t england, det fanns säkert ett stort reservat någnstans.
"I någon skog, kanske?" sade Damon och ryckte på axlarna."annars kan vi bara söka upp en människa och göra den till vampyr, då har vi i allafall lite underhållning."