Dolder förbannelsen [sv]

meraa!

"Albus öppnade dörren för att svara"? Dörren?
Mera =)

super!!! meer ♥

Tror hon menade munnen, ibland kan det bli väldigt fel.

^ haha ja ni har helt rätt .. ibland blri det sånär man har tusen grejer i huvudet som man ska skriva x)

Hehe ja, det händer mig hela tiden. :d

Bra,mer!

Kapitel 28, Snart är det jul igen.

Rose sträckte på sig och gäspade. Hon, Scorpius, Charlus och Minerva (McGonagall) hade suttit med skrivit färdigt sina rapporter om användning av drakblod som professor Snigelhorn hade gett dem i läxa.

Minerva slog ihop sin bok med en smäll ”Blir inte han nöjd med den har rapporten kommer jag seriöst be honom köra upp boken i hans feta *****”

Lily skrattade, inte åt det hon sa utan tanken på hur framtidens-McGongall hade reagerat om man hade något liknande till henne.

”Jag går till sängs nu” sa Minerva och samlade ihop sina saker ”Godnatt”

”Ja, jag ger mig nu med” sa Charlus och kliade sig i ögonen ”Skriver klart det sista imorgon innan lektionen, kommer du Scorp?”

”Mm, jag har bara sista biten kvar” mumlade Scorpius med näsan i sina anteckningar.

När Charlus försvunnit kände sig plötsligt Rose en smula generad över att vara ensam med Scorpius, de hade inte varit ensamma med varann sedan deras kyss på slottsgården. Hon skämdes en aning av hur hon överreagerat.

”Tror du något kan ha förändrats redan där hemma?” frågade han plötsligt.

”Jag vet inte, man kan ju hoppas” svarade Rose och tänkte på sin familj.. eller sin mamma rättare sagt eftersom hon inte hade sin far och bror kvar i livet. En bitterhet hade fallit över henne sedan deras död. Det kändes som om den tagit över henne så att det inte fanns plats för några andra känslor än sorg och bitterhet ibland.

”Det är snart jul” fortsatte Scorius och fingrade på ärret på sin arm, han hade fått mörkrets märke inbränt redan som fjortonåring och gått med på att vara spion åt de godas sida tillsammans med hans far, Draco. Detta var innan de öppet klev över på deras sida och hans familj blev dödad.

”Vi brukade alltid fira bara vi tre.. jag, mamma och pappa.. låter kanske tråkigt för dig som firar jul med alla Weasleys och Potters, men nu när jag vet att jag inte kommer se dem nå mer känns det så..” han verkade inte få fram något mer, han såg bort men Rose hann se att hans ögon var blanka.

Hon la en tröstande arm om honom. Just då kände hon att det vara allt hon kunde göra för honom.

”Visste du att han tvingade mig att se på? Han tvingade mig att se på när han dödade min mamma.. när han torterade min pappa.. och sen dödade han honom också, jag skulle ha varit död om inte Dumbledore räddat mig i sista sekund.”

”Jag är glad att han gjorde det” sa Rose plötsligt.

Scorpius såg upp på Rose, de hade suttit närmare varann än hon hade tidigare trott, nu när deras ansikten var i jämnhöjd så kunde hon nästan känna hans varma andedräkt mot sitt ansikte.

Han skrattade plötsligt till och såg ner i bordet igen.

”Kan du tänka dig? När jag träffade dig första gången tyckte jag att du var en uppblåst besserwisser..” sa han och avfyrade sitt gamla retliga flin mot henne

”Och jag tyckte att du var en bortskämd och snobbig snorunge” sa Rose och skrattade även hon till

”..och nu..” sa Scorpius och såg på henne igen ”..tänk att vi sitter och pratar såhär.. du och jag”

Rose kände plötsligt hur det hettade om hennes kinder och hon stirrade mot brasan på andra sidan om henne som om det fanns något intressant att se där.

”Jag är verkligen ledsen, Rose.. för ..”

”Prata inte om det” sa hon hastigt ”..det spelar verkligen ingen roll längre”

Han log trött mot henne ”Okej, jag går och lägger mig nu” han plockade ihop sina grejer men innan han gick så böjde han sig ner igen och viskade till henne ”Du är verkligen den mest otroliga, begåvade och fantastiska häxa jag någonsin sett” och gav henne en snabb puss på kinden innan han gick upp mot pojkarnas sovsal.

Idiotiska Scorp, tänkte hon med kunde inte dölja leendet som spreds över hennes läppar.



Jag veeeet ... Väldigt, väldigt sockersött nästan där på slutet.. meeen jag kände för att skriva något gullig och fint mellan dem Nästa kapitel kommer vara ur Toms synvinkel, lovley! Älskar att skriva om Tom samtidigt som han är svårast att 'skapa i ord' men men tack för alla komentarer, ni är underbara!

sjukt bra! som vanligt xD
längtar tills nästa kapitel kommer ♥

Lika bra som alltid.