Rollspel, från olika världar

Jezebel såg på personen som kom in
"om jag nu har det då?" sa Jezebel lugnt och Klaus såg på honom
"då är du farligt ute i fall du dör" sa han
"ja uppenbarligen" sa Jezebel och la sig på mage och Cassian såg allvarligt på honom
"var nu snäll Jezebel" sa han och doktorn bara himlade med ögonen
"ja jag ska leka snällt, mamma" sa Jezebel lite roat och tystnade sen. Han gillade inte ordet mamma. Han hatade sin egen mor, det var hennes fel att han hade hamnat i Alexis våld
"vad är fel Jezebel?" sa Cassian
"äh inget, jag tänkte bara på min mor" sa han irriterat och visade att han inte ville diskutera det
"

Damon såg att Klaus roade sig över Cassians och Jezebels samtal eftersom klaus hade dödat sin egen mor.
"Är blodet färskt?"frågade Klaus.
"Det duger."svarade Damon, "vill du ha?"
Klaus log och plockade åt sig flaskan.
"Vet du vad? Jag kommer verkligen att gilla det här stället, jag menar, massvis av ovetande barn uppe i skolan som inte ens vet att jag existerar."sade Klaus och hällde upp blodet i ett glas. "Skål för döden."
Han höjde glaset, Damon höjde det han med.
"Hur som helst, fick du reda på något av vår trollkarls-vän?"frågade Damon intresserat.
"Just det, om det. Jag har ett förslag."sade Klaus lurigt och satte sig ner mitt emot Damon. "Eftersom din bror gjorde döden surt för mig så vill jag ha en sak emellan, förresten så räddade jag ju livet på dig då du var döende."
"Vad vill du ha Klaus?"frågade Damon med en suck.
"Din hjälp."svarade Klaus och tömde sitt glas. "Påfyllning?"

Jezebel såg på dem, som om en vampyr inte var nog. Folk klagade på Jezebel men de här två var minst lika galna. Cassian satte sig på golvet nedanför honom
"mår du verkligen bra?" frågade han
"jag är bara irriterad men det går över snart" sa han och Cassian kramade om hans hand
"jag finns här i fall du vill prata" sa Cassian
"jag vet det" sa han och lyssnade sen nyfiket på vampyrerna och undrade vad de hade i kikaren?

"Du ska endast göra små saker för mig, harmlösa, döda då och då, tortera och så vidare."sade Klaus lugnt och fyllde i sitt tomma glas. "Bara jag kan lita på dig."
"Med tanke på min familj så tror jag inte att det är en så bra idé."log Damon. Klaus flinade elakt.
"Just därför tänkte jag tvinga dig."sade han hårt knuffade bort bordet som om det inte vägde något. Han tog tag om Damons hals och lyfte upp honom. Hjälplöst försökte Damon få bort Klaus händer från sin hals medan han drog fram en påle ur fickan.
"Du ska veta att om du inte gör som jag säger, hamnar den här pålen först genom Jezebels hjärna och sedan genom Cassians hjärta och till sist så blir du kvar livlös på marken med den här hängandes från ditt bröst."sade Klaus som om det vore ingenting.
Damon tittade mot Jezebel och Cassian, Klaus var ingen man skulle leka med. Klaus belv otålig då Damon inte svarade och stack in träpålen i magen på honom, Damon skrek hårt av smärta.
"Nå? Jag vill ha svaret!"röt Klaus och såg på honom med ett snett leende.
"Okej, okej, jag gör som du säger."sade Damon och Klaus log nöjt.
"Bra."sade han och kastade in Damon i väggen innan han gick mot dörren och tog upp blodflaskan på vägen.
"Då hade vi det ur världen."sade han som om ingenting hade hänt. "Vi ses snart."

Jezebel såg på Klaus och suckade. Han var inte rädd för döden, och om han nu blev vampyr skulle han ändå komma hem till sin värld och han skulle ha Cassian. Egentligen kanske de skulle vara en bra ide. Han skulle kunna besegra Alexis lättare. Han kallade honom inte far längre för han såg honom helt enkelt inte som en far.
"trevlig vän du har" sa Cassian tort och såg på Damon
"du skulle inte gjort det. Hade vi dött hade vi bara kommit hem så det spelar ingen roll. Du där imot verkar inte så glad. Varför är han så sur på dig?" sa Jezebel nyfiket

"Lång historia."svarade Damon och gjorde en grimas medan han drog ur pålen från magen. "Väldigt lång."
Damon kastade iväg pålen genom rummet så att den fastnade i väggen, fin souvenir tänkte han bittert och lade bordet på plats. Efter det gick han till hörnskåpet och drog fram en annan flaska.
"Hur som helst så tror jag inte att ni orkar höra den, eftersom inte är så värst intressant."sade Damon. "Förresten skulle ett enkelt litet tack hjälpa då jag räddade livet ur er!"
Damon öppnade flaskan och fyllde glaset. Han ville också hem, det var mycket roligare att ta hand om Klaus där eftersom där fanns fler vampyrer och Elena.

Jezebel såg på Damon
"jaha vill du inte berätta så visst" sa han bara och ryckte på axlarna och såg sen på pålen "vad är vitsen med att stoppa pinnar i magen på dig? Du läker väll ihop med en gång?" sa han undrande och Cassian nickade
"jamen tack då" sa Cassian vänligt och bugade dramatiskt och såg på Jezebel
"mm tack" mumlade han ointresserat. Han tycket inte om när folk sa åt honom att tacka

Damon himlade med ögonen och tittade ut genom fönstret.
"Varför undrar ni ens?"frågade han. "Det är ju inte precis att ni bryr er om det." Direkt föll hans tankar på Elena, som hade valt hans bror flera gånger framför honom. Hur dum Stefan än var så valde Elena aldrig Damon, fast han hade varit en stor idiot i början så uppförde han sig mer vuxen nu för tiden. Medan Stefan betedde sig om Damon gjort förut, fast inte lika hemskt kanske.
"Och när det gäller pålar i magen så är det för att det gör ont, som Alexis håller på med dig. Du helas ju också, det är precis samma sak bara att jag helar snabbare."sade Damon och hade stor lust att förtrolla dem båda så att de skulle hålla klaffen.
Han flinade för sig själv, då de hade sagt tack så började han tänka på hur han brukade vara. Då han dödade Mason utan att blinka och så kom varulven tillbaka och ville döda honom, förutom om han skulle säga förlåt. Vilket Damon inte gjorde, men på något sätt så förlät Mason hnoom ändå, vilket gjorde Damon en aning förvirrad, men vad kunde han göra? Han hatade att säga förlåt, det var ett konstigt onödigt ord som Damon aldrig någonsin skulle använda åt någon annan förutom Elena.

Robin ser mot stugan efter att han talat med Christoffer, men han hade ingen lust att han går dit i stället styrde han stegen mot skogen. Tidigare hade han uppsnappat någon som han inte kände igen som gått in i stugan. Men han hoppades på att Dumbledore inte hade tagit dit någon ny som skulle hjälpa dem.
I skogen var det väldigt tyst, inga djur fanns någonstans och fåglarna hade inga ljud. För första gången på länge trivdes han inte i skogen, den var för tyst.
"Säg inte att du känner Damon."sade en röst bakom Robin, han svängde runt och riktade pilspetsen mot killen huvud.
"Varför undrar du?"frågade Robin misstänksamt och spände upp bågen mot killen som log elakt. Förmodligen hade Voldemort tagit till förstärkning.
"För i så fall får jag inte nöjet att döda dig."svarade mannen och lade huvudet på sned.
"Jaså? Som om du skulle kunna döda mig."sade Robin hotande.
"Din lilla pinne skrämmer mig inte."sade mannen vars nerver hade börjat brista.
"Inte ditt fula fejs heller."flinade Robin och mannens ögon blixtrade till.

"Nej bara nyfiken" sa Jezebel och ryckte på axlarna och såg sen på honom "skillnaden är ju att du läker på några sekunder, det gör inte jag och det vet Alexis" sa han enkelt
"Men du säger ju att det inte gör ont" sa Cassian
"Det gör det inte eftersom ajg stänger ute smärtan men jag kan inte röra mig lika fritt" sa han och ryckte på axlarna och började undra vart Robin var