Rollspel, från olika världar

"Jag tycker fortfarande att vi borde tala med Dumbledore, han kan ju inte hålla oss här förevigt och han sade bara att vi måste döda Voldemort och det har vi ju gjort. Han sade inte att vi måste förgöra honom från jordens yta."sade Damon för att spräcka tystnaden. Klaus tittade upp och såg roat på honom.
"Elena?"frågade han bara och Damon skakade på huvudet.
"Nej, jag längtar bara efter att få vara dödsfiende med dig igen."sade Damon ironiskt och Klaus skrockade.
"Du vet väl att jag vet när du ljuger", sade han, "men jag saknar också då när jag och du hela tiden grälade och jag var nära på att döda dig, fler än en gång om jag kommer ihåg rätt."
"Du drömmer så mycket."flinade Damon. "Förresten så vill du hem till Caroline, eller hur?"
"Hellre det än att sitta här och ruttna."svarade Klaus oberört. "Ett ord till om Caroline och din strupe ryker av." han vände ansiktet mot ritblocket igen.
"Bra, då kommer jag ju hem igen."svarade Damon och Klaus tittade menande på honom.

(sista inlägget för mig innan jag drar mig ur. Ledsen för det.)

Robin hoppade ner från balken och gick efter sina saker in till sovrummet.
"Jag tänker tvinga gubben att skicka hem mig och Christoffer. Om så inte så tar jag livet av mig."sade Robin och gav dem alla en sista blick innan han gick upp till slottet och Dumbledores kontor.
"Kom in!"ropade Dumbledore bakom dörren. "Oh, jaså? det är du, vad vill du Robin?"
"Jag vill att du skickar tillbaka mig till Nottingham, det känns som om det inte finns mer för mig att göra här."sade han och Dumbledore rynkade pannan.
"Jag förstår, jag skickar Christoffer när terminen är slut. Tack för att du har hjälp mig med allting."sade Dumbledore och höjde handen.
Robin kände sig lättad då han såg sherwood skogen stiga framför honom.

(vad synd )

Jezebel såg på de andra och sen på Robin och såg honom försvinna. Han visste inte i fall han skulle göra samma sak? Han borde också kanske bara dö, han och Cassian så de kunde åka hem
"vad tycker ni vi ska göra? Ska vi överge dem och åka hem?" sa Jezebelnoch avslutade bilden på hjärnan

"Ingen skillnad, jag skulle gärna slita halsen av er allihop bara för nöjes skull."sade Klaus och tittade upp ur sitt ritblock.
"Men Jezebel kan fortfarande inte dö, inte du heller Klaus."sade Damon allvarligt och Klaus log lurigt.
"Jag kanske hade tänkt åka till mig själv och se vad jag höll på med den här tiden. Om du förstår vad jag menar."sade han lugnt och Damon kunde inte låta bli att flina.
"Ja, det skulle vara roligt att se vad jag höll på med."sade han drömmande. "Festade, dödade och.."
"...sörjde Katerina."avslutade Klaus roat och Damon tänkte säga emot men lät bli.

Jezebel bara himlade med ögonen
"ni två är så himla roliga" sa han tort och skrev ut namnen på hjärnan
"ser min hjärna ut så med?" frågade Cassian
"nej din är mindre" skrattade Jezebel retsamt
"haha, lustig man kan vara" sa han
"jag tänkte väll inte på det, jag flyttade den bara" sa han och la sig sen ner i Cassians knä och den andra mannen strök honom över håret och Jezebel somnade nästan
"hur blev ni vampyrer? Det låter inte som ni blev de frivilligt?" sa Jezebel undrande

"Vem vill frivilligt bli Vampyr?"frågade Damon ironiskt och Klaus log.
"Jag är en av de första vampyrerna, jag och mina fem syskon. Det är en lång historia, ganska intressant måste jag erkänna."sade Klaus och såg på Damon. "Idioten där är inte så mycket att prata om. Han blev förälskad i Katerina, vars Dubblegänger, är likadan som han nu är kär i, Elena."
"Tack Klaus, jag kan ta över."sade Damon mellan tänderna.
"Vad du än säger."flinade Klaus och vände sig mot ritblocket.
"Som sagt, vampyren som gjorde det hette Katherine, eller katerina, hon förtrollade mig och Stefan för att älska henne. Och vi blev såklart det, hon älskade att leka med allt möjligt och det hon ville ha så tog hon. Med andra ord mig och Stefan. I vilket fall som helst, så hade hon gett sitt blod åt oss flera gånger men en gång blev hon fångad av rådet i vår hemmaby, eftersom vi älskade henne så ville vi ju rädda henne. Men vår far dödade oss med ett gevär, vilket gjorde att vi började förvandlas till vampyrer."
"Så där lätt var det väl inte?"flinade Klaus och Damon nickade.
"Det är i alla fall allting som jag kommer ihåg."svarade Damon grubblande.
"Dåligt minne."mumlade Klaus. "Jag har levt i över tusen år och jag kommer fortfarande ihåg varenda liten detalj."

Får man vara med?

Namn: Niklaus Mikaelson (Klaus / Nik)
Serie: Vampire Diaries
Ålder: 23
Utseende: mörkblont hår, ljusa blåa ögon, blek, vacker, snett lurigt leende, stubb
Klädstil: jeans, hoodie
Familj: Mor: Esther. 5 bröder, en död, Elijah, Finn, Henrik, Kol. 1 syster; Rebekah. Styv-far, Mikael, dödad av Klaus.
Elevhem: Slytherin
Vänner: inga
Egenskaper: Snabb, stark, smart, kan förtrolla andra, har mycket mönsklighet djupt inom sig, älskar sin familj högre än något annat, humor, humöret kan byta på en sekund, rädd för att bli ensam och oälskad, odödlig, envis, ger aldrig upp, håller sina löften, elak, mordisk
Övrigt: Han är en hybrid (vampyr/varulv) och en original. Älskar att rita, det enda som lugnar honom.

Jezebel såg på dem "det finns nog folk som vill bli de frivilligt" sa han och nickade sen "det lät bara krongligt. Kärlek ställer bara till det" sa han och tänkte på sina föräldrar
"vad är eran historia då?" sa Klaus och Jezebel slutade le
"min far Alexis var greve och han gjorde min mor gravid med mig och mina två syskon. När mina systrar försvann försökte hon fly men Alexis hittade oss och vi fick leva på en gård och jag var väll lycklig förutom att min mor aldrig såg på mig. Jag var sjuk när jag var liten så min far opererade in mina syskons organ i mig utan att jag visste det. Han tvingade mig att äta upp mitt får Snark med och all det här gjorde han bara för skoj skull. Jag har en halvbror Kain och han är Alexis riktiga arvinge. Så ja Alexis har plågat mig hela mitt liv. Låt oss säga att jag var som hans docka till Cassian räddade mig" sa han leende och såg på honom
"ja men nån var ju tvungen att göra det" sa han leende och såg sen på de andra "jag har alltid sätt ut som ett barn så mina föräldrar sålde mig till en cirkus där de slog mig Bush dödade dem och flydde och jag hamnade hos Alexis organisation Delilah som yrkesmördare, jag ville få en vuxen kropp vilket jag fick tillslut när min andra kropp dött och Kezebel flyttade min hjärna till den här kroppen" sa han lätt utan att gå in på detaljer och de log mot varandra

(Bra val av karaktär! )

"Kul", mumlade Damon och började tänka på det ett tag, de hade haft det lite värre än honom, "Nå, Klaus. Din tur, låt oss höra din långa intressanta historia."
Damon log menande mot hybriden.

(visst får du det)

Jezebel skrattade tort, det var ett sätt att se på det, kul. Han såg på Klaus och undrade om hans historia verkligen var så intressant. Han slöt ögonen och väntade på att han skulle säga något