Life - Lupple & Medi PRS

Hon nickade bara kort och såg sedan mot dörren.
"De kommer snart. Jag känner det ppå mig." Hon såg på sin arm.

Aldriz nickade sakta. " Misstänkte det. Har hört strider runt om huset. " Sa han sorgset.

Hon såg på honom och reste sig upp.
"Kan vi inte göra någit??" Frågade hon sorgset.

Han såg på henne med en öm blick. " Jag vill inte sabba deras plan. De har garanterat flera." Log han ärligt. " Sen vill jag inte heller avslöja mig. Vet de om min exakta styrka kan kanske deras magiker hindra mig till viss del. Väntar hellre tills jag behöver skydda dig. " Sa han ärligt.

Hon såg på honom och log svagt.
"Om de inte litar på dig nu så kommer de göra det. Du är en stor hjälte." Hon såg nu trött ut.
"Har lite huvudvärk."

Han skrattade lågt och såg på henne. " Jag älskar Mel. Hennes familj är min." Log han och såg oroat på henne. Huvudvärk? Han la försiktigt en hand på hennes panna. " Han försöker magiskt locka ut dig." Viskade han stilla. Mumlade lite formler för att motverka dens påverkan på henne.

Hon slöt ögonen och började andas lugnare innan hon öppnade hon ögonen.
"Det känns redan bättre..." Viskade hon tyst.

Han log. " Bra att höra. " Log han mjukt. " Är du hungrig eller något?" Undrade han.

Hon nickade och lade huvudet på sned.
"Det finns mat att värma. Så ta något till dig själv med." Sa hon och log svagt.

Han log och nickade. " Då går vi båda till köket. " Log han och reste sig upp och höll ut armen mot henne.