Life - Lupple & Medi PRS

Hon skakade på huvudet och slöt ögonen.
"Inte va jag kan komma ihåg. Tack så mycket.."Hon reste sig upp och lade en hand om magen.

"Bra. Om det är något så vet du vart jag finns." Log hon och lämnade henne och gick bort till Gabriel för att berätta allting.

Hon nickade, klädde på sig och tog sig ner. Såg på Gabriel.
"Hej älskade." Sa hon och log ömt.

Gabriel såg på henne. "Hej." Viskade han och gick fram och kramade om henne. "Jag är ledsen." Sa han ärligt, lite skamset.

Ett skratt lämnade hennes läppar och hon kysste honom lätt på axeln.
"Det är okej Gabriel. Du blev bara orolig och jag sa ju till dig att jag är knäsvag." Hon fnissade.
"Hur mycket vet du om kroppen egentligen?"

Gabriel såg på henne med ett stolt leende på hennes fråga. "Massor. Exempelvis att jag kan känna dofter på ungefär 2 kilometers avstånd." Sa han lyckligt. Han kunde hur mycket som helst om vargars kroppar.

"Men då borde du veta att hjärnan inte sitter i knäna." Fnissade hon mjukt.

Gabriel såg på henne med en allvarlig blick. " Ja egentligen vet jag det. " Suckade han.

"Men jag kan ha min hjärna i knäna? Är det någon alfahona grej eller?" Frågade hon retsamt. Hon kysste honom ömt

Han såg på henne irriterat. " Sluta." Suckade han. Han förstod att det inte var rimligt.